En varierad kväll i Miami bjöd inte enbart på bra matcher. Men drabbningarna som hade genererat mest intresse innan galan, gjorde ingen besviken.
Titelmatchen i weltervikt krönte kvällen elegant. Marius Zaromskis flög som skjuten ur en kanon mot Nick Diaz, som lugnt siktade in sig och kontrade. Den ökända arrogansen med defensiv straffade sig när litauerns slagkraft fick Diaz att vackla till och falla efter två minuter. Men slugfesten fortsatte enligt ett bekant tema med kraft mot volym och precision, där de ettriga slagen från Stockton sakta men säkert tog över. När Diaz la in kroppsslag i slutminuten hade Zaromskis inget svar och med sekunder kvar av ronden kapitulerade sensationen från Japan. Direkt efter segern upplyste Diaz tittarna om att hans lillebror borde ha vunnit sin senaste match och att domslutet var bullshit. Ingen kan anklaga Stocktons stolthet för att tappa sin karaktär i framgångens stund.
Den inofficiella titelmatchen om världens tuffaste slugger i mellanvikt levde upp till förväntningarna. Inledningsvis tog Melvin Manhoef kommandot med snabbhet och explosiva kombinationer som Robbie Lawler inte kunde matcha. “Ruthless” visade så mycket respekt och tveksamhet att han snabbt förvandlades till ett tacksamt byte för holländaren. Snart backade Lawler runt i ringen, främre benet söndersparkat, kroppen mörbultad och fortfarande inga tecken på gameplan. Med segern inom räckhåll släppte Manhoef lös mer, slappnade av, slarvade med garden och på en sekund vände det. Låst mot buren svingade Lawler desperat tillbaka, fick in en overhand och det var allt som behövdes. Manhoef säckade ihop med glasartade ögon och den osannolike vinnaren fick halta runt buren med segernäven höjd.
Sporten har kommit långt när amerikaner reser sig och jublar för en brasiliansk kvinna på rampen. Cristiane Santos har skapat en helt egen nisch i sporten som älskvärt monster i damklassen. Men Marloes Coenen är ingen dagslända som hakat på den senaste MMA-hypen. “Cyborg” öppnade aggressivt i vanlig stil, men mötte teknik och kylig närvaro. Holländskan fick inte panik som så många andra av brasilianskans offer, och det blev fight istället för utklassning. Matchbilden färgades dock av faktumet att Coenen är normalt byggd jämfört med hulken från Curitiba. Varje slagväxling slutade med fördel Brasilien, varje clinch slutade med Holland på rygg. I slutet på tredje ronden kunde inte Coenen värja sig längre, och gick ner som Santos värdigaste motståndare hittills. Vilket säger mer om mästarinnan.
Wes Sims kom, såg, la sig ner och blev överkörd. Bobby Lashley hann inte visa mycket av vad han egentligen går för, men tog tacksamt emot nästa steg i sin välmatchade väg till kändisskap. Någon fick fylla tomrummet från Kimbo.
Åldrade idrottsstjärnan Herschel Walker har en 25-årings fysik och tog uppgiften att bli MMA-fighter på allvar. Mer än så går inte att uttala sig om. Okände Greg Nagy fick inte matchen för sina meriter, utan för att han inte har några. Walker kontrollerade hela fighten med ren styrka och vissa tendenser till jiu jitsu, men med tanke på motståndet var det inte mycket att skriva hem om. Det kändes på hela taget som japansk nyårsafton. Publiken gillade sin fotbollsspelande sprinter dock.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer