Det är alltid ett gott tecken när minst tre matcher tävlar om utmärkelsen för kvällens bästa. Farten, drivet och comebackerna som saknades på förra helgens UFC, blev rikligt kompenserade på lördagskvällen.
Raka motsatsen till UFC 94, med avslut i samtliga matcher utom en. De tio matcherna som ställts upp i Tampa, Florida, avhandlades snabbt. Submissions var segrarnas favoritmetod och aktiv, fartfylld markkamp gjorde en behövlig comeback i en tid när avsluten på mattan sägs bli allt mer sällsynta.
Joe Lauzons matchvinnande armbar var en teknikens seger över råstyrka. Bufflige och kraftfulle Jeremy Stephens kunde inte matcha “J-Laus” tekniska nivåer, men musklade sig ur knipor och tog alla möjligheter att visa sin slagstyrka. I nästan två ronder rasade matchen på i scrambles och slagväxlingar, med en allt tydligare känsla av att Lauzon hade lägen, men saknade fysiken att utnyttja dem. Med endast tjugo sekunder kvar av andra ändrades det snabbt. En explosiv armbar satte Stephens i knipa. Han försökte rulla ur, snurra och bända sig loss, men kunde inte undkomma den rörlige Lauzon som till slut fick klappen.
Rollerna var de omvända när Josh Neers övertag i styrka, tuffhet och gameness blev mer än Mac Danzig kunde hantera. Den tekniske veganen styrde första ronden med samlad boxning, precision och närvaro. Men Neer eldades bara på av att få stryk, och blev allt mer aggressiv och hetsig. I rond två kom Danzig ut och ville nudda handskar, men fick inget svar. Neer var som besatt och öste mer på vilja och styrka än tekniskt elegant, och fick till slut Danzig att kapitulera i en triangel. En tung förlust för den sympatiske djurrättsaktivisten, som gjorde allt rätt, men åter visade att han kanske saknar den egg av elakhet och kampvilja som behövs.
Bosniern Denis Stojnic bevisade två saker på en och en halv ronds debut. Först och främst att han har ett pannben av stål och inte ger sig billigt, samt att inget tempo är för högt för hypade Cain Velasquez. Naturbegåvningen med de stolta mexikanska rötterna, vevade oavbrutet i drygt sju minuter innan avslutet på TKO satte stopp för den ensidiga fighten.
Luigi Fioravanti var nästan lika övermatchad mot Anthony Johnson, i en hopplös matchning som inte gav honom några fördelar. Nästan huvudet längre hade Johnson räckvidden, fysiken och brottningsbasen att ohotat styra matchen. Fioravanti bjöd på tufft motstånd och fick in en del slag, men låg ett steg bakom hela vägen fram till TKO-förlusten i slutet på rond ett.
Två matcher utan klar favorit på förhand, fick överraskande snabba avslut. Gleison Tibau hittade tillbaka till gammal form när han körde över Rich Clementi på alla nivåer, och drog ut den rutinerade lättviktaren på en giljotin efter drygt fyra minuter. Ännu kortare blev kvällen för brottarässet Jake Rosholt, som något orutinerat fastnade i samma lås ifrån Dan Miller redan efter en minut.
Matchen mellan Tibau och Clementi kan ses gratis på: http://www.ufc.com
I en publikfriande uppsättning av Rocky spelade nykomlingen Matt Veach rollen av stryktålig slugger. Tillsammans med Matt Grice blev det slugfest med snabba nivåbyten och scrambles i mördande tempo. Veach blev sänkt och nära utslagen, men kunde absorbera slagen med sin uppenbart hårda skalle och vända i en minnesvärd comeback. Med en halvminut kvar av den intensiva först ronden, var det Grice som knockades till canvasen och avslutades med slag.
Kurt Pellegrino avslutade Rob Emerson med en strypning i rond två.
Nick Catone vann på en americana i andra ronden, mot Derek Downey.
Matt Riddle var den ende som vann sin match på decision, efter tre ronder mot Steve Bruno.
Lauzon fick bonusen för bästa submission, Velasquez för bästa KO, och Danzig/Neer fick för bästa fight.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer