Många av lördagens matcher lämnade en eftersmak av antiklimax. Klok taktik och moget game, eller fokus på att inte förlora istället för vilja att vinna, beroende på hur man ser det. Hur som helst var det mer spänning och avvaktande än vilda svingar och fyrverkerier i Staples centre.
En vaken blick, timing och starkt självförtroende fick Mauricio Rua att prestera bättre mot Lyoto Machida än vad de flesta trodde han skulle göra. “Shogun” visade att den fight-IQ som gjorde hans Pridekarriär, fortfarande finns där. Snabba beslut, oförutsägbara attacker och tempoväxlingar ställde till det för mästarens rytm och kontroll. Machida hamnade i en obekant situation och visade till och med en antydan till desperation när hans eget game vändes mot honom. Rond efter rond passerade i en jämn matchbild med två ringhörnor som påstod att deras fighter var i ledning. Ruas variation borde kanske plockat hem fler poäng än Machidas enstaka anfall, men när fem ronder var avklarade ansåg domartrion att bältet trots allt skulle stanna kvar runt Machidas midja.
För en gångs skull var det två tungviktare som eldade på stäningen mest under kvällen. Med ett kvarts ton i buren, gick Cain Velasquez och Ben Rothwell lös i ett tempo som brukar vara exklusivt för lättare män. Den unge brottarens omänskliga arbetskapacitet styrde fighten, men bromsades av Rothwells teknik och hjärta. Den store mannens viljestyrka var dock inte tillräckligt för domare Mazzagatti, som tyckte att det fick räcka en minut in på andra ronden. Ett kontroversiellt och ifrågasatt beslut. Rothwell var utklassad men absolut inte sänkt när matchen bröts.
Fler tungviktare bjöd på show. Kickboxarna Pat Barry och Antoni Hardonk öste på bra och blandade till och med in lite hygglig markkamp. Som tungviktens främsta strikers syntes snart märken av strid på bägge sidor, men det var den kortare Barry som träffade tyngst med sina slag. Likt en filmfight lät han till och med sin motståndare resa sig ett flertal gånger, innan holländaren säckade ihop för sista gången i slutet på andra ronden.
UFC:s längsta fighter, Stefan Struve, fick glädje av sina långa ben när han ströp ut Chase Gormley med en triangel. Tungviktarna hann även med en benlåsduell i den korta men aktiva matchen.
Ryan Baders fight med Eric Schafer tog formen av ett sjövilt barslagsmål, blandat med korta stunder av tekniskt finlir på marken av Schafer. Men Baders energikrävande svingar kostade mer än de smakade, och de sista två ronderna såg ingen knock, men desto mer trötthet. Efter att ha stapplat i mål fick “Darth” domslutet.
Anthony Johnson visade att ett ensidigt stående game och massivt storleksövertag räcker långt mot en clinchspecialist. Yoshiyuki Yoshida sprang tacksamt och förutsägbart in mot sin egen undergång, och blev kvickt sönderplockad av Johnsons slagserier.
Joe Stevenson hade stora problem med att lägga ner Spencer Fisher på rygg, och det dröjde till andra ronden innan “Daddy” fick loss sitt game. Men väl där så blev det spel mot ett mål. Fisher fick käka stryk, blev passerad och tog emot ännu fler ogarderade armbågar tills domare Herb Dean hade sett nog.
Chael Sonnen såg inledningsvis bra ut mot Yushin Okami. I en omväxlande men ofarlig förstarond kombinerade den amerikanske brottaren nedtagningar och varierade attacker stående, medan Okami i bekant stil nöjde sig med att avvakta. Andra ronden såg lite mer japansk offensiv, men inte tillräckligt för att ändra på matchbilden. Tredje fortsatte i samma tonläge med en konstant aktivitet från Sonnen som plockade poäng utan att egentligen hota med något. Det var dock tillräckligt för en decision, mot en blek prestation och dåligt genomtänkt gameplan från Okami.
Gleison Tibau delade ut flygturer och slams till Josh Neer och mötte inte ens motstånd i sina nedtagningar. Men väl nere på marken hände inte mer än att de två storväxta lättviktarna vände och kom på fötter igen. Oförmögen att göra någon skada eller hota med lås, blev Tibau mest trött och frustrerad av sin taktik. Men Neer lyckades aldrig briljera offensivt i klass med sin vattentäta defensiv, och matchen gled honom ur händerna tills domslutet bekräftade att några snygga nedtagningar är bättre än inget.
Kyle Kingsbury fick med sig en knapp decision mot Razak Al-Hassan, efter en seg match utan mycket till initiativtagande.
Jorge Rivera imponerade stort i sin drygt två ronder långa utklassning av Rob Kimmons, som slutade med en TKO i tredje.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer