Nyhet

Krönika – Joel Herrey: Kära Dagbok

Joel Herrey skriver i veckans krönika om varför man bör skriva dagbok och vad han använder det till. Kika in i Joels värld!

Min första dagboksinsats gjorde jag vid 11 års ålder. Det löd något i stil med hur en 11-årings liv brukar vara. “Idag var det soligt sen lite molnigt och sen sol igen. Sen spelade jag tv-spel med min lillebror. Sen åt vi glass. Sen var vi trötta. Sen gick vi och la oss. God natt.”
Sedan dess har jag skrivit dagbok i större delen utav mitt liv. Genom tonåren var det inte stor skillnad på hur jag skrev som 11-åring förutom att istället för att äta glass så handlade det om den ena snygga tjejen efter den andra. Jag rodnar när jag återbesöker denna tiden i böckerna över hur överseriöst man tog förälskelse och dess slut. Det fanns inget mer eftertraktat än att vara populär och ha en flickvän.
Genom åren har jag testat alla möjliga sätt och ändrat både format på inläggen, hur jag skrivit och vad jag skrivit om. Men något som kvarstår är att det är en otrolig skatt att ha att gå tillbaka till. Att se sin resa genom livet. Inte nödvändigtvis vad jag skrivit om utan vad jag inte skrivit om – ibland kan det man utelämnar tala högre än orden man faktiskt skriver.
Efter att ha haft ett uppehåll på över ett år – vilket jag starkt ångrar så här efteråt – har jag nu tagit upp vanan igen att skriva. Men åter igen, på ett nytt sätt.
Förut handlade det ofta om att få “skriva av sig”, att säga och yttra saker som man ofta hade svårt för att prata med andra om. Idag vill jag istället lämna ett arv. Istället för att skriva om glassar och flickvänner skriver jag om vad jag lär mig, vilka kunskaper som tar mig till högre höjder i livet, vilka böcker jag läser och vad de lär mig. Jag skriver om hur jag känner, jag skriver vad jag vill uppnå i livet, hur min framtid önskas se ut.
Värdet av att reflektera och gå tillbaka över mina händelser hjälper mig att möta framtiden på ett bättre sätt genom att slippa göra samma misstag flera gånger. Är det inte därför vi alla läser historia? För att lära oss av det förflutna och göra bättre själva?
Tips på när det kan vara bra att sätta sig ned och reflektera:
I slutet av dagen. Gå över din kalender eller mötesplanerare, vem träffade du, vad gjorde ni, hur kände du, vad lärde du dig? Sedan läser du det du skrivit igen för att verkligen “låsa in” dagen för dig att investera den i morgondagen.
I slutet av veckan. Sätt av ett par timmar och läs igenom din senaste månad. Vad har du lärt dig, var kommer du ta med dig till nästa vecka för att göra den ännu bättre?
I slutet av månaden. Sätt av en halv dag där du går igenom det du upplevt. Hur ditt liv har tacklats utav mot- och medgångar och vad det gjort med dig som människa?
I slutet av året. Åk iväg någonstans i din ensamhet för att bara vara med dig själv. (Detta är något som många har riktigt svårt med!) Stäng dörren om dig från omvärlden, stäng av telefonen, bort med Facebook, var endast med dig själv och reflektera och meditera. “Run the tapes again” och läs allt du skrivit det senaste året. Nu kan du se på det med större perspektiv. Vad har hänt med dig som person, vad har du gjort för att uppnå dina mål, hur kan du ta vara på detta året och investera i det kommande för att göra det till ditt livs bästa?
Om du börjar skriva dagbok i någon grad kan jag lova dig att du aldrig kommer att ångra dig. Du kommer att lämna ett utav de största arven som någonsin går att lämna efter sig – din kunskap, dina tankar, din personlighet och ditt liv.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!

Kommentarer