Inför UFC 110

Buren beger sig till jordklotets undersida och pungdjurens rike för ett nytt land att erövra. Australien är värd för galan vilket innebär en knepig sändningstid och ett fightcard med infödingar, även om antalet representerande australiensare är förvånansvärt lågt.

HW: Antonio Rodrigo Nogueira (32-5-1) vs. Cain Velasquez (7-0-0)

Efter alla lovord har det äntligen blivit dags att döpa maskinen Velasquez i eld och kolla vad han verkligen går för i sitt livs största fight. För vindpinade minotauren från Rio är däremot ingen match, någonsin, skäl nog att rubba vilopulsen. Nogueira är en förkroppsligad krönika om sportens natur, med allt från dess tekniska bibliotek till priset av slitage och ackumulerad skallebank. Ungtuppen Velasquez är trots att det endast skiljer sex år mellan dem, en grön skolpojke i jämförelse. Om matchen hade utspelat sig på ett slarvigt programmerat TV-spel, hade Nogueira vunnit varje gång. Men för att göra simuleringen korrekt, borde spelaren som sköter Minotauro ha en trött handkontroll och bakfylla, medan Velasquez styrs av en koffeinhög powergamer.

Den frustrerande svagheten hos Nogueria är just hans brist på skärpa och snabbhet i tanken. Utan mycket till självbevarelsedrift, går han rakryggat in i vilken misshandel som helst, och fastnar i hjulspår där alla utom han själv ser katastrofen närma sig. Om Velasquez, med sin begränsade tekniska arsenal men gudomliga fysik, kan hitta ett sådant kryphål att utnyttja, kommer han banka stoppningen ur veteranen. Ett lägre tempo, utrymme för metodisk strategi och bekanta positioner kommer däremot att bunta ihop den hyllade ynglingen från Kalifornien med en enkelhet som kvickt punkterar all hype.

MW: Wanderlei Silva (32-10-1) vs. Michael Bisping (19-2-0)

Yxmördaren från Curitiba överlevde degraderingen från mästare till storsäljande dörrvakt bättre än vad någon hade kunnat tro. I en tidsepok när hans väderkvarn till boxningsstil mest innebär fritt skottläge för divisionens elitfighters, är framtida titelmatcher antagligen inget att hoppas på. Men ingen kan klappa till oförsiktiga utmanare med en slarvig gard så som Silva kan, och hans popularitet är orubblig trots 1-3 i buren sedan värvningen. Bisping tror däremot att han har hittat lösningen på problemet Wanderlei i form av en teknisk gameplan. En högst rimlig plan i teorin, som kvickt kan förvandlas till medvetslöshet om Silva kommer nära nog att exponera brittens tveksamma defensiv och högst mänskliga haka.

LW: Joe Stevenson (36-10-0) vs. George Sotiropoulos (11-2-0)

Frågan har surrat om när doldisen Sotiropoulos ska få en chans längre upp i cardet. Han har trots allt skrapat ihop fyra raka segrar i oktagonen. Svaret är att Zuffa med osviklig timing sparade den grekiske australiensarens debut på main card till en hemmapublik. Någon läggmatch ville de däremot inte bjuda på. Sotiropoulos är nog så teknisk, men har hittills endast briljerat mot divisionens bottenskrap. Stevenson har sedan länge spelat i en helt annan liga, och det kommer krävas mer än publikstöd för att lyfta hem segern till Australien på lördag.

LHW: Keith Jardine (14-7-1) vs. Ryan Bader (11-0-0)

Skeva vinklar och drunken boxing mot brottning med endimensionellt tunnelseende. Inte lätt att förhandstippa den ekvationen. Jardines malande elakhet har ungefär samma odds som Baders eviga repriser på patenterad double leg. En fight som för publikens skull bör undvika allt för långa stunder på canvasen, eftersom varken “Dean of mean” eller herr Darth har mycket till offensiva verktyg i vågrät ställning.

HW: Mirko Filipovic (25-7-2) vs. Ben Rothwell (30-7-0)

Hälsosamt och välkommet karriärsval för det kroatiska skenbenet. Bort från affischer, rampljus och förväntningar, nya tag som utmanare i divisionens mellanskikt. Ett rimligt recept för att åter uppleva den självsäkra, överjävliga strikern som spridde leenden på Saitama arena. Rothwell lär inte backa slagväxling som den slugger han är. Men hans skalper togs i IFL, en klar nivåskillnad under UFC. Borde smälla snabbt, hur det än går.

LHW: Elvis Sinosic (8-11-2) vs. Chris Haseman (20-16-0)

Två 40-åringar som en gång fick chansen, nästan tog den, och därefter störtdök efter att en ny generation gav dem spö efter noter. Normalt sett hade ingen av dem fått en match i UFC igen. Men eftersom båda härstammar från det land som buren nu anländer till, ändras spelreglerna. Australiensiskt derby mellan sympatisk grappler från Sydney och en slitstark journeyman från Brisbane. Rematch dessutom. Haseman vann första mötet redan 1997, genom att köra skamgrepp med en hakspets i Elvis öga.

LHW: Stephan Bonnar (14-6-0) vs. Krzysztof Soszynski (19-10-1)

Efter att Bonnar misslyckades med att besegra gamle Coleman senast, bekräftades misstankarna om att han nog inte kommer längre i karriären än såhär. En hygglig boxare med påstått mer än hygglig jiu jitsu som man aldrig får se röken av. Ungefär samma byggsats som Soszynski består av, med skillnaden att polacken har mer fysik att lägga bakom. Välmatchat, jämnt, potentiellt underhållande. Ingen av dem kan anklagas för att vara defensiv och tillbakahållen.

WW: Chris Lytle (37-17-4) vs. Brian Foster (15-4-0)

Så länge Lytle håller sig till boxning blir det sällan tråkigt. Så länge Foster undviker att blåhålla för domslut, har han rätt bra drag i sig också. Dessvärre är det just brottning han är bra på. Kan bli sömnigt det här.

MW: CB Dollaway (10-3-0) vs. Goran Reljic (8-0-0)

Mycket intressant testkörning av två killar som kunde förtjänat en mer framskjuten plats. Om brottaren Dollaway slutar ignorera sina brister och täpper till lite luckor så kan det gå långt. Men hans självförtroende tycks vara länkat med en nonchalant hybris som leder till amatörmässiga förluster. Elake strikern Reljic har fina odds att konkurrera ut landsmannen Cro Cop som den mest lovande exporten från Kroatien, men än har han inte visat mer än järnkäke och ett jäkla tryck stående. En anonym match som är värd att tittas närmare på.

LHW: James Te Huna (13-4-0) vs. Igor Pokrajac (21-6-0)

Varför är det tre kroater på cardet? Säg det. Debutanten Hunas närvaro är däremot självklar. Aussie, aussie, aussie, oi, oi oi.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!

Kommentarer