Här kommer den åttonde delen i mental träning med PO Lindvall som handlar om prestationsångest.
En klient jag jobbat med, vi kan kalla honom Sam, kom till mig och hade problem med prestationsångest inför ett mästerskap. Under flera år hade vi jobbat med olika mentala färdigheter som enligt honom själv varit av nytta och hjälpt honom att komma dit han kommit. Men efter att ha vunnit flera mästerskap, uppstod en ny situation inför det mästerskap han nu tränade inför. Delvis berodde det på att han mött en av de motståndare han nu skulle möta igen och då blivit utslagen i andra ronden. Vi pratade igenom vad som hänt innan, under och efter matchen. Sam var medveten om vad han behövde jobba med inför den kommande matchen, både mentalt, fysiskt och tekniskt. Men händelsen hade satt sig i bakhuvudet och ångesten inför uppgiften var stark. Jag frågade vad som utlöste ångesten, Sam svarade att bara att tänka på den kommande matchen var jobbigt och han därför inte ville tänka alls på den och helst fly från de förberedelser han behövde göra (säkerhetsbeteende). Det var t.o.m. jobbigt att förbereda sig och träna sparring inför matchen. Det fina med sparringen var att den redan var upplagd som om det var match, dvs Sam och hans tränare åkte till olika klubbar och mötte nya motståndare med publik närvarande. Något som vi då kom fram till kunde vara bra för att Sam skulle träna sig i att stå ut med prestationsångesten, men ändå göra det han skulle på sparringen (beteendeexponering). Detta var ok för Sam och han tog sig till varje sparring på gammal rutin.
Det som störde honom mest var ändå hans egna tankar eller inre dialog. Varje gång han tänkte på matchen väckte det oro och ångest som visade sig i reaktioner som kortare, snabbare andetag och hjärtslag (sympatikuspåslag). Vi repeterade en del som Sam redan visste om hur vi reagerar på stress och att det är en del av våra nedärvda instinkter. Jag frågade Sam vad han såg som anledning till att han valde att fly från tankar och förberedelser på matchen. Hans svar var att det var för att slippa oron som de orsakade. Ok sa jag det är vad man kalla ett säkerhetsbeteende som du beskriver. Effekten av det på längre sikt kan bli att du genom att lindra oron i stunden faktiskt förstärker den oro du får senare när du måste konfrontera situationen. Om du nu tänker på den kommande matchen hur känns det då? Det knyter sig i magen svarade Sam. Om du stannar kvar i tanken en stund, vad händer då? Det fortsätter att knyta sig… Ok, blir det värre? Nej men det är mycket obehagligt. Vad är det som orsakar att det knyter sig…? Att jag tänker på matchen… Ok så det är tanken på matchen som gör att det knyter sig? Ja… Ok kan du uppfatta att det faktiskt bara är en tanke och inte verklighet som orsakar din reaktion? Ja det har du ju rätt i… Vad säger du om att helt enkelt bestämma några gånger per dag då du medvetet sätter dig ner och tänker igenom matchen och bara låter de känslor som uppstår komma och bara vara kvar mitt i dom (tankeexponering) och observera att det är dina egna tankar som orsakar din oro? Det kunde Sam tänka sig att göra även om han kände att det tog emot.
Inför matchen träffades Sam och jag igen några gånger och följde upp hur det gick. Att tänka på matchen var fortfarande obehagligt och Sam upplevde egentligen inte att oron minskade speciellt. Samtidigt ingick i Sam’s förberedelser inför matchen att föreställde sig hur han ville utföra matchen. Hur han ville att hans teknik, gard och kontringar skulle se ut. Vi pratade också om vilken taktik Sam ville använda och jag bad honom beskriva den för mig. Beskrivningen hjälpte mig att ställa några frågor om vilka kontringar han tänkte mest på och vad som gjorde att han trodde på att de skulle fungera. Under den delen av samtalet kunde jag inte upptäcka någon oro, snarare att Sam hade en tilltro till sin teknik och taktik. Jag frågade Sam om min iakttagelse att han inte verkade vara orolig när han beskrev sina tekniska och taktiska förberedelser var riktig, något han bekräftade. Men så fort jag nämnde oro så växlade han tillbaka till att nämna hur hårt motståndaren slog och hans uttryck förändrades en del. Utifrån våra samtal visste jag att hans coach hade varnat honom för motståndaren, något som i det här läget inte hjälpte Sam att komma över sin oro (här det varit bäst att involvera coachen, men det ville inte Sam av olika skäl). För att få tillbaka Sam på spåret frågade jag kan du beskriva mer noggrant hur du tänker träna på att få till det försvar och de kontringar du beskrivit? Sam som är tekniskt skicklig växlade snabbt tillbaka till att beskriva träningsupplägget och sina processmål, hans ansiktsuttryck förändrades igen.
Sam fortsatte att utsätta sig för att tänka på matchen, både på ett sätt som fortfarande orsakade oro, men han lyckades också klämma in sina teknik och taktik förberedelser i det mentala förberedelse schemat. Inför matchdagen kom och gick oron, när det väl var dags för match så fanns den också kvar. Funderingar om att han var sjuk och inte skulle kunna gå matchen, avbyttes av tankar på att få revansch och oron kom och gick. Sam stod ändå ut och tillät sig att tänka på matchen även när det gav ett negativt påslag.
Hur gick det då, jo det gick bra Sam vann mästerskapet. Han var inte helt nöjd, han tyckte att han varit lite för spänd även om det lättade mer och mer vartefter han kom in i matcherna, men finalen hade ändå varit en av hans bästa matcher på länge.
Vad kan du som fighter lära dig av Sam’s exempel?
Vad kan du som coach lära dig av exemplet?
Fundera gärna över det till nästa vecka, då kommer några reflektioner om vad vi kan lära oss av Sam.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer