Instruktören Ernesto Castro ifrågasätter feministiskt självförsvar och menar att det inte går att lära sig fungerande självförsvar på bara en kort kurs.
”Sedan en lång tid tillbaka har det funnits många artiklar i olika tidningar om feministiskt självförsvar. Feministiskt? Vad menas med det? Är det kvinnor som leder kurser eller kurser anpassade till kvinnor?
Hur som helst, oavsett vem som instruerar verkar det som om alla tekniker fungerar med omedelbar verkan. Ofelbart. Upprepar man en lögn många gånger så kommer det fram en falsk sanning.
Detta är inte unikt i Sverige utan likadant i många delar av världen. Det har jag sett när jag tränat i andra länder. Inte förrän man utsätts för ett riktigt anfall med allt som det innebär – kraftfullt, snabbt, överraskande och med avsikt att skada samt dessutom med erfarenhet bakom – inser man att dålig träning sätter sina spår i reflexerna. Sportteknikerna man har tränat är anpassade till träningslokalen, så allt ska se snyggt och häftigt ut. Det är snudd på bedrägeri att hålla kurser på ett fåtal gånger och utlova resultat och få folk att inbilla sig att de kan känna sig säkra.
För det första. Om självförsvarsträning skall få någon verkningsgrad, i den mån det är genomförbart, så måste den tränande eleven förberedas mycket grundligt oavsett vilken teknik som tränas. Kraft, uppfattningsförmåga, talang, smidighet är saker som måste hållas vid liv i varje moment. Rädsla, panik och att kunna arbeta under påverkan av smärta kräver en mycket lång inlärningsperiod, om det överhuvudtaget kan lyckas. En svag person kommer aldrig att lyckas med något fysiskt krävande.
För det andra. Vad händer om man måste ta itu med en mycket farlig situation? Vågar man? Glöm påståendet att man kan prata sig från faran. Klarar man det, bra, men man måste ha mycket mer bakom som stöd. Instruktionen att sparka mellan benen är bra under förutsättning att man lärt sig sparkar som passar, som träffar och även kan ändra riktning. Man ska inte glömma att man har att göra med rörliga mål, ingen väntar på att bli träffad.
Stick fingrarna i ögonen . Om man inte tränar händer och fingrar är det lätt att något kan brytas. Detta tar tid att lära. I stridens hetta oavsett adrenalinets påverkan, hur länge orkar man och även om man lyckas med en teknik, vad händer sedan? Förväntar man sig att den man försvarar sig emot klappar två gånger och ger upp? Hur reagerar man vid konfrontation med brutna fingrar, armar ur led, ögon som hoppar ut sina hålor etc..
Hur håller man fast en buse? Tänk på att den som anfaller för det mesta har gjort det tidigare med därav åtföljande erfarenhet. En sak som man glömmer är att det är svårt att handskas med psykiskt störda, drogpåverkade eller i övrigt aggressiva personer. De professionella som jobbar med sådana kan intyga det.
Så länge man tränar karate-jujutsu-aikido etc som en sport så faller den biten av självförsvaret bort. Verkligheten är ej förenlig med sporten. Att träna undanflykter under pågående slag, sparkar etc från uppdiktade anfall och under vissa ordnade former gör att man lär sig något som inte är verkligt.
Att mjuka upp en motståndare med slag och sparkar mot känsliga punkter (områden) med precision och lagom kraft kräver mycket träning. Att göra sig fri från en angripare betyder endast att faran har fördröjts och att anfallet börjar igen, denna gång utan överraskningsmomentet som man ibland kan ha till sin fördel. Slutligen, vem säger att motståndaren ger upp? Antagligen blir han ännu grymmare och hårdare.
Om man gör en resumé av allt detta, hur kan man då klara av att lära en grupp elever självförsvar på bara en kort kurs? Folk är mycket lättlurade, men i den värld vi vistas i numera så kan detta betyda ett högt pris.
Självförsvar är en konst, inte en sport. Som alla konster tar det lång tid att behärska. Piano och fiol kräver många års studier och det är inte sagt att man kan ge konserter efter det ändå.
När situationen så kräver och nöden att försvara sig är ett faktum, då måste man ge allt och lite till. Kom ihåg att efter beslutet så måste tankeverksamheten upphöra. (Tanken tar för lång tid) allt man tränat skall finnas tillgängligt (reflexmässigt) så att man instinktivt anpassar sig till situationen. Förmågan att improvisera är en stor tillgång. Jämför med skickligheten att jamma inom jazz-musiken. Kom ihåg, minsta tvekan gör att motståndaren tar initiativen. Farligt, farligt – ge aldrig upp!
Så – bli starkare, smidigare, mera orädd. Lär känna din kropp, använd dina kunskaper ekonomiskt, så mycket som behövs men så lite som möjligt.
Och allt detta på en kort kurs!!? Bedrägligt trams!”
Ernesto Castro
Club Casto-Cocatre Självförsvar
www.ccselfdefence.se
Kommentarer