Resultaten av UFC 79 – Nemesis

Nya gameplans och gamla knep blev kvällens melodi i Las Vegas. För vissa fungerade det bättre än för andra, men när allt var sagt och gjort, var det nog ingen i Mandalay Bay som kände sig besviken. En kollektiv suck av lättnad över att vissa saker är bestående, till och med i den rebelliska sporten MMA.

[b] Matt Hughes vs. George St. Pierre 3[/b]

Tidernas meste UFC-champ hade utlovat att tredje mötet mot GSP skulle bli en återvändo till den styrka som byggde hans karriär – brottning. Som southpaw sökte den forne mästaren läge att dyka på den unge kanadensarens vänsterben, och taktiken tvingade ”Rush” att anpassa sig något, men fördröjde endast det ofrånkomliga slutet. St. Pierre var fullkomligt överlägsen denna kväll; stående, i clinch och på backen, där han endast hamnade efter att ha själv valt att göra det. Hughes överlevde knappt första ronden, och fann sig snart liggandes på rygg även i andra. GSP bytte positioner med lätthet och briljerade med sin teknik när han switchade en omvänd triangel, till kimura, till en matchavgörande armbar.

Tonen i intervjuerna efteråt var talande. En adrenalinrusig GSP med något besatt i blicken, lämnade bort det tillfälliga bälte han just erövrat, och kallade ut Matt Serra med beskedet att han inte tänkte fira förrän han erövrat den riktiga titeln. Hughes verkade tillfredställd i förlustens tunga stund, konstaterade att han blivit slagen av en bättre fighter, och pratade om framtiden utanför buren, väl medveten att hans era kommit till ett slut.

[b] Wanderlei Silva vs. Chuck Liddell[/b]

Titlarna var förlorade, karriärens höjdpunkt passerad och åldern syntes i hårfäste och ärrvävnad. Men kamplusten, viljan och frekvensen av käftsmällar som utdelades, blev en tidsresa till en epok när lätt tungvikt betydde dessa två namn. Som experterna alltid trott, hade ”The Iceman” med sin räckvidd och känsla för vinklar, receptet mot Silvas ihopkrupna sluggerstil. Första ronden blev prickskytte för Liddell. I andra kom Silva in mer, släppte lös på insidan och nådde målet med sina krokar. Liddell lät sig inte rubbas, behöll sin disciplin och överraskade med sin mytomspunna brottning, när han framgångsrikt satte två nedtagningar för att säkra ett försprång i protokollet. Tredje ronden gick på vilja, där en blodad och allt mer slagen Silva, som gett allt men insett att det inte räckte, försökte in i det sista. En dominant poängseger för Chucken, som i vanlig ordning var snabb med att ge respekt för motståndet, innan han bjöd in till efterfest.

[b] Lyoto Machida vs. Sokoudjo [/b]

Oerfarna judokan ifrån Afrika, vars legend bottnar i två snabba, överaskande och helt otippade KO:s mot meriterade Minotoro och Arona, föll tungt. Lättfotade Machida höll sig utom räckhåll för ”Sokos” attacker och avvaktade som vanligt i matchens inledning. Genombrottet kom på marken, där ”Ryotos” svartbälte i BJJ syntes i svep och toppkontroll. Soko låg hjälplös som en skalbagge på rygg, och undvek endast att ta skada tack vare sin styrka som kunde hålla Machida nere i en låst halvguard. Sedan mönstret upprepats i rond två, kom matchen till ett väntat slut när Ryoto fick passering, och gick rakt på en sidechoke. Soko klappade tidigt, utmattad och uppgiven efter en match som tydligt visat judokans brist på rutin och bredd.

[b] Eddie Sanchez vs. Soa Palelei [/b]

Hjärnsläpp har drabbat många fighters när de testar sin lycka i UFC-buren, trots en lyckad karriär på andra arenor. Palelei blev den senaste i raden av fighters som visade minnesförlust och bristande självförtroende i sin debut. Den annars så kraftfulle och kreative australiensaren gav tidigt upp, och sökte desperat clinch när hans boxning svek honom. Sanchez satt större delen av matchen fast i en händelselös kamp mot buren, men fick utdelning varje gång domaren beordrade omstart. Stel och nervös stod Palelei som måltavla för upprepade slagserier, tills cuts och svullnader kring ögonen tvingade fram en verbal tap out. Största förloraren var dock tungvikten i UFC, som fortsätter vara en besvikelse. Kvällens segaste match rev ner burop och belönades inte ens med en applåd trots avslutet.

[b] Rich Clementi vs. Melvin Guillard [/b]

En hatmatch med bakgrund i arga mail på Myspace. Lättviktarna Guillard och Clementi hade fantastiskt nog tagit sig in på main card med hjälp av hotelser och snack bakom tangentbord. Matchen blev ungefär lika tunn som uppbyggnaden på Internet. Clementi fick fighten där han ville ha den, på marken där den explosive sydstatsbon visat sig vara hjälplös. Med tjugo sekunder kvar av rond ett, klappade Guillard på en rear naked choke, men ville trots det fortsätta slåss efter att domare Herb Dean räddat honom. Årets sandlåda avslutades med att Clementi skrävlade i mikrofonen och retade Guillard, som fick hållas tillbaka av sina sekonder.

UNDERCARD

Matchen med [b] Manny Gamburyan [/b] blev kvällens snabbaste, och fick därmed plats i TV-sändningen. Boxaren [b] Nate Mohr [/b] fick en kort kväll när han omedelbart blev nedtagen av Gamburyan, varefter hans ben demolerades av ett fotlås. Något som den sportslige armeniern bad om ursäkt för i intervjun efteråt.

[b] Dean Lister [/b] letade efter flow i tre ronder mot en lika osäker [b] Jordan Radev [/b]. Amatörmässig kickboxning dominerade och avbröts endast av två korta besök på marken, där Lister inte hann visa sina talanger. Segt och händelselöst, och en poängseger till amerikanen.

[b] James Irvin [/b] fortsatte sitt märkliga streak av matcher som avgörs på märkliga sätt. Det väntade kriget mot thaiboxaren[b] Luis Cane [/b] började lovande med hårda slag åt båda håll, följt av clinch och slam i mattan. Den adrelaninstinne Cane placerade då ett medvetet, och högst otillåtet, knä i anskitet på amerikanen vilket knockade honom totalt. Oförmögen att fortsätta, fick Irvin seger på diskvalificering.

[b] Tony deSouza [/b] gav en jämn första rond mot [b] Roan Carneiro [/b], där omväxlande markarbete med snabba positionsbyten höll tempot uppe. Halvvägs in i rond två hamnade DeSouza på knä mot buren, och gav billigt bort sin rygg i vad som liknade ett nybörjarmisstag. Carneiro tog den tacksamt, pressade ut peruanen på canvasen och slog ut honom.

[b] Mark Bocek [/b] hade en omväxlande och jämn kraftmätning med [b] Doug Evans [/b] i ett lättviktsmöte utanför sändningstid. Bocek tog stryk stående i första, och bytte till en effektivare taktik med nedtagningar och markkontroll i rond två och tre. Domarna såg det likadant och gav kanadensaren seger med 29-28.

Text: Andreas Bruzelius

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!