Alla mål man har i livet handlar i slutändan om en prioritering av tid. Vi som människor skulle kunna uppnå nästan i stort sett vad som helst om vi bara hade en obegränsad mängd tid till förfogande. Nu ser inte livet ut så och man har i jämförelse en snarare patetiskt kort livstid på sig …
Alla mål man har i livet handlar i slutändan om en prioritering av tid. Vi som människor skulle kunna uppnå nästan i stort sett vad som helst om vi bara hade en obegränsad mängd tid till förfogande.
Nu ser inte livet ut så och man har i jämförelse en snarare patetiskt kort livstid på sig att uppnå det man vill. Om ens mål dessutom är att bli en framgångsrik kampsportare så har man ännu mindre tid än så på sig. Vi pratar om ett spann på kanske 10-15 år som ens kropp är på topp och då man har chansen att nå världseliten.
Ens största fråga inför varje träningspass bör alltså alltid vara ”Vad ger det här mig i utbyte?”. Att gå till gymmet och slentrianmässigt sitta på en motionscykel och sedan pumpa lite bröst, eller gå till träningscentret och sparra med någon nybörjare bara för att bygga upp självförtroendemuskeln är i det avseendet enbart ett slöseri på tid. Du har när dagen är slut inte kommit en enda meter närmare din dröm.
En av mina populäraste föreläsningar handlar om hur man undviker stagnation i sin utveckling och en av de absolut viktigaste punkterna för att åstadkomma detta i sin kampsport är att ständigt försätta sig i situationer som är obekväma, stressande eller där man inte har full kontroll. Endast då kan vi lära oss någonting nytt. (Notera skillnaden mellan att drilla någonting så att det sitter i ryggmärgen och blir ett automatiserat beteende eller en automatiserad rörelse, samt att försätta sig i helt nya situationer där man lär sig utveckla sitt game och hitta nya beteenden eller nya rörelsemönster. Båda behövs men i den här krönikan vill jag lyfta fram betydelsen av det senare).
Efter att ha sett många nybörjare och talanger komma in på Fighter Centre så har jag med tiden noterat att de brukar ha en spikrak utvecklingskurva i ca 9 månader. Sedan planar den ut. Efter att ha funderat mycket kring detta så har jag tillslut börjat inse att det förmodligen ligger i att dessa talanger då är så duktiga att de utan tvekan kan styra de flesta sparringronder dit de vill jämfört med sina mindre talangfulla vänner. Sparringen blir då inte längre en övning i färdigheter utan snarare ett slentrianmässigt game som upprepas om och om igen.
Vi har samma problematik i människor som tränar för att förbättra sin fysik. När man väl har nått en viss nivå så stannar man av för att man slutar pusha sig eller testa nya saker. Man gör samma pass som man alltid har gjort och som en naturlig regel av det så befinner man sig på exakt samma plats.
Det är en lögn att all träning förbättrar. Rätt träning förbättrar. Ta en ärlig titt på din egen och fundera vad just du behöver göra för att öka på din utvecklingskurva.
—
Joel Löwenberg är fyscoach på Gladius MMA och äger också ett eget företag där han bl.a. jobbar som föreläsare och konsult. På fritiden driver han bland annat hemsidan www.smartfight.se där man hittar artiklar om träning och kost specifikt skrivna för kampsportsutövare.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer