Bantamfestligheter väntar i helgen när champ Bowles försvarar för första gången, och avsatte kungen Torres gör comeback. Ett riktigt bra WEC-card som motiverar att upptäcka galan. Om man inte redan har gjort det.
BW title: Brian Bowles (8-0-0) vs. Dominick Cruz (14-1-0)
Han är något av en GSP i miniatyr den gode Bowles. Ingenstans i den gröne mästarens game finns det några unika märkligheter. Han kör samma tekniker som alla andra, samma gameplans. Men med den där X-faktorn som skiljer äss från medelmåtta. Mer självsäkert, bättre timat, snabbare och med mer tryck. Summan av härligheten blir en fighter utan uppenbara svagheter att sikta in sig på, som dessutom aldrig har förlorat eller ens gått tiden ut. Cruz är i jämförelse en konventionell striker med bra sprawl, klart och tydligt definierad. Han är dessutom ingen hejare på att avgöra fighter. Mannen som aldrig borde vinna, förväntas för första gången vara favorit. Men inte ens det lär inte rubba Bowles, som helt tycks sakna nerver. (Som av en händelse har Fighter magazine en intervju med mr Bowles i nästa nummer).
BW: Miguel Angel Torres (37-2-0) vs. Joseph Benavidez (11-1-0)
Två före detta odödliga monster, numera mänskliga. Förlorarna till namnen här ovan. Den oslagbare Torres fick en godnattkyss av Bowles och förlorade bältet, Benavidez blev bortsprawlad av Cruz i femton minuter och missade titelchansen. Matchen gäller med andra ord vem som får första tjing på upprättelse. Undantaget fenomenet Bowles har Torres skolat alla han har mött, stående, mark, allt där emellan. Benavidez har däremot exponerats som en något entonig buffel med double leg, överhandshöger och en oförmåga att göra mer än så. Han har muskelfibrer nog att fysa sönder den gänglige Torres, men det kräver att han kommer förbi ett övertag i räckvidd och längd på sisådär två decimeter.
FW: Jens Pulver (22-12-1) vs. Javier Vazquez (13-4-0)
Det ska mycket till när man ger en kille fler chanser efter att han har torskat sex av sju möjliga. Pulver har en charm och attraktionskraft som håller kvar honom i sporten långt efter att hans resultat kan göra det. Frågan är om det är frälsning eller förbannelse. ”Li’l evil” är ett hopkok av all mänsklig tragedi man kan tänka sig, en evig underdog av den där sorten som inte har ett lyckligt slut skrivet i stjärnorna. Det skapar hoppet om mirakel som förlänger hans kontrakt gång på gång. Kruxet är att han illustrerar en investerad Brian Bowles. Det finns teknik, rutin, storslagna meriter och anledningar till varför han borde vinna. Men han gör det inte längre. Vazquez är i sammanhanget en nobody. Men han har i alla fall kapacitet att prestera på en jämn nivå. Pulver har anlitat en psykolog och utlovat en mognare fightingstil. Kan vara lösningen, eller lika gärna en bekräftelse på att det är kört för gott.
FW: Leonard Garcia (17-5-0) vs. George Roop (10-7-0)
Ser ut som popcornaction det här. Två före detta lättviktare från UFC, numera i en mer naturlig viktklass. Pannbenet av stål Garcia är okomplicerad och aldrig tråkig, vilket borde spela ut på ett intressant sätt mot det 185 cm långe originalet Roop.
Övrigt trevligt att se fram emot:
FW: Deividas Taurosevicius (12-3) vs. L.C. Davis (15-2)
LW: Bart Palaszewski (32-13) vs. Karen Darabedyan (9-1)
BW: Scott Jorgensen (8-3) vs. Chad George (11-4)
FW: Chad Mendes (5-0) vs. Erik Koch (8-0)
LW: Danny Castillo (8-2) vs. Anthony Pettis (7-1)
FW: Courtney Buck (6-2) vs. Fredson Paixao (8-3)
LW: Bendy Casimir (19-5-2) vs. Ricardo Lamas (7-1)
Kommentarer