Efter UFC 123

Quinton Jackson fick med sig ett starkt ifrågasatt domslut efter tre intetsägande ronder med Lyoto Machida. Till och med ”Rampage” betraktade fighten som en förlust. Domslutet bottnade i att de första två ronderna gick till Jackson enligt de ökända reglerna för oktagonkontroll och aggressivitet. Machida backade och kontrade sin vana trogen, men förlorade i protokollet på sin undvikande stil. Tredje ronden bjöd på ett kort ögonblick av dramatik när Jackson blev nedslagen och tvingades kämpa från ryggläge. Ett övertygande starkt ögonblick som ändå inte var tillräckligt för att rubba resultatet. Pratet om en rematch påbörjades redan innan de båda affischnamnen hade lämnat buren.

BJ Penn körde över Matt Hughes i en 21-sekunders utklassning i deras tredje möte. Penns träffsäkra och hårda slag var allt som behövdes, när Hughes sänktes och slog ut på marken i en intensiv sekvens. Efteråt var båda märkbart påverkade av vad som hänt, där Hughes såg förkrossad ut och Penn överlyckligt tackade och förklarade sin kärlek för allt han fick syn på.

Jose Falco Goncalves presenterade sig i buren med en dominant seger över en chanslös Gerald Harris. Den brasilianska nykomlingen visade både snabbhet och precision stående, oväntat stabil brottning och färdigheter på marken. Det enda publiken kunde önskat sig förutom det, hade varit om Falco attackerade mer. Chute Boxe-veteranen spenderade långa perioder, inklusive hela tredje ronden, med att avvakta och lättfotat dansa runt i väntan på en öppning. Burop över bristen på kamplust dränkte en i övrigt imponerande uppvisning av debutanten.

Rutinerade Tim Boetsch hade inget att säga till om mot den lekfulle och totalt ohotade talangen Phil Davis. Efter att ha testat lyckan stående inledningsvis, kunde Davis med lätthet lägga ner fighten på backen när han kände för det, och avslutade i rond två med en egensnickrad variant på kimura. Joe Rogan, tydligt impad av hans submission, döpte låset till ”Mr Wonderful” efter Davis ringnamn.

Joe Lauzon såg ut att vara uppgiften värdig när han dominerade första ronden mot favoriten George Sotiropoulos. Australiensaren lyckades inte få ner fighten till det markläge där han är som bäst, och blev upprepade gånger träffad av Lauzons varierade attacker stående. I andra ronden bytte matchbilden karaktär totalt, då Lauzon av oklar anledning inte hade någon energi kvar och retirerade till att endast försvara sig. Det höll till mitten av ronden, då Sotiropoulos fann läge på en kimura och fick avklapp.

En intensiv och omväxlande historia mellan Brian Foster och Matt Brown slutade ett par minuter in i andra ronden. Efter att Brown stått för merparten av låsförsöken, var det en giljotin från Foster som punkterade matchen.

Kompisarna Aaron Simpson och Mark Munoz klubbade glatt på varandra i tre ronder där kraft och aggression vägde tyngre än strategi. Munoz hade något mer precision i utväxlingen av bomber och landade tillräckligt för att plocka domslutet.

Karo Parisyan fick ingen trevlig återkomst till buren. Dennis Hallman, som aldrig varit känd som en hårdslående fighter, sänkte och slog ut den armeniske judokan efter endast en och en halv minut.

Uppmärksammade Edson Barboza levde upp till åtminstone en del av lovorden. Stående levererade den unge brassen en varierad, kraftfull och snabb arsenal. På marken där Mike Lullo hade mer att säga till om, syntes däremot endast försvar och väntan från Barbozas sida. Strategin betalade sig, Lullo tvingades upp till stående gång på gång tills hans ben var så mörbultade att domaren bröt i tredje ronden.

Paul Kelly hade stora problem med långlemmade T.J. O’¨Brien, men kunde slå sig till en TKO i rond två.

Nik Lentz fick med sig en utbuad decision på delat domslut, efter en jämn och ganska händelselös brottningsfest med Tyson Griffin. Lentz var mer kreativ i sina attacker, men blev pushad baklänges och nedtagen hela matchen.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!