Högt och lågt i Malmö Arena

KRÖNIKA. Superior Challenge 8 var på flera sätt den kanske bästa svenska MMA-galan någonsin. Samtidigt är det en produktion med brister och siktar man på att verkligen vara bäst i branschen har man en hel del jobb framför sig.

Nu två dagar efter Superior Challenge har jag lyckats samla tankarna efter alla intryck under galan. Just det där med många intryck återkommer jag till senare.
Men om vi börjar med det grundläggande. Malmö Arena är en fantastisk plats för MMA. Man såg bra från i princip alla platser, kanske till och med bättre från läktarna än på parkett. Till galan fanns det enligt Superior Challenge 7000 platser och jag uppskattar att det var en bra bit över 6000 personer på plats vilket fick det att kännas fullsatt. Och det trots att arenan som mest kan ta emot 15 000 åskådare när hela används.
De åskådare som var där bjöd också på en otrolig inramning när alla hemmafajters gick matcher. När det inte var någon lokal fajter i buren sjönk stämningen dock rejält och det bjöds till och med på en hel del burop riktade mot ditresta fajters vilket jag inte tidigare upplevt på svensk mark. Men stämningen när David Glasnovic, Yosef Ali Mohammad, Martin Akhtar och Malik Arash Mawlayi gick match är något av det bästa jag har upplevt i idrottsväg. Ljudnivån när Ilir Latifi äntrade buren var också den magisk men tyvärr dock stämningen rätt rejält när matchen inte blev särskilt publikfriande och när de tre ronderna led mot sitt slut hade publiken redan börjat lämna Malmö Arena.
Att en match inte lever upp till förväntningarna är inget ovanligt och heller ingenting en arrangör kan påverka. Däremot tror jag att publiken hade levt sig in mer i Ilir Latifis match om det inte var för att de var dödströtta. Och för det måste man skylla på Superior Challenge.
Galan skulle ha börjat 19.00 men blev av någon anledning försenad i drygt en halvtimme. Det är inte så bra när man bokat in ett monsterkort med 13 matcher. Som tur var utgick en match men galan höll ändå på i drygt fem timmar effektiv tid. Fem timmar är alltså mer än två fotbollsmatcher. Hur många människor tror ni kan tänka sig att sitta och titta på två fotbollsmatcher i rad? Inte jag i alla fall.
När till och med jag som brukar gå på galor och älskar MMA tycker det blir för långt kan man undra hur de som besökte en MMA-gala för första gången kände sig. Jag hörde om folk som somnade på läktarna och jag förstår dem. Där måste Superior Challange tänka om.
Antingen får man banta ner galorna till att som mest innehålla runt åtta matcher eller så får man tydligt dela upp det i ett underkort och ett huvudkort där det marknadsförs att huvudkortet startar en viss tid och att det är då det är som bäst att komma till arenan. Nu tror jag att många inte ens förstod att det var en uppdelning.
Sedan kan också själva produktionen slimmas. Det var helt enkelt på tok för mycket dödtid mellan matcherna och då sjunker stämningen automatiskt.
I matchväg var det dock mycket som var bra. Den enda stora invändningen jag har förutom antalet matcher är det faktum att det inte bokats några danska fajters. Det hade definitivt satt fart på de inledande matcherna om de kunde marknadsföras som landskamper mellan Sverige och Danmark. Dessutom hade det definitivt fått betydligt fler danskar att ta tåget över bron. Det här har man kanske försökt med men inte lyckats, men blir det fler galor i Malmö Arena borde det verkligen prioriteras.
Matcherna i sig har jag redan gått igenom. Men nu med lite perspektiv är det några saker som jag främst minns.
Att som David Glasnovic göra debut vid 39 års ålder och gå in och vinna på ett benlås på mindre än en minut är mycket imponerande. Men hans prestation överskuggades av hans elev Yosef Ali Mohammad som alltså på 22 sekunder hann visa upp ett snabbt rörelsemönster, kvicka händer, tunga knän och en känsla för att avsluta. Dessutom såg han otroligt lugn och avslappnad ut trots att 24-åringen alltså gjorde sin första proffsmatch inför en storpublik.
Jag vet att man inte kan dra för stora slutsatser efter 22 sekunder men jag är ändå beredd att säga att Yosef har potential att gå riktigt långt.
Martin Akhtar är också nybörjare i MMA men verkar ha en fallenhet för att försvara sig mot submissions. Att thaiboxaren skulle ha en stor fördel stående var det väl ingen som tvivlade på. Men att han skulle överleva en rad riktigt tighta försök till lås samt leverera flera svep hade nog ingen väntat sig. Det syns att han fortfarande är en nybörjare på marken men en förutsättning för att bli bra där är att man har rätt instinkter och det har han verkligen.
Galans bästa match var nog den vilda ronden mellan Malik Arash Mawlayi och David Round. Positionsbyten, låsförsök, slams, slagserier och publikfrieri är precis så spännande MMA kan vara när det är som bäst. Att rätt fajter vann enligt hemmapubliken gjorde inte direkt saken sämre heller.
Att David Bielkheden är en meriterad och duktig utövare råder det ingen tvekan om. Han hängde även med relativt bra mot Marcus Davis men var heller aldrig riktigt nära att vinna matchen enligt mig. Kanske kan förlusten till stor del skyllas på Bielkhedens val att upprepade gånger dra guard. Försöker man inte på några lås vinner man inte många matcher från rygg.
Sedan måste jag nämna Davids val att gå in till buren med en rånarluva med texten ”RA BJJ”. Att han vill hylla sin lärare, HILTI-grundaren Rikard Andersson, är självklart helt okej. Men att göra det med en rånarluva när personen sitter i fängelse för det uppmärksammade rånförsöket mot en värdedepå i Umeå 2009 är bara osmakligt. Och det oavsett vad Bielkheden själv menade. Jag förstår inte hur arrangören tillät honom att gå in med den på sig. Som tur var förstod nog inte många budskapet.
Galan avslutades med att hemmasonen Ilir Latifi erövrade mästarbältet. Efteråt bad han om ursäkt för att matchen inte blev så underhållande som han hade hoppats på. En seger är alltid en seger och vinster är precis vad 29-åringen behöver. Men ska han ta det sista steget mot de stora galorna behöver han plocka fram den avslutningsförmåga han visade prov på tidigt i sin karriär när motståndet var mer beskedligt.

Till sist hoppas jag att Superior Challenge snart besöker Malmö Arena igen. Trots helgens framgång tror jag att det bara kan bli bättre.

Följ gärna och diskutera med mig på Twitter som @borgudd

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!

Kommentarer