DREAM presenterade sig

Fulla läktare på Saitama Arena, en vrålande australiensisk kvinna som blev världsberömd på den gamla goda tiden när hon presenterade fighters, påkostad show och en gemytlig stämning av japansk folkfest. Pride har bytt kostym och namn, men har återuppstått till forna dagars glans. Kanske till och med starkare än förr nu när K-1 är med på ett hörn utan att blanda in sina mer tvivelaktiga tungviktare. Underhållningen skämdes inte för sig heller, även om det var de mindre matchernas förtjänst att publiken fick valuta för pengarna.

Galans höjdpunkt föll så hårt att till och med väluppfostrade japanska fans fick anledning att bua. Det började bra, med jubel och mäktiga entréer för turneringens favoriter. [b] Shinya Aokis [/b] färgglada tights är visserligen snudd på regelbrott för osportslighet, men han är älskad av många. Mycket hype för lite match blev det däremot. I knappt fyra minuter försökte Aoki få ner [b]Gesias “JZ” Calvancante[/b] i sin guard, samtidigt som “Calvan” ville göra precis allt utom att ligga där. När Aoki testade en nedtagning istället för guardhopp, fick han olyckligtvis en armbåge i nacken och matchen fick brytas. No contest sa domaren, och returmötet sköts på framtiden.

På presskonferensen för DREAM 1stod [b]Kultar “Black mamba” Gill[/b] iförd indisk högtidsklädsel och rikligt med bling-bling, och lovade att dominera [b] Tatsuya Kawajiri [/b] på alla distanser. Riktigt så bra gick det inte för mamban, men att hålla tiden ut mot “Crusher” var seger nog för hans utvecklade game, och Gill verkade ännu gladare än sin överman efter den oväntat jämna matchen. Kawajiri gjorde sitt bästa för att säkra vinsten med submissionförsök och ground’n’pound, men fick nöja sig med decision och några präktiga bulor.

Att erövra en medalj i OS ger onekligen ett visst självförtroende, vilket syntes på koreanske judokan [b]Bu Kyung Jung [/b]. Han kom in till sitt livs andra proffsmatch med en klar ambition att vinna. Dessvärre är [b]Mitsuhiro Ishida[/b] bäst i världen på att inte förlora, vilket har blivit hans nisch i ringen. Felfri kontroll, tiden ut, men inte i närheten av att avgöra. Ishida har gudabenådad talang och fysik, men karln är sannerligen inte rolig att se på.

Roligare att se var den dubbla dos testosteron med extra macho som serverades av thaiboxande [b] Andre “Dida” Amade[/b] och hårdslående [b] Eddie Alvarez [/b]. Amerikanen fick i sin debut på en stor arena käka tillräckligt med läder för att söva en tungviktare, men visade en stark haka, la till sin brottning i ekvationen och betalade tillbaka med lika mycket knogar mot brasilianskt skallben på marken tills domaren bröt sent i första ronden.

I en av de mindre uppmärksammade matcherna på cardet stod grappling i fokus. Det var en trögstartad [b]Luiz Firmino [/b] som välkomnades med driv och spektakulära judokast ifrån [b]Kazuyuki Miyata [/b]. Under första halvan av tiominutersronden hade “Buscape” inte mycket att säga till om och var i varje moment ett steg efter den kvicke Miyata. När japanen gjorde sitt första misstag runt femminutersstrecket, svängde matchbilden till sin motsats. Med topposition kunde Firmino äntligen släppa loss sitt game, och säkra matchen på rear naked choke efter en serie snygga positionsbyten.

Mycket “pounding”, för att citera japanska kommentatorer, blev det när [b]Joachim Hansen[/b] visade upp sitt gamla, elaka jag i en av kvällens mest underhållande matcher. Krazy Bees [b]Kotetsu Boku[/b] saknade inte teknik mot den norske lättviktaren, men var i alla avseenden ett nummer för liten. Gång på gång hetsade “Hellboy” den övermatchade Boku att slå honom, och släppte till och med händerna till höften och tog smällarna mot sitt hårda pannben, för demonstrera skillnaden i slagstyrka. Femton minuters dominans i stående, clinch och mark, säkrade en decision till Hansen, som såg ut att älska varenda sekund av sin tid mellan ringrepen.

Fler fighters visade entusiasm i rampljuset, även om kvaliteten dalade en bit ner i fightcardet. [b] Katsuhiko Nagata [/b] demonstrerade orutinerad teknik men desto mer kampvilja tillsammans med ryske samboveteranen [b]Artur Oumakhanov [/b] i femton minuters brawl. Efter den något slumpartade drabbningen fick Nagata segern då han spenderat minst tid på rygg av de två.

[b] Mirko “Cro Cop” Filipovic[/b] fick mer jubel på catwalken än den dödsdömde [b] Tatsuya Mizuno[/b], vilket säger något om hur populär den kroatiska polisen/politikern/fotbollsspelaren är i Japan. En minut fick Mizuno vara med och leka, innan han gick hem med svår huvudvärk och en historia att berätta för framtida barnbarn. [b]Minowaman[/b] kom på andra plats i konsten att avgöra en mismatch, när han efter knappt nittio sekunder kunde klappa ut 130 kg korpulent sydkorean i [b] Kwan Bum Lee [/b] (infoga valfri ordvits om ”bumfight”). På sista plats hamnade [b] Hayato “Mach” Sakurai[/b] som behövde drygt fyra minuter, och ett obegripligt sent ingripande av domaren, för att banka livet ur [b] Hidetaka Monma [/b].

Vidare till nästa runda blir alltså Ishida, Nagata, Hansen, Firmino, Alvarez, Kawajiri, och på något vänster som ingen ännu vet hur det ska lösas, någon utav Caol Uno, JZ Calvan eller Aoki.

Lyckad debut i klass med en av de bättre Bushidogalorna, blir slutbetyget. Slutsatsen av DREAM för de flesta är nog ändå att japansk MMA har rest sig igen, och att det dystra året av ovisshet blåst bort till förmån för en våg av UFC-vs-DREAM-debatter som kommer gödsla MMA-forum i en oöverskådlig framtid. Balansen är återställd.

[b] Resultat:[/b]

Ikuhisa Minowa def. Bum Chan Kang Submission (Kneebar) 1, 1:25
Hayato Sakurai def. Hidetaka Monma TKO (Punches) 1, 4:12
Joachim Hansen def. Kotetsu Boku Decision (Unanimous) 2, 5:00
Luiz Firmino def. Kazuyuki Miyata Submission (Rear Naked Choke) 1, 7:37
Katsuhiko Nagata def. Artur Oumakhanov Decision (Unanimous) 2, 5:00
Mitsuhiro Ishida def. Bu Kyung Jung Decision (Unanimous) 2, 5:00
Mirko Filipovic def. Tatsuya Mizuno TKO (Punches) 1, 0:56
Eddie Alvarez def. Andre Amade TKO (Punches) 1, 6:47
Tatsuya Kawajiri def. Kultar Gill Decision (Unanimous) 2, 5:00
Gesias Calvancante vs. Shinya Aoki No Contest 1, 3:46

Text: Andreas Bruzelius

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!