Ett nytt land för UFC, ett storartat publikrekord, ett märkligt bottenrekord på poängtavlan och på hela taget en minnesvärd kväll när den åttakantiga buren kom till Montreal.
När UFC krossade sitt publikrekord och för första gången nosade på “japanska” siffror, skedde det i Kanada. Drygt 21.000 fans hade letat sig till arenan i Montreal för att se den historiska galan. Publiken fick vad de ville ha, med åtta lokala fighters på cardet, toppat av den främste kanadensaren av dem alla – George St. Pierre. Med få undantag blev debuten en lyckad affär även innanför burnätet, där KO:s, submissions och omväxlande fighter avlöste varandra.
[b]Matt Serra[/b] fick ett år i bländande rampljus, innan han skickades tillbaka till den roll han hade innan titelmatchen förra året. Det är slutsatsen man kan dra efter att [b]George St. Pierre[/b] fullkomligt körde över BJJ-instruktören ifrån Long Island. Med en genomtänkt och perfekt utförd taktik, undvek Kanadas hjälte alla chanser till fler tursmällar, la Serra på rygg och jobbade i mördande tempo fram en TKO i rond två. “Fluke?” lyder idag rubriken på amerikanska Sherdog, vilket anspelar på slutsatsen som många drog efter lördagen. Till och med Serra gjorde det, indirekt, när han ryckte på axlarna efter matchen och sa “Han är bäst i världen”. Med all respekt för den tuffe New Yorkbon, kommer hans sensationella seger förra året skrivas tursmäll i historieböckerna. Sanningen är att GSP är minst ett nummer större.
Skillnaden i atletisk kapacitet och fysik var ett genomgående tema under kvällen, vilket även [b]Rich Franklin[/b] visade prov på i sin match. [b]Travis Lutter[/b] hade en chans, bara en, att chockera den förre mästaren i mellanvikt. Det kom i form av en armbar sedan Lutter lite oväntat lyckats ta ner “Ace” och få mount. Med minsta marginal kunde Franklin vrida sig ur låset, och avgjorde egentligen redan där och då. Det fysiska fenomenet ifrån Ohio behövde endast hålla tempot uppe och boxas fokuserat, mot en totalt slutkörd Lutter som i princip gav upp på ren trötthet redan halvvägs in på rond två.
Britten [b]Michael Bisping[/b] har hittat rätt viktklass efter bytet till mellanvikt. Mot [b]Charles McCarthy[/b] såg den pratglade engelsmannen imponerade ut i alla avseenden. Snabb, stor, stark och överlägsen. Undantaget en försvarad armbar efter en kort vända på marken, bestod matchen av en ensidig slagskur som knäckte McCarthy efter första ronden. Fightern ifrån Florida skyddade sitt ansikte till priset av blåslagna underarmar och fick ge upp hoppet med svåra smärtor.
Kvällens upset kunde tillhört kanadensaren [b]Mark Bocek[/b], som öppnade med en imponerande förstarond mot rutinerade [b]Mac Danzig[/b]. Världens mest kände vegan i MMA visade sitt lugn när han red ut offensiven och vände matchbilden. Erfarenhet och fysiskt övertag tog ut sin rätt allt mer i andra ronden, och den tredje blev utklassning tills Danzig kunde strypa ut en stryktålig och modig Bocek som givit allt fram till dess.
Patriotiska kanadensare till trots, inte ens hemmapublik kunde visa uppskattning till [b]Kalib Starnes[/b] denna kväll. Burop sköljdes ner mot hemmafightern, och uppmuntran mot gästande amerikanen [b]Nate Quarry[/b]. Åter visade Starnes att han kan fightas, men inte verkar vilja göra det. Tre ronder sprang kanadensaren baklänges och undvek kroppskontakt, i en fars till match som borde avsluta hans UFC-kontrakt för all framtid. Den annars så sportslige Quarry kunde inte hålla sig, och gjorde narr av sin motståndare i en parodi som rev ner mer applåder än något annat i matchen. Starnes blev historisk när han på ett scoresheet förlorade varenda rond med 10-8, trots att han knappt blev träffad.
Inrikesmatchen mellan [b]Joe Doerksen[/b] och [b]Jason McDonald[/b] var en tuff och jämn historia innan McDonald kunde visa sin styrka och slå sig till en KO med våldsamma armbågar i början på rond två. Av oklar anledning fann han därefter skäl att slå Doerksen några gånger till, efter att matchen hade brutits.
Okände [b]Jason Day[/b] fick kröna sig med titel kvällens stjärnskott, sedan han visat aggressivitet och fokus i sin snabba utslagning av [b]Alan Belcher[/b]. Kanadensaren använde armbågar stående för att sänka och slå ut amerikanen tre minuter in på första.
[b]Ed Hermans[/b] utvecklade markgame och ground’n’pound imponerade i en och en halv rond. Slutsatsen av amerikanens insats blev dock främst att [b]Damian Maia[/b] visade sig vara äkta vara och redo för något större. Brassen klarade att hantera både slag och knän, innan han kyligt kunde låsa in en triangel för seger.
[b]Jonathan Goulet[/b] blev närapå utslagen i första ronden, men visade fighting spirit och kunde slå ut japanske [b]Kuniyoshi Hironaka[/b] i rond två, i kvällens mest underhållande comeback.
[b]Cain Velasquez[/b] är inte att leka med. Åtminstone inte för australiensaren [b]Brad Morris[/b] som fick sig en rejäl omgång och blev utslagen i första. Tungvikten har i bästa fall fått sig en ny stjärna.
Producenten till galan måste bittert ha ångrat att Starnes-Quarry visades istället för kriget mellan [b]Rich Clementi[/b] och en game [b]Sam Stout[/b]. Fem ronder slagväxling med korta turer på marken gjorde lättviktarnas strid till en av kvällens bästa. Clementi fick en knapp, men rättvis decision.
Text: Andreas Bruzelius
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer