Efter UFC 139, Bellator och M-1

UFC 139 levererade

Mauricio Rua och Dan Hendersons femrondare blev snabbt
upphöjd till en modern klassiker. Men fighten var trots det aldrig särskilt
jämn. Inledningsvis verkade inte ”Shogun” ha mycket till gameplan. Den
brasilianske thaiboxaren och svartbältet varierade misslyckade nedtagningsförsök
med att bli utboxad stående, och hade inget svar på ”Hendos” stabila
game. I rond tre fick Henderson in en fullträff med sin överhandshöger, och
släppte lös en rejäl omgång stryk på backen mot en näst intill utslagen Rua.
Det såg ut att bli en ensidig seger för den amerikanske brottaren, men matchen
tog en oväntad vändning. Rua överlevde ronden och kunde i nästa konstatera att
Henderson för ovanlighetens skull var slutkörd och initiativlös. De två sista
ronderna blev en förkrossande överlägsen uppvisning av alla Ruas offensiva
tekniker, mot en utmattad Henderson vars sista krafter endast dög till att
försvara sig tiden ut. Tack vare en rond mer av dominans, gick poängsegern i
den märkliga fighten till Henderson.

Det var en försiktig och nästan slagrädd Wanderlei Silva som
kom Cung Le till mötes. Den brasilianske veteranen lunkade fram bakom sin gard
och avvaktade med att släppa lös sina sedvanliga svingar. Yxmördarens
återhållsamma strategi bottnade troligtvis i den snabba knocken som Chris Leben
nyligen delade ut, och en mer defensiv filosofi visade sig vara klok. Le fick
fritt spelrum för att testa backfists och varierade sparkar som skakade om
Silva, men gavs aldrig ett läge för avgörande. I andra ronden hade tempot
sjunkit något hos den snart 40 år gamle Le, och han stannade kvar alltför länge
i Silvas räckvidd efter sina attacker. Med läge för sina krokar, öppnade Silva
upp allt mer, och fick till slut in en tillräckligt hård träff för att släppa
lös allt han hade. Le fick ingen chans att hämta sig och skuren fortsatte tills
domare Dan Stell bröt. Trots att hemmasonen förlorade, möttes Silva av sympati
och uppskattning från publiken efter sin första KO-seger på tre år.

Urijah Faber hade inga som helst problem med Brian Bowles,
och kunde oväntat lätt och brutalt avgöra i rond två. Fabers överlägsna
snabbhet, styrka och slagkraft styrde hela matchen, innan en hård uppercut
sänkte Bowles och gav läge för uppföljande slag innan en giljotin satte punkt
för fighten. Faber var inte sen med att utmana champ Cruz på en rematch, och slängde in lite retfulla dissar om konsten att avgöra en match till publikens glädje.

Martin Kampmann hade vissa tidiga problem med Rick Storys
tjurrusningar och hårda kroppsslag, men efter att dansken fann sin rytm och
räckvidd var det ren uppvisning. Story blev dominerad både i slagväxling och,
oväntat nog, i brottning och clinch. Trots att Kampmann klart vann två av tre
ronder och därmed säkrade poängsegern, ville en domare av oklara skäl ge segern
till Story.

Stephan Bonnar körde på säkerhet före brawl, och tog hem
segern över Kyle Kingsbury med hjälp av jiu jitsu och toppkontroll. Även i
boxningen såg Bonnar starkare ut, men ”American psycho” föredrog att
ta matchen till mattan där hans dominans var ohotad. En förnuftig taktik som
dessvärre ledde till missnöje hos publiken, som förväntade sig mer slagväxling.

Ryan Bader behövde bara en minut innan läge kom att klippa
till Jason Brilz med en höger som räckte för knock out.

Michael McDonald fick ännu mer cred än Bader för sin
slagstyrka, efter att en serie uppercuts mot burgaveln sänkt Alex Soto innan en
minut hade passerat. McDonalds brutala precision gav honom bonus för kvällens
bästa knock.

Fenomenet Chris Weidman fortsätter sin tystlåtna erövring av
buren. Denna gång var det väderbitne Tom Lawlor som åkte dit. Endast två
minuter behövde den talangfulle Weidman, innan en strypning lämnade
”Filthy” sovandes på canvasen.

Det interna brasilianska mötet mellan Gleison Tibau och
Rafael Dos Anjos blev en jämn men inte särskilt händelserik historia. Tibaus
stabilitet och styrka gav kontroll över matchen, även om Dos Anjos fina teknik
hade periodvis framgång. Domslutet gick med två röster mot en till Tibau.

Miguel Torres var helt överlägsen Nick Pace, men valde att
fightas försiktigt istället för att jaga avslut. En stabil poängseger, men även
ett tecken på att Torres inte funnit sitt självförtroende från förr.

Matt Brown åkte ännu en gång dit på ett lås, en giljotin
utförd av Seth Baczynski. Avslutet kom tidigt i rond två, efter en jämn
inledningsrond.

Danny Castillo avgjorde med slag mot Shamar Baily med
sekunder kvar på första ronden. Beslutet att bryta ansågs på vissa håll ha
kommit lite väl tidigt, även om Baily var klart skakad.

Fedors återkomst

Alla fans av Fedor Emelianenko kunde glädjas åt att få se
den ryske kejsaren vinna igen, efter att tre raka förluster i Strikeforce.
Mötet med Jeff Monson var däremot inte mycket till match, utan snarare femton
minuters utdelning av stryk. Den amerikanske grapplern hade inget offensivt att
erbjuda och degraderades snabbt till rollen av päronboll. Över tre ronder
studsade Emelianenko runt den utklassade Monson, noterade den ena nedslagningen
efter nästa, sparkade sönder Monsons främre ben och viftade bort alla försök
till nedtagningar utan större ansträngning. Segern var lika dominant som det
brukade se ut under Emelianenkos glansdagar, men valet av motståndare och
bristen på avslut gjorde att triumfen mattades något.

Alvarez vs årets
sensation

Bellator är sällan föremål för uppmärksamhet och nya
stjärnor, men det ändrade Michael Chandler på. Mästaren Eddie Alvarez är en av
de högst rankade namnen utanför UFC och var skyhög favorit när Bellatorbältet
skulle försvaras mot brottartalangen Chandler. Som obesegrad proffsfighter
och hemmahörandes på Xtreme Couture, har Chandler fram tills nu ansetts som
lovande men oslipad. Kriget mot Alvarez visade betydligt mer än så. Första
ronden började och slutade med att mästaren slogs ner så hårt att matchen
nästan stoppades. Men Alvarez kom tillbaka, och tog över slagväxling och
brottardueller. I tredje ronden var det Chandlers tur att bli påpucklad mot
hönsnätet och närapå utslagen. Chandler visade sig dock vara lika hård som han
är intensiv, och överlevde slagskuren. I fjärde vände krigslyckan igen. Alvarez
åkte på två knallhårda högerslag och gick ner. Denna gång slängde sig Chandler
på en rear naked choke, avgjorde på submission, tog hem bältet och placerade
sig med en smäll på världskartan. En stark aspirant till årets bästa match, och
ett nytt namn att lägga på minnet.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!