Efter Dream 11

Titelmötet i lättvikt blev underhållande om man gillar teknisk markkamp. Istället för att lägga allt på att undvika golvet, visade Joachim Hansen att han kunde hänga med Shinya Aoki även på canvasen. Den japanska grapplingfantomen låg mestadels på topp, men “Hellboy” blev inte dominerad. Matchen tog en olycklig vändning efter fem minuter. Hansen träffade Aoki med en häl i skrevet. Aoki som tidigare gjort en stor sak av minsta foul, gjorde det även denna gång, och tog flera minuter på sig innan matchen återupptogs. Med en varning över sig behövde Hansen i princip avsluta för seger. Trots ett aktivt guardarbete, submissionförsök och mer aktivitet från norrmannen, bytte bältet ägare när Aoki med endast sekunder kvar, fick in en armbar.

Slutet på fjäderviktarnas grand prix blev inte fullt så spännande. Stjärnskottet Joe Warren placerade sig på världskartan med sin arbetsseger över tidigare förstarankade fjäderviktaren “Kid” Yamamoto. Mot en utpräglad grappler som Bibiano Fernandes, förväntades amerikanen däremot stå upp. Det gjorde han inte. En nedtagning följt av en brasiliansk armbar avgjorde semifinalen i en handvändning.

Den andra semifinalen i fjäderviktarnas grand prix ställde Askungesagan Hideo Tokoro mot hårdhänte strikern Hiroyuki Takaya. Som väntat ville “Streetfight Bancho” stå upp, medan den grapplande städaren ville ner på backen. Den större och starkare Takaya kunde hålla uppe fighten stående, men fann inte sin distans och blev sänkt istället. Med sin motståndare groggy begick Tokoro misstaget att dra guard, och blev närapå knockad precis när rondklockan ljöd. På japanskt manér tilläts Tokoro vila upp sig och få en rond till. Takaya fick direkt strax samma läge igen, och slog sig till en något försenad TKO.

Finalen mellan Takaya och Fernandes lutade tidigt åt decision. Den betydligt mer utvilade brassen kombinerade nedtagningar och svingar, och drev på medan Takaya fortsatte ha problem med boxningen. En vänsterkrok som fick Fernandes ögonbryn att blöda var det mesta japanen fick ut av finalen, som efter femton minuter gick till delat domslut. Fernandes fick två röster av tre och blev därmed champ över en i alla avseenden tunn division.

Freakshowen Bob Sapp mot Rameau Sokoudjou blev en enkelspårig historia som inte gav publiken mycket att hurra för. Sapp kom som alltid utfarandes med vevande armar, men togs ner och blev utslagen. En och en halv minut varade spektaklet.

Tatsuya Kawajiri hade fått en tvivelaktig match mot en på pappret helt chanslös motståndare. Melchor Manibusan var precis lika chanslös i verkligheten, och fick äta ground’n’pound i fyra minuter innan det fick räcka i domarens ögon.

Ikuhisa Minowas ambition att möta de största monster FEG kan hitta, resulterade denna gång i en fight mot Hong Man Choi. Den koreanska jätten hade dock tillräckligt med sprawl, ren styrka och, imponerande nog, butterflysvep att undvika alltför mycket golvtid. I andra ronden fick Godzilla ändå stryk till slut, när Minowaman till publikens glädje drog ut Choi med en heelhook.

I ett försök att garantera en seger för gamle Kazushi Sakuraba, blev publikfavoriten tilldelad en renodlad amerikansk boxare i Rubin Williams som motståndare. Densamme klappade efter tre minuter på en kimura, vilket nog får anses som oväntat sent med tanke på matchningen.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!