Titelmatch med förväntningar. I övrigt ett mellanspel i oktagonens saga, där flera fighters kämpar för att hänga kvar. Halva cardet sitter löst med Zuffa och står inför risken att detta blir sista striden.
LW title: BJ Penn (14-5-1) vs. Diego Sanchez (23-2-0)
Två ytterligheter på ett filosofiskt plan, i en match vars karaktär snabbt borde visa sig. Där Penn representerar bohemisk talang och det bortskämda geniets nonchalans, är Sanchez ett maniskt vilddjur låst på den högsta växeln. Rent tekniskt är de egentligen rätt lika, som starka grapplers i botten med ett självsäkert stående game och inga uppenbara brister på någon distans. Men skillnaderna är större än eventuella likheter. “Nightmare” springer med huvudet före mot allt motstånd, förvissad om att han är starkare, elakare och orkar mer. Ett buffligt game och en bristande fight-IQ som spelar rakt i händerna på matadoren Penn. Det är knappt en utmaning för “The prodigy” att överlista och manövrera bort Sanchez tjurrusningar. Men hur länge orkar han göra det? Sanchez har aldrig ens varit nära att bli utdragen eller knockad, och har inga som helst problem med att dunka pannan i en tegelvägg i fem ronder. Om inte Penn kan hitta den akilleshäl som ingen annan har hittat, kommer det att bli en brutalt lång kväll för Hilos son.
HW: Frank Mir (12-4-0) vs. Cheick Kongo (24-5-1)
Där vissa fighters med ojämnt game blir allt bredare, sitter andra fast i en riktning som bara gör dem mer och mer specialiserade på en enda sak. Kongo tillhör kategori två, Mir tillhör kategori ett. Den väldige fransmannen hänger kvar i tungvikten med monsterfysik, thaiboxning och hygglig stående brottning. Men att komplettera med jiu jitsu finns tydligen inte på kartan. Kongo kapitulerar som en skalbagge på rygg och visar inte ens tecken på att vilja lära sig. Mirs förmåga att fortsätta utvecklas bortom sin grappling, är däremot både frälsning och förbannelse. Han är bra nog stående att överleva tills han får sin nedtagning, men inte bra nog att ge sig ut på jakt efter knockout of the night. Ett faktum som han inte alltid vill acceptera.
WW: Jon Fitch (23-3-0) vs. Mike Pierce (9-2-0)
Det börjar verka missmatch banne mig. Pierce representerar skolan av amerikanska UFC-fighters som utbildade fans älskar att hata. Skruvstädsbrottare som blåhåller och kniper i femton minuter för en utbuad decision. Fitch är möjligtvis aningens sämre brottare, men det är tveksamt. I alla andra aspekter är han bättre, värre, tuffare och mer överjävlig i precis allt. Endast masochister och män som heter St. Pierre i efternamn ser ljust på utsikten att gå in i buren med Fitch.
LW: Kenny Florian (13-4-0) vs. Clay Guida (25-7-0)
För en snabbversion av läget, läs beskrivningen av kvällens titelmatch och ersätt namnen. Florian spelar rollen av en marginellt sämre BJ Penn, medan Guida vackert illustrerar en ännu mer enkelspårig och brötig variant av Diego Sanchez. Skillnaden är främst att Florians fysik inte mattas av hårt tempo. Teoretiskt upset är möjligt om Guida tokdriver och stångar upp sin Joey Tempest-frisyr i ansiktet så mycket på Ken-Flo att inte ett skvatt blir gjort. Oktagonkontroll är alla underdogs lösning på en match de inte kan vinna på annat sätt.
HW: Paul Buentello (25-10-0) vs. Stefan Struve (22-3-0)
Schiltkopian Struve har tagit ett stort kliv från nästan utsparkad från UFC, till main card. Därmed även ett kliv upp i motstånd. Alltid underskattade sluggern Buentello kan få problem med att matcha holländarens 211 cm med sina egna 188 cm. Något annat borde han inte ha problem med.
MW: Alan Belcher (13-5-0) vs. Wilson Gouveia (12-6-0)
Mellanviktens residenta party crashers ryker ihop i en match som kan avgöra deras framtid. Det finns sällan plats för två grindvakter av samma typ, och det illustrerar herrarnas dilemma. Efter att ha punkterar flertalet hypade luftslott till fighters, har de förtjänat sin surt förvärvade dörrvaktslön. Men framstegen har planat ut och mattats av. Det blir liksom aldrig mer än granithaka, avsaknad av smärttröskel och pannben av stål. Antagligen kommer de ännu en gång att utbyta käftsmällar, tills en får äran att fortsätta lyfta ut divisionens misslyckanden i nackskinnet. Den andre kan se fram emot att värvas av Strikeforce, i bästa fall.
LW: Matt Wiman (10-5-0) vs. Shane Nelson (13-4-0)
Två killar som bryskt blivit påminda om att världen är större och farligare än den framstod i TUF-huset. Det var kul ett tag med “Handsome” Wiman och hans Rockysegrar, eller den unge “Sugar” Shanes kaxighet. Men dokusåpans charm har bäst före-stämpel och utan kvalitetssegrar kommer Zuffa att vifta med avskedspapper i samma stund som den här fighten är över.
WW: Johny Hendricks (6-0-0) vs.Ricardo Funch (7-0-0)
Hårdhudad brottare välkomnar otestad men obesegrad grappler till buren. Funch har en del fina äss i rockärmen när det vankas liggande kampkonst, men det blir svårt att övertala Hendricks att lägga sig ner frivilligt. Mer troligt fastnar Funch stående, mot en hårdhänt jäkel som verkligen gillar att slå folk i huvudet.
MW: Rousimar Palhares (18-2-0) vs. Lucio Linhares (13-4-0)
Vad är receptet mot en skäggig snubbe som gillar att skrika och se galen ut, som kallar sig “Spartan” och stort sett bara kan jiu jitsu? Ett tänkbart svar är en skäggig snubbe som gillar att ta det lugnt och metodiskt och som kan ännu bättre jiu jitsu. Internt brassemöte á la BJJ med Palhares som klar favorit.
WW: DaMarques Johnson (14-7-0) vs. Edgar Garcia (7-1-0)
Två killar som torskade i debuten, på ett renodlat TUF-card. Det ser med andra ord inte ljust ut för den som torskar igen på lördag.
WW: Kevin Burns (8-3-0) vs. TJ Grant (14-3-0)
Två riktigt släta och osannolika snubbar som inte ser särskilt fighter ut. Det var en festlig sensation så länge de vann. Sedan började de förlora. You do the math.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer