Fighter Magazine presenterar sin första krönikör på fightermag.se, Mats Nilsson, MMA-fighter med Sveriges vassaste penna.
Jag klyvs av avundsjuka och beundran. Avundsjukan vinner när jag inser att några av dem som springer här i korridorerna varken lämnat tonåren eller föräldrahemmet. När det dessutom går upp för mig att de här valparna plockar ut en stabil heltidslön tar avundsjukan överhanden och jag drar på mig offerkoftan.
Jag har precis fått en liten rundtur på Lindab Arena, Rögles hemmaborg. Vi gick ur fikarummet, förbi tränarnas kontor, in i omklädningsrummet. Stort, rymligt och fint. Whiteboard och plattskärm på väggen. Amerikanska konsoler längs med väggarna. Varje spelare har sin egen plats. Varje sak, varje bit utrustning prydligt upphängd.
Snabbt förbi materielrummet med två tillhörande anställda materialare, ”Hej, hej”. Passerar läkarens och massörens behandlingsrum. Upp för trappan till gymmet.Jag jämför med min egen vardag. Lukten av djurpark när man öppnar bagaget och svettig träningsutrustning ger ifrån sig sin os. Glöm bagageluckan, familjelivet har påkallat en kombi så nu får jag njuta doften av kalvskinn dränkt i manssvett och blod hela vägen till träningen. För att inte prata om den förbannade väskan… Detta eviga släpande till och från träning. I bilen, på bussen, på båten, på tåget – genom livet med den på ryggen.
Stelheten i kroppen efter ett par dagars träning då en massage hade suttit som en smäck men tiden för det inte finns. Att gräva ur egen ficka för att lösa det höjer inte motivationen. Den ständiga inställningen att ”det går nog över, kan inte vara så farligt” för att man inte, via en oengagerad husläkare som ordinerar salva och vila, orkar ställa sig i vårdens kö för en diagnos lagom tills det att kroppen faktiskt självläkt. Extraknäck, eget företagande, jakten på sponsorer och den milda men närvarande oron för finansiering av drömmen…
Valparnas enda bekymmer är att sätta alarmet på kvällen innan de går och lägger sig. Upp på morgonen, iväg till träningen och lämna ansvaret för sin utveckling i händerna på någon annan. Svårare blir det på lunchen när de tvingas till beslut på buffén som dukats fram i arenans restaurang. Rast och vila på stället innan det är dags för dagens andra pass. Hem, vila, sätta alarmet.
Grabbarna trillade in på en hockeyrink och fastnade. I tonåren trillade jag in på en judomatta och det gick upp för mig att meningen med livet är att kasta folk genom luften för att sedan påtvinga dem syrebrist till hjärnan. Samma passion och ambition men förutsättningarna kunde inte varit mer olika. Varför kunde inte meningen med mitt liv vara slagskott och skridskoåkning?
Mitt i all självömkan kom jag på mitt inlägg i ett samtal om damernas låga löner i förhållande till herrarna i fotbollen. ”Det speglar publiksiffrorna, det allmänna intresset” svarade jag kallt och dödade diskussionen. Under säsong spelar mina hockeykompisar ungerfär tre matcher i veckan som i genomsnitt attraherar 4000 åskådare. Jag kräver ingen jättelön så det borde räcka för mig om jag kan locka 2000 betalande till mina träningar två gånger i veckan. Säsongens första hemmaträning på tisdag 18:30. Välkommen!
Mats Nilsson är en försiktigt lillgammal grappler som fokuserar på MMA. Sporras av obehag och rädsla. Drivs av drömmen att leva av idrotten. Tror på ödmjukhet och självdistans.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer