Efter att de stora showerna UFC och Strikeforce misslyckades med att leva upp till förväntningar, står WEC redo att visa vad männen under 70 kg kan prestera. Två titelfighter står i fokus, där en är av historisk betydelse.
FW title: Jose Aldo (16-1-0) vs. Urijah Faber (23-3-0)
Galan WEC och fjädervikt som division, byggdes ursprungligen på den tacksamme affischpojken Faber. “The California kid” hade charmen, leendet, den karaktäristiska blonda frisyren och en grop i hakan djup som Grand Canyon. Ett utseende som var lätt att minnas, och som utstrålade optimism och framgång. Kruxet var att den betydligt blekare Mike Brown två gånger om buntade ihop Faber med en reality check som vittnade om surfarpojkens brister. Samtidigt som detta skedde, presenterade sig unge Aldo från Brasilien. Trots anonymiteten som kommer av att inte behärska språket eller sederna i USA, var hans begåvning desto starkare. Aldo rör sig och reagerar med en snabbhet och precision som stundtals överglänser George St. Pierre. Hans seger över Brown säkrade bältet och bekräftade att den intuitiva fightingstilen stod sig även mot brottarstyrka. Faber har kort sagt inte mycket som talar för honom, utöver den säljande auran av en amerikansk dröm som inte kan förlora. Många hoppas på miraklet, comebacken och en chans att skandera “USA, USA!”. Deras hopp står till en man med x-faktor i sin vinnarskalle och allt kan hända. Men faktum kvarstår, Aldo körde över mannen som grusade Faber. Och fick det att se enkelt ut.
LW title: Ben Henderson (11-1-0) vs. Donald Cerrone (11-2-0)
Rematch med förväntningar eftersom förra mötet utnämndes till årets match 2009. Hendersons orädda aggressivitet harmonierar väl med Cerrones arsenal av spännande vapen både stående och på mark. I första mötet tog sig Henderson ur fler lås, strypningar och attacker än vad en normal man hade överlevt. Hans positionskontroll säkrade dock den ifrågasatta segern. En repris bådar gott, med ett litet aber. De båda lättviktarna har haft tid att tänka och finslipa returmötet. Om Henderson fixat sin kondis och “Cowboy” bättrat sitt nedtagningsförsvar kan det bli ännu bättre. Om de däremot har inspirerats av framstående UFC-namn och konsten att segla fram till en sövande trygg decision, kan det bli en spik i kistan för hela sporten.
FW: Mike Brown (23-5-0) vs. Manny Gamburyan (12-5-0)
Varje division av MMA behöver en brottartyp som måste respekteras men som ingen kan förmå sig att heja på. Brown är den killen. En gigantisk fjäderviktare med grundteknik, fys och defensiva kvaliteter. Osexigt och svårslaget. Temperamentsfulle armeniern Gamburyan är med sina benbrytande fotlås och vilda stil betydligt roligare att titta på. Men alla vet hur sagan brukar sluta, när den fartfyllde avslutaren mötte en tegelmur. Det är en sak att Aldo lyckades, men Aldo är inte som andra barn.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer