Inför UFC on Versus 6

BW title: Dominick Cruz (18-1) vs. Demetrious Johnson (8-1)

Bantamviktens härskare Cruz har säkrat sin plats på tronen med hjälp av en fightingstil som är helt unik i buren. Med fotarbete och anfallsfrekvens som mer liknar poängsporter, studsar champen runt i buren och prickskjuter med udda tekniker ur oväntade vinklar. Han träffar oftare än hårt, och försvinner som en Machida på speed innan kontringar ens är påtänka. Men Cruz är inte helt utelämnad till att undvika kontakt, då han besitter en ovanligt storväxt fysik för divisionen, och en utmärkt brottarbas. Resultatet är en man vars offensiv är frustrerande svårhanterlig, och vars defensiv ställer en massiv mur i vägen för alla män under 61 kilo. Synnerligen effektivt ur poängsynpunkt, men inte direkt skrämmande. Sedan Cruz kom till den stora buren har han inte lyckats avgöra någon match för egen maskin.

Johnson är inte känd för sin våldsamma power heller, men besitter andra superkrafter. Den blygsamt byggde brottaren hör egentligen hemma i den inofficiella flugviktsdivisionen, men kompenserar för sin brist på storlek med omatchad snabbhet. Inte ens Cruz rappa fotarbete och rörlighet är i klass med vad ”Mighty mouse” kan prestera när han anfaller. Den ettrige Johnson får ofta uppskattning och support för sin orädda stil, som ser synnerligen imponerande ut när den sitter i kroppen på en 161 cm lång man. Jämfört med den 173 cm långe Cruz, som därtill är rejält bred, skapas ett scenario av David och Goliath där Johnson kan räkna med sympatipoäng. Hur den mäktiga musen ska lyckas rubba jätten Cruz är en gåta, men publiken kan räkna med dödsföraktande anfall från den självsäkre utmanaren, utan uppehåll tills benen inte längre bär. Sådant skapar sevärd fighting.

HW: Pat Barry (6-3) vs. Stefan Struve (21-5)

Kvällens tema med storleksskillnader går upp en nivå till japansk standard och utblommad freak show. Den svajande Struve, UFC:s längste fighter med sina 211 cm, ska mäta sina krafter mot en av divisionens kortaste, den 181 cm långe Barry. Båda är sluggers i själ och hjärta, där den långarmade holländaren ofta klarar sig bra på astronomisk distans men hamnar fort i trubbel om något kommer inom hans armlängd. Barry, som håller K-1-klass på sin kickboxning, har en ständig svaghet i sin blygsamma räckvidd och storlek, men kan med några solida träffar sänka vem som helst. En klokare strategi för Struve är att uppsöka marken, där hans slingrande ben och armar gör ett bra jobb med att jaga halsar att klämma åt. Dessvärre saknar han brottningen och stabiliteten för att kontrollera var fighten hamnar. Alla prognoser pekar mot en festlig omgång vilda västern-MMA när den är som mest slumpartad. Oddsen för att båda behåller medvetandet i femton minuter är inte stor.

WW: Anthony Johnson (9-3) vs. Charlie Brenneman (14-2)

Mer jättar! Denna gång är det bantningshysterins fanbärare och mannen som alla förespråkare för naturlig fysik älskar att hata. Johnson är på en höft jämnstor med Quinton Jackson (något längre till och med) men tävlar i weltervikt. Detta lyckas han med genom att karva bort nästan tjugo kilo kroppsvikt innan vågen, och sedan återhämta ungefär tio innan matchstart. Trots den tortyr han utsätter sin kropp för, lyckas Johnson hålla skaplig kondis i buren, vilket skapar en monster av rang. Med tung kickboxning och stark brottning kan han köra över de flesta på ren kraftutveckling. Tuffingen Brenneman kan inte uppvisa samma kroppshydda, men bevisade i sin senaste match att han har drivet och viljan att brotta ner divisionens kraftkarlar. Främsta svagheten är att han inte kan sådär väldigt mycket mer än att trycka ner och sätta sig på motståndarna. Submissions och effektiva slag lyser fortfarande med sin frånvaro. Sammanfattningsvis en match full av mjölksyra, kött och pannben.

LW: Mac Danzig (20-8-1) vs. Matt Wiman (13-6)

Revansch i lättvikten efter en bisarr sekvens förra året. I sitt första möte fick Wiman in en snabb strypning och hintade åt domaren att Danzig redan somnat. Domaren ingrep och bröt, varefter en klarvaken och upprörd vegan slog ut armarna och protesterade förgäves. I sann Dana White-anda tilläts den olycklige förloraren få en till chans. Oddsen för den cyniske valräddaren Danzig är däremot inte muntra. Hans teknik är i regel bildskön och felfri i samtliga moment, och den teoretiska kunskapen är stor. Men han har en smått akademisk och hämmad stil som hade passat jättebra om man skulle söka tillstånd hos myndigheter eller så. Renlevnadsmannen Danzig slåss inte. Han utför kampsport. Hedervärt nog att utlösa tårar hos konservativa instruktörer med hårt grepp i instruktionsboken, men inte alltid vad buren kräver. Det kan lätt visa sig mot en kille som Wiman till exempel, en sjövild brawler som över huvud taget inte vet hur man sparar energi eller behåller sin självkontroll. Hade lördagens match skett i en simulator eller TV-spel, hade Danzig varit favorit. Om den hade skett där ute on the street liksom, klar fördel Wiman. Frågan är vem som får sin typ av fight.

Övriga matcher:
LW: Yves Edwards (40-17-1) vs. Rafaello Oliveira (14-4)
LW: Michael Johnson (9-5) vs. Paul Sass (11-0)
BW: Mike Easton (10-1) vs. Jeff Hougland (10-4)
LW: Shane Roller (10-4) vs. T.J. Grant (16-5)
WW: Josh Neer (25-9-1) vs. Keith Wisniewski (19-6)
BW: Walel Watson (8-2) vs. Joseph Sandoval (6-0)