Efter den kritiserade UFC-galan i Abu Dhabi, hoppades många att Strikeforce skulle visa Zuffa hur en underhållande gala ser ut. Riktigt så övertygande blev inte showen i Nashville, där tre titelmatcher avklarades med en del överraskande resultat.
Tre män trotsade oddsen och vann, mycket tack vare det äss i rockärmen som kallas nedtagning. Lördagens Strikeforce gjorde sitt för att spä på kontroversen kring brottningens betydelse i MMA.
Shinya Aoki har aldrig haft brottningen att komplettera sin BJJ. I mötet mot Gilbert Melendez blev det plågsamt tydligt hur beroende den japanska benknäckaren är av små ringar och mindre stabila motståndare. Amerikanen visste bättre än att rusa på oförsiktigt, och säkrade en trygg distans stående. Resultatet av den kalkylen blev att Aoki i fem ronder buttscootade, hoppade till guard och gjorde det lilla han kunde för att få till en grapplingmatch. Melendez cirklade, attackerade sparsamt och vaktade sina lemmar. Fem ronder utan någon som helst variation, där Aoki visserligen var övermatchad, men räddades av Melendez brist på knockoutkraft. Titelförsvaret blev en sval historia, där lite japansk näsblod och en genomtänkt gameplan var allt som indikerade att en fight ägt rum.
Jake Shields är lika beroende av vågrätt ställning som sin kollega Aoki, men har en singel leg som inte skäms för sig. Efter att Dan Hendersons högernäve dikterat första ronden och nästan avgjort matchen med flera nedslagningar, vände trenden skarpt i rond två. Shields började sätta sin favoritnedtagning och lyckades mirakulöst nog lägga den dubble olympiske brottaren på rygg. Hendersons rutinerade defensiv räddade honom från att bli avslutad, men inte mer. “Hendo” blev utklassad så fort han hamnade på backen, och någon plan B fanns inte när hans eget game vändes mot honom. I femte ronden var poängställningen uppenbar och Henderson behövde ett avgörande. Men energin var förbrukad och efter ännu en singel leg kunde Shields jobba sig fram till kvällens mest oväntade taktikseger.
Förmågan att lägga ner en match på marken blev även avgörande i mötet mellan elitbrottaren Muhammed Lawal och den tekniske Gegard Mousasi. “King Mo” öppnade med onda avsikter och tog kommandot i första ronden med aggressiva svingar, nedtagningar och ground’n’pound. Men den kylige armeniern verkade fullt beredd på detta, och väntade ut anstormningen med lugn. I andra ronden började skillnaden i teknik att visa sig, Mousasi kom in bättre, tog för sig stående och på mark. Men lyckan blev kortvarig. Lawals brottarmangel fortsatte styra fighten och plockade poäng med ett evigt repeterande av trygga tekniker. Trötthet och frustration började ta ut sin rätt, Mousasi tappade fotarbetet och sin fighting spirit. Årets hittills största upset var ett faktum och med domslutet i ryggen tog Lawal ett gigantiskt kliv upp i rankinglistorna.
Bristen på fyrverkerier under kvällen blev inte bättre av att den mest fartfyllda fighten inträffade mellan matcher. I en kaotisk hög av arga människor, inklusive bröderna Diaz och Jason “Mayhem” Miller, förvandlades galan till ett slagsmål efter Jake Shields match. TV-sändningen bröts för att dölja spektaklet, men skandalen hjälper knappast framtida förhandlingar med nätverket CBS. Orsaken till bråket var att Miller kom in i buren för att begära en rematch av Shields, som rusig efter segern svarade med en knuff. Sedan gick det som slagsmål brukar, med många hjälpande händer som kastade sig in i tumultet och började veva. Händelsen har lett till ovanligt starka reaktioner, även från medier som annars brukar vara förlåtande när det gäller hetlevrade fighters och deras beteende.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer