Efter UFC 95

Om något kännetecknade UFC 95 på O2 Arena, så var det antalet gånger publiken brast ut i ett gemensamt “ooooh”. Upsets och utklassningar, blixtsnabba submissions och spektakulära knockouter. Vilda västern rådde i buren under en adrenalinpumpande kväll.

Main event blev en hyfsat underhållande men strategiskt svältfödd historia. Joe Stevenson ville showa för publiken och bjuda på slugfest utan att blanda in sin brottning. En generös men inte särskilt taktisk plan då Diego Sanchez var den bättre och mer varierade boxaren. Tre ronders slagväxling med fördel “Nightmare” gjorde poängdomarnas uppgift lätt. Bytet till lättvikt gjorde eventuellt Sanchez lite mer avvaktande än han normalt sett är, men det var på hela taget en trygg och övertygande debut i den nya divisionen. Matchen utdelade dessutom två bonusar på 65k som kvällens bästa.

Wilson Gouveia har resurser av tuffhet och gameness, men mer hade han inte att sätta emot maskinen Nate Marquardt. I två och en halv rond var den store amerikanen steget före hela vägen, drev fighten med fysiskt övertag och stabil teknik. Undantaget några hyggliga serier ifrån Gouveia, gick matchen åt ett håll, och slutade dramatiskt med en serie knän, slag och sparkar som lämnade grovjobbaren ifrån ATT blödande och uppgiven mot buren.

Det kan inte ha varit en smärtfri uppgift att vakna upp morgonen efter UFC 95 och inse att man är Josh Koscheck. Den amerikanska brottaren tillämpade sin nya favoritstrategi på nykomlingen Paulo Thiago med framgång, inledningsvis. “Kos” kombinerade fotarbete och jabb, sökte avstånd för sin överhandshöger. Brassen svingade tillbaka med tveksam gard och försökte inte ens få fighten till marken. Det såg förutsägbart och ensidigt ut, och kanske därför slappnade Koscheck av mer än han borde. Thiago såg uppenbarligen en lucka, mätte upp sin uppercut och avlossade den till slut, fyra minuter in. En träff var allt som behövdes och kvällens främsta upset var ett faktum. Sensationen gav dessutom nykomlingen ett rejält utökat arvode, då han säkrade bonus för bästa KO.

Chael Sonnen såg till att det blev två och en halv minut av underhållande och omväxlande match. Men att rubba Demian Maias felfria svit av submissionsegrar i buren var det aldrig tal om. I kvällens snyggaste teknikserie gick Maia på ett fotsvep ifrån clinch, landade överst i mount i triangelläge, vände runt, drog låset och vann sin femte raka i oktagonen. En mycket imponerande prestation av mellanviktens främsta grappler, och ännu en bonus för bästa submission som tack ifrån Zuffa.

Imponerade gjorde även publikfavoriten Terry Etim, som med väl utförd sprawl’n’brawl plockade isär debutanten Brian Cobb. Britten neutraliserade amerikanens övertag i brottning, stoppade flera nedtagningar och låste upp på marken för att få till omstarter stående. På fötterna var det uppvisning av lättfotade Etim, som mixade slag och sparkar med sin långa räckvidd. En fot i ansiktet på Cobb och en höger på väg ner, gav domaren skäl nog att bryta i början på rond två.

En dryg minuts fotarbete och avståndsbedömning, en perfekt timad vänsterkrok och taket lyfte på O2 Arena. Hemmasonen Dan Hardy levererade snabbt och övertygande mot en chanslös Rory Markham.

Man får anta att jätten Stefan Struve drabbades av det berömda nervsammanbrott som debutanter ofta får. Annars kan man fråga sig vad han gjorde i buren från första början. Avvaktande och stel slog den unge Struve inte ett enda slag med sina långa armar. Junior dos Santos kunde ohotat komma in på närdistans och klubba ner holländaren efter någon minut.

Per Eklund välkomnades av en hård vänster och ett giljotinförsök ifrån obesegrade Evan Dunham. Svensken tog sig ur knipan och kämpade sig in i matchen med aktiv brottning. Tillbaka stående tog Eklund initiativ med slag och sparkar, men verkade inte helt samlad och lämnade sig öppen för kontringar. Ytterligare en hård vänster ifrån Dunham efter drygt två minuter sänkte den svenska lättviktaren igen, och denna gång tilläts inte matchen fortsätta efter att amerikanen följde upp med fler slag på marken.

Brittiske sluggern Neil Grove fick aldrig en chans att visa sin slagkraft, när betydligt mindre Mike Ciesnolevics drog ner fighten till mattan efter några sekunder. Där inleddes en fotlåsduell mellan de två tungviktarna, som inte gav bra odds till Grove. Efter en dryg minut fick “Mike C” läge på en heel hook som snabbt och smärtsamt avgjorde kampen.

Britten Paul Kelly tog hem en ensidig decision mot Troy Mandaloniz från Hawaii.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!