Mästarnas Mästare: 24 SM-guld

– Det gick bättre än vad vi trodde. Vi fick 6 guld totalt. Otroligt!

– Ja. Vi har kommit etta, tvåa eller trea tidigare. Vi har många olika duktiga utövare och nu när vi var på hemmaplan så visste jag att vi skulle vara med och ta många medaljer.

– Det är en liten klubb, och vi har en liten rutten skiten lokal. När du tränar hos oss så har du verkligen sparrats. Vi hade stora fina ytor tidigare. Man kunde gå från ett sparringpass utan att ha tagit emot en enda smäll. Träningsytan är maximalt 60 m2. Vi kan var 25-30 som mest på passen. Lokalen gör att vi vänjer oss vid att ducka, slå, ta och ge en smäll. Den andra faktorn är att vi låter nybörjarna sparras direkt. Efter 2-3 veckor har du sparrats mer på vår klubb än på många andra klubbar på en termin. Alla tränar tillsammans. Åldern styr. Är du under 13 tränar du i barngruppen. Är du över slussas du in i vuxengruppen. I sparringen så delar delar vi upp oss. De som tävlar sparras mest med varandra. För de nya är det en fantastisk möjlighet när man får sparras med någon som är mer erfaren. Sedan är jag en bra pedagog, jag hittar liknelser på hur de ska röra sig. Vi har väldigt mycket ”learning by doing” och nästan ingen mitsträning. Du övar på dina attacker samtidigt som den andra tränar sina blockeringar. Jag ser inte ner på mittsträning, den har inte passat mig bara. Mittsträning är bra för de som kör hårt och vill ta ut det sista maximalt. Det är också sättet jag fightas på, det är inte alltid den som slår hårdast som vinner. Det gäller att träffa på rätt sätt med rena fina tekniker.

– Nej vi kommer inte att vara med. 4 skulle ha tävlat, men 3 av dem är skadade så vi åker inte. Vi har en som tagit silver på SM. Så där har vi ingen bra återväxt, det är tunt i fullkontakt för oss.

– Nej egentligen inte så stor. Jag har har prioriterat light contact. Hade jag prioriterat full contact hade vi haft fler utövare där. Vi har länge varit en renodlad lightkontaktklubb.

– Vi har ca 30% tjejer och 70% killar. De yngsta är 7-8 år och den äldsta som tränar regelbundet är 55 år.

– Jag tränar tillsammans med duktigt folk, vi har bra folk på hemmaplan. Jag kan hålla formen, då jag aldrig tar uppehåll, inte ens på sommaren. Jag har varit förskonad från längre skador. Det värsta har varit en lunginflammation som höll mig borta i 3 månader.

Om de jag möter är starkare, snabbare, eller har bättre kondition så kan de aldrig mäta sig med erfarenheten som jag har. Då kan jag ändra min taktik och neutralisera motståndarens styrkor. Så länge jag har hög fysisk kapacitet, så är det tufft att fightas mot min erfarenheten.

Jag har en fallenhet för kickboxning. Mitt sätt att fightas är säreget och specifikt. Jag gör ”duttsparkar” i magen, vilket tar bort orken hos motståndaren. Sen utför jag mer traditionella tekniker för att få poäng hos domarna. Jag slösar inte så mycket energi. Traditionellt så består kickboxning av tunga slag och sparkar och det är jobbigt, man blir snabbt trött. Jag blir inte lika trött av att utföra en fronstspark. Det är lite av förklaringen, jag fightas smart och energisnålt och gör inte mer än vad jag behöver.

– Positivt tycker jag. Jag är inte emot att lowkick tar över mer och mer. Det är skitroligt. I början var jag emot det. Jag tyckte att high kick var riktig kickboxning. Fler går över till lowkick, det är en naturlig utveckling. I år tävlade vi på SM med låga sparkar. Nu känns det att vi är bäst med låga sparkar. Det jade inte varit så roligt vara bäst i high kick om ingen tävlade i det.

– En kompis till mig, SM-guld i 22 år på raken och totalt 24 SM-guld . Du är en så dålig lärare så ingen kan slå dig. I min frånvaro i WAKO, WKA så finns det andra som tagit medaljer på stora mästerskap. Internationellt har vi kommit långt.

Återväxten är bättre än någonsin, jag vann finalen bara med 2-1. En domare tyckte den andra vann. Mina motståndare är tuffa. Fick en bra motståndare som gjorde ett kanonbra SM förra året. Det är bra folk jag har vunnit emot, men inte tillräckligt.

– Jag är 44 år gammal. Jag har inte tränat en vecka på att jag ska bli bättre. Jag har bara tränat för att underhålla det jag har. När jag var som bäst 1998-2000, så var det stenhård kvalitativ träning. Jag var spyfärdig efter passen och hade ont överallt. Det var dubbla pass, morgon och kväll. Jag hoppade hopprep på natten för att klara vikten på morgonen. Jag pressade mig fruktansvärt, men sen vann jag VM också. Nu håller jag två pass i veckan och är med i slutet på passen och sparras lite. Jag tränar inte för att bli bättre.

– Ja satsar på att tävla så länge det är kul. Blir det att jag förlorar nästa år så kör jag på ändå. Det ska vara kul helt enkelt.

– Jag är mer stolt över henne än min egen insats. Jag var grymt nervös! Matchen blev med lowkick, hon mötte en tjej med mindre erfarenhet så hon fick välja den disciplin. Hon hade aldrig tävlat i lowkick innan, men hon vann tillslut.

– Min fru och jag träffades i träningslokalen. Hon var min elev och kärlek uppstod, men hon tränar inte kickboxning i längre. Min andra dotter på 10 år, provade kickboxning 1 termin. Efter en månad så tyckte hon inte det var så kul längre. Hon fick träna terminen ut för jag hade startat barngruppen för hennes skull.

– Tack till hur många som helst som har kontaktat mig. Man kan lyckas även om man är över 40 år. Light kontakt är tufft men inte för tufft. Framgångarna är en liten check på att träningen funkar bra.