2015 var året då sporten hade öppet mål, men sumpade chansen. Men glädjande nog föds nya stjärnor när andra slocknar, och framtiden ser trots allt relativt ljus ut, med ett par potentiella stormatcher att ro i hamn under nästa år.
Weltervikt
Det upphaussade mötet mellan Floyd Mayweather Jr och Manny Pacquiao fick givetvis enorm uppmärksamhet (trots det faktum att matchen fullbordades sex-sju år för sent) och krossade alla möjliga och omöjliga ekonomiska rekord. Men den stora frågan är, om de fans som gick på lögnen om ”århundradets match”, kommer att ge sporten en andra chans efter tolv ronder fullkomligt fria från dramatik. När Top Rank och The Money Team dessutom snickrade ihop ett hopplöst oinspirerat underkort, där fokus låg på att promota sina egna boxare istället för att bjuda publiken på underhållning, kan man inte annat än ge galan ett underbetyg.
Boxningen hade chansen att vinna stor mark i år, men tog den inte – tyvärr. Men inte ska vi sörja för det!
”Boxning hade chansen att vinna mark i år, men tog den inte.”
I takt med welterviktens utfasning av sportens absoluta superstjärnor har mellanvikten – med rätta – tagit en allt större plats i boxningslandskapet, och det känns som att det är här det verkligen händer. Detta beror främst på två boxare; Mexikos Saúl ”Canelo” Álvarez och kazaken Gennady Golovkin.
Canelo inledde året med att slå ut den lika delar vårdslöse som underhållande James Kirkland efter åtta intensiva minuter, för att sedan kröna sin karriär i november genom att poängbesegra Puerto Ricos stjärna Miguel Cotto, i ett möte som nu kan sållas till en av alla de klassiska drabbningar de bägge boxningstokiga nationerna emellan.
”Knockout-kungen Gennady Golovkin vill ena divisionens titlar 2016.”
25-åringen från Guadalajara har flera gånger haft chansen att välja den lätta vägen, men aldrig tagit den. Och vi kan ju hoppas att han inte börjar nu. För viktklassens andre storstjärna, knockout-kungen Golovkin, är väldigt sugen på att ena divisionens titlar mot mexikanen nästa år, i vad som skulle bli sportens absolut största händelse under 2016. Om den matchen blir av, och om den uppfyller förväntningarna, tror jag att boxningen kan vinna tillbaks många av de fans som gick förlorade i våras.
”Triple G” har tagit seger efter seger mot tufft motstånd de senaste åren ( bl a Lemieux, Murray och Geale), men saknar den där signaturvinsten som – likt pricken över i:et – skulle skänka honom en ohotad plats på sportens kungatron. Men när man radat upp tjugo(!) raka KO:s, och bara tre av totalt trettiofyra motståndare klarat tiden ut, så blir det allt svårare hitta villiga utmanare. Inte så konstigt kanske.
Viktklassens tyngre variant, supermellanvikten, är givetvis extra rolig att tala om för oss svenskar då Badou Jack – som solklar underdog – både erövrat och sedan försvarat sin WBC-titel mot tufft motstånd i Anthony Direll och George Groves.
”Badou Jack lyckades – som solklar underdog – både erövra och sedan försvara sin WBC-titel.”
Och nästa år väntar förhoppningsvis ett möte med Julio César Chávez Jr för svensken, och därefter (förutsatt att Jack vinner – vilket han givetvis gör!) en unifikationsmatch mot guldmedaljören från London-OS, britten James DeGale. Som också han haft något av ett genombrottsår, och nu efter segrar över Andre Direll och Lucian Bute, kan sålla sig till viktklassen absoluta topp tillsammans med den 35-årige veteranen Arthur Abraham. Spännande!
Kolla gärna in del två av årskrönikan, där vi spanar in de lite tyngre grabbarna.
Kommentarer