Guld till Sara Svensson på ADCC

Intervju av Grapplingbloggen med guldmedaljören i -60 kg på ADCC European Championship
– Sara Svensson.

Det känns underbart! Verkligen som en dröm! Härligt att äntligen få vara med på en större tävling, och att det gick så bra gör ju bara det hela ännu roligare!

Haha ja, det är klart. Har aldrig behövt panikbanta sådär, så jag blev lite rädd när vågen visade på 60,5 kg på morgonen. Men svettdräkt är bra grejer! Är skyldig Anny en gentjänst för lånet av den, utan hade det nog blivit ännu jobbigare. Ändå måste jag säga att jag konstigt nog började tagga till när jag var ute och joggade med svettdräkten. Hungrig och törstig och arg, haha! Tänkte att nu jävlar ska jag vinna det här! Inte ska jag ha genomlidit allt det här för ingenting! Så jag kanske har just det att tacka.

Första matchen gick mot en polska som såg sjukt fokuserad ut när hon värmde upp. Blev nog lite nervös där ett tag, hon såg farlig ut! Mina första matcher är aldrig bra, men jag värmde upp ordentligt och väl på mattan kändes det bra. Under hela matchen kändes det som att jag hade kontrollen, även om jag inte lyckades plocka poäng. Var också ivrig på att få dra ut henne, så jag slarvade med positionerna. När jag fick mina två poäng för ett svep tror jag, då safeade jag mest, ville inte riskera att göra något dumt som jag gör ibland och åka ut första matchen.

Andra matchen gick mot en finska, Evelina, som jag mött på Stockholm Open förra året och sen även i år då hon drog ut mig på en armbar från guard. Ville verkligen få revansch på henne. Hon är duktig och svår att ta ner, och eftersom jag helst vill ta ner så visste jag inte riktigt hur jag skulle göra. I alla fall hamnar vi i mattan efter något sämst försök till nedtagning från min sida och efter ett tag fastnar jag i ett riktigt farligt läge när hon går på heel hook. Min första instinkt var att klappa, men jag tror hon tappade greppet lite så jag slapp. Hon gick över till ett figure four lås men det satt inte perfekt så därifrån lyckades jag jobba loss benet. Hamnade i guard efter ett tag och därifrån fick jag in en triangelkoppling efter ett misstag från hennes sida och kunde strypa ut henne.

I semifinalen fick jag clinch med båda händerna, drog ner henne och gick på ryggen. Fick bara in ena hooken men det räckte. Började gå på en RNC men tyckte inte den satt. Precis när jag tänkte släppa ropar Anders, min coach, att jag ska dra den. Sagt och gjort. Kändes underbart när jag kände hur armen gled nerför hennes haka och in över halsen!

I finalen mötte jag en finska som gärna ville få in en underhook. Blev mycket stående tills jag fick in dubbla underhook, tog ner henne och hamnade i side. Tyvärr var det under första halvan av matchen som var utan poäng. Hon var duktig att jobba underst i side och kom loss flera gånger. Jag kände att jag inte fick trycket jag ville ha i side heller. Hela finaltiden på tio minuter gick utan att någon av oss plockat poäng så då blev det förlängning på fem minuter. Kände mig inte alls så trött som jag gjort på andra tävlingar, men visst var det psykiskt jobbigt med förlängning. Minns att jag tänkte att jag ska minsann till Nottingham! Hon går in för en nedtagning och jag känner hur dålig balans hon har. Hann dock inte kontra men tänkte att gör hon det igen så pressar jag henne bara bakåt. Hon försökte sig på samma grej igen, jag kontrade och hamnade i side. Fyra poäng till mig! Efter det var det krig i princip. Hon lyckades plocka två poäng på ett svep och jag hamnar i underst i halvguard. Hon behöver bara få ut sin fot tillslut för att få en passering. Det enda jag tänker på är att hon inte får komma loss med benet. När det är lite tid kvar går jag in med armarna och bara håller om hennes ben, hon får inte passera! Tiden tar slut och jag vinner med 4-2!

Inför tävlingen har jag tränat mycket med min coach, Anders Ohlsson. Blivit en del extra morgonpass och så. Skitjobbigt att komma upp men uppenbarligen ett vinnande koncept. Känns verkligen som att Anders känner mitt game och kan coacha/träna mig utifrån det. Funkade perfekt med coachingen nu på tävlingen. Anders kom med hjälpfulla kommentarer och jag kunde verkligen lyssna.

Det var en skitbra tävling, rent ut sagt. Allting flöt på hur smidigt som helst, man visste hela tiden ungefär när man skulle köra, inga förseningar eller avbrott. Bra, rättvisa, kompetenta domare, lugnt runt omkring så att man kunde höra sin coach. Kommer inte på någonting de kunde gjort bättre.

WEEEEIIIIHOOO! SÅ JÄVLA KUL! ?

Se fler matcher från ADCC European Championships och läs mer om ADCC World Championships på Grapplingbloggen.