Efter UFC 124

Josh Koscheck hade slipat på sin brottning och blev inte utklassad i det avseendet som senast. Dessvärre var ”Kos” överskattade boxning precis lika underlägsen som tidigare. Med sitt övertag i snabbhet och teknik kunde George St. Pierre hacka sig fram bakom jabben, och enkelt dansa undan från alla kontringsförsök. Koschecks högra öga, målet för mästarens ettriga jabbar, hade svullnat redan innan första rondens slut och i rond två hade matchen övergått till en omgång kanadensiskt stryk. Kos stapplade runt, utelämnad till ineffektiva svingar och kunde inte rubba matchbilden, väl medveten om att de bästa vapen han har hade blivit neutraliserade. Ett hopplöst läge för utmanaren som från och med rond tre endast hängde kvar på stryktålighet och vilja. Mästerskapsronderna var en ren formalitet, där mästaren var oförmögen att avsluta men försäkrade sig om att ge igen för allt käbbel under höstens TUF.

I samma ögonblick som Thiago Alves problemfritt klarade invägningen var det dåliga nyheter för John Howard. När Alves slapp kämpa mot trötthet och självtvivel, kunde ATT-stjärnan släppa loss med självförtroende. Hans kraftiga boxning och lowkicks vägleddes av överlägsen precision och avståndsbedömning som lämnade Howard i en desperat position av vilda kontringsförsök. Till och med nedtagningarna gick till Alves. Howards granithaka och orubblig självdisciplin från Alves var den enda anledning att fighten slutade hos domarna.

Galans tungviktsmöte såldes in med intervjuer och kaxiga uttalanden från Sean McCorkle, som visade sig vara mer snack än verkstad. Efter inledande framgång på backen med en djup kimura vände det på ett ögonblick när Stefan Struve fick till ett svep och hamnade på topp. En serie slag och armbågar fick amerikanen att snabbt kapitulera mot slutet av rond ett.

Grapplingduellen mellan Mark Bocek och Dustin Hazelett blev inte mycket till duell utan mer av en ensidig uppvisning. Kanadensaren gjorde publiken lycklig med att ta ner, passera, mounta, låsa upp en triangel och avsluta. En enda ohotad dominant sekvens där Hazelett aldrig fick tillfälle att göra mer än försvara sig. Submission i första ronden, och en imponerande enkel seger av Bocek.

En kontringskrok ur instruktionsboken var allt som krävdes för att ge Mac Danzig sin första, ovärderliga seger mot en högrankad motståndare i UFC. Joe Stevenson begick inget uppseendeväckande misstag, men hade oturen att rusa in vid fel tillfälle och knocken kom efter knappt två minuter. Den otursförföljda veganen hade för första gången marginalerna på sin sida. ”Daddy” fortsätter fallet från toppen som inleddes med det titelförsök som numera känns väldigt avlägset.

Charles Oliveira hade jiu jitsu på sin sida, i teorin, men föll på en oväntad kneebar. Den brasilianska grapplern attackerade ett ben efter en sekvens på marken i rond ett, men var uppenbarligen inte redo för möjligheten att Jim Miller skulle vända på rollerna. Amerikanen fick ett öppet läge och mötte inget motstånd när han drog låset.

Mellanviktarna Rafael Natal och Jesse Bongfeldt släppte lös som om de vägt tjugo kilo mindre, i en fartfylld drabbning full av scrambles och snabba vändningar. Bitvis slumpartat och slarvigt, men underhållande. Bongfeldt klarade inte riktigt tempot och kroknade först, men kämpade på med publiken i ryggen. I rond tre var båda förbrukade men hemmasonen lyckades trots det avsluta starkt, innan domarna meddelade ett oavgjort resultat som möttes av buanden.

Pat Audinwood gick en utdragen och, för amerikanens del hopplös, kickboxningsmatch där kanadensaren John Makdessi visade en snygg repertoar av sparkar och slag, inklusive yxsparkar och snurrande tekniker. Trots den ensidiga fighten hade Makdessi inte kraften att avgöra, men fick en klar poängseger.

Joe Doerkseon och Dan Miller turades om att ligga i varandras guard och nöta. Mycket energi spenderades och ett cut i Millers ögonbryn såg till att det blev blodigt, men undantaget ett par låsförsök av Doerksen riskerade matchen aldrig att avslutas före full tid. Miller fick en split decision och tog emot beskedet med en huvudskakning.

Ricardo Almeida fick det markläge han ville ha mot T.J. Grant, och upprepade det rond efter rond. Grant hittade inget sätt att undvika ryggläge och kunde inte göra mycket mer än försvara sin guard och hänga kvar tills Almeida fick domslutet.

Matt Riddle blev utboxad och hunsad med över tre ronder innan Sean Pierson fick segern på enhälligt domslut.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!