Inför Dream2

Turen har kommit till mellanviktarnas Grand Prix. Startfältet är brett, med stora skillnader i ålder, erfarenhet och stil. Och så ska Aoki och ”JZ” reda ut vem som egentligen är bäst.

Dream kör vidare i Japan, med en TV-deal som inte var fullt så dålig som tidigare påstods. Backade av FEG:s tjocka plånbok ifrån K-1, och konsulterade av männen som skapade Pride.

Mellanvikt står på programmet för den andra serien av vårens Grand Prix. Det blev ett riktigt slumpartat ihopplock av Dream, där en snabb titt på vilka fighters som deltar, visar att det är en japansk publik som ska smörjas. Här ställs pensionärer sida vid sida med gröna debutanter och en och annan riktigt vass fighter.

[b]Kazushi Sakuraba (23-10-1) vs. Andrews Nakahara (0-0-0)[/b]

Galans main event är ett försök att vrida några sista droppar ur den kassako som är ”Saku”. 38-åringen är trasig, förbrukad och långt förbi sin storhetstid. Men publiken älskar honom som alltid, och japanerna är beredda att betala ett högt pris för att se David besegra Goliat. Det är givetvis ingen slump att oerfarne Nakahara plockats in som mjukstart för favoriten. Den brasilianske japanen är egentligen en karateka som skolat om sig för K-1, men som landade i MMA. Kort sagt saknar han vad som krävs för att hänga med Saku på backen. Nakahara var självsäker på presskonferensen och utlovade KO. Svaret sammanfattade allt man behöver veta om Sakurabas trasiga knän, och hans sinne för humor:

– Om du ska knocka mig, gör det inte med massa lowkicks. Slå mig medvetslös direkt!

[b]Kiyoshi Tamura (31-14-1) vs. Masakatsu Funaki (38-12-1)[/b]

Normalt sett brukar Tamura få epitetet ”veteran”, när han dyker upp på en japansk gala. I morgon ligger han ändå i lä och framstår som riktigt ung och fräsch jämfört med Funakis gråa tinningar och läderhy. Tillsammans har dessa två japanska åldermän slagit alla som fanns att slå, för tio år sedan. Karriärerna är över men kan man sälja biljetter kan man alltid få fler chanser i den uppåtgående solens land. Genialt att låta dem möta varandra måste man säga. En grapplingmatch i mjukt seniortempo är att vänta.

[b]Denis Kang (29-9-1) vs. Gegard Mousasi (20-2-1)[/b]

Galans första riktiga stormatch med någon slags betydelse för framtida rankinglistor. Kang hade framtiden för sig innan han blev toknockad av Akiyama förra året. Den koreanske kanadensarens status är flytande och hans karriär behöver desperat en seger. För lurige thaiboxaren Mousasi är läget det omvända. Fortfarande relativt okänd och extremt underskattad, är holländaren ifrån Armenien redo för större saker. Lite att förlora men mer att vinna, är Mousasis läge inför matchen. För Kang är situationen den motsatta.

[b]Ronaldo ”Jacare” Souza (7-1-0) vs. Ian Murphy (0-0-0)[/b]

Matchen som fick BJJ-världen att upprört fråga sig om japanerna ens vet vem de har att göra med. Jacare, allmänt ansedd som husgud för grappling, är ett trevligt tillskott i turneringen. Vad jänkaren Murphy har i ringen att göra är en annan fråga. Egentligen skulle det stått Frank Trigg på Murphys namn i cardet, men det krävdes en ersättare med kort varsel. FEG hittade en collagebrottare från Kalifornien, och så enkelt var den mismatchen förklarad.

[b]Zelg Galesic (7-3-0) vs. Magomed Sultanakhmedov (4-1-0)[/b]

Kroatisk kickboxare möter thaiboxare ifrån Sibirien. Kvalitet på slag och spark så det räcker och blir över. Spelar det egentligen någon roll att dessa två envist vägrar lära sig kamp på backen? Här vankas slagväxling och ohälsosamma mängder läder mot skallben. K-1 fast med tunnare handskar. Som utfyllnad är matchningen utmärkt.

[b]Dong Sik Yoon (3-4-0) vs. Shungo Oyama (7-10-0)[/b]

In i det längsta kunde ingen fatta varför de här två fick gå matcher. Numera vet vi. Med lite träning har koreanske Yoon utvecklats till en lovande grappler, lutad mot sin favoritteknik dubbad ”Dongbar” (en armbar alltså). Oyama har samtidigt gått ifrån slagpåse till ärrad brawler med riktigt bra boxning. Matchen har större potential än vad deras skamfilade records antyder.

[b]Taiei Kin (2-2) vs. Minowaman (39-27-8)[/b]

På tal om taskiga records. Kin är ännu en korean med bra bas som slängdes till vargarna lite för tidigt. Samtidigt skulle man lätt våga satsa pengar på honom mot vilken mellanviktare som helst i världen med samma record. För Minowamans del bottnar en stor del av förlusterna i brist på självbevarelsedrift. Mannen vars största nöje är att tampas med 100 kg tyngre motstånd är för en gångs skull i rätt viktklass, och matchen är inte så tokigt lagd.

[b]Shinya Aoki (14-2-1) ”JZ” Calvan (14-1-1)[/b]

Rematch, och galans enda fight utanför mellanviktens Grand Prix. Superfighten i lättviktarnas turnering som fansen hade väntat på, blev ganska ensidig eftersom Aoki är det. Calvan var inte dum nog att lägga sig i Aokis guard, och dominerade matchen stående istället. Så kom en armbåge i japansk nacke, mycket tårar och uppståndelse, och en no contest. Inget tyder på att morgondagens match kommer sluta annorlunda. Ja, undantaget fouls och NC då. Calvan kommer inte tappa bort segern igen.

Text: Andreas BruzeliusTuren har kommit till mellanviktarnas Grand Prix. Startfältet är brett, med stora skillnader i ålder, erfarenhet och stil. Och så ska Aoki och ”JZ” reda ut vem som egentligen är bäst.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!

Kommentarer