Sekvenserna med nedslagningen spelas upp för mina ögon om och om igen. Jag ser att Frida tar sig tillbaka till sitt egna ringhörn, men något är fel. jävligt fel. Jag och majoriteten av publiken tycker det är tråkigt att vårt svenska boxningshopp Frida Wallberg precis förlorat en VM- kamp. Ingen, inte domaren, coachen eller läkaren …
Sekvenserna med nedslagningen spelas upp för mina ögon om och om igen.
Jag ser att Frida tar sig tillbaka till sitt egna ringhörn, men något är fel. jävligt fel.
Jag och majoriteten av publiken tycker det är tråkigt att vårt svenska boxningshopp Frida Wallberg precis förlorat en VM- kamp.
Ingen, inte domaren, coachen eller läkaren uppfattar vad som är på väg att hända.
De flesta tror att Frida är ledsen över förlusten och hon lägger sitt huvud mot sin tränares bröst.
Men hon tappar medvetandet fortfarande ståendes lutandes mot ringhörnan.
Hon har drabbats av en hjärnblödning och sekunder känns som minuter och en evighet innan läkarna förstår allvaret. Det tar nästan 10 minuter innan Frida kommer iväg utburen på en bår med syrgas.
Publiken är i chock. Få förstod nog allvaret i det som precis hade hänt. Hon såg ju ok ut även efter den andra nedslagningen.
Ytterligare en match avslutade galan. Det var svårt att ställa om mentalt och gå upp och göra sitt jobb. Jag hade lika gärna gått hem där och då. Inget annat än Fridas hälsa spelade någon roll.
En av poängdomarna var skakad av händelsen. Vi samlades och bestämde oss för att fokusera på vår uppgift. Att slutföra vårt jobb.
Efter matchen försökte man få en uppfattning om Fridas tillstånd. Tyvärr fanns ingen info. Endast det som media skrivit.
Folk i allmänhet försöker hitta syndabockar så fort något händer. Var läkarna för långsamma in? De fick ta mycket kritik på sitt initiala handlande. Ska det behöva ta så lång tid innan ambulansen kommer?
I nästa fas börjar man leta anledningar. Hade Frida vätskebantat för hårt, var hon i form? Var det en lucky punch?
Alla som såg matchen såg att Frida ledde efter fyra ronder men att motståndaren kom närmare för varje rond. Hon var tuff riktigt tuff och slog hårt i närkamp. Hon var den som lyckades styra matchen mot slutet mot en lite tröttare Frida som inte orkade stå emot och flytta på sig.
Känslorna i taxibilen kom över mig, där jag delade taxi till hotellet med den nyblivna mästarinnan och hennes tränare och Fridas manager.
Det var en surrealistisk känsla där allas tankar gick till Frida. Diana kunde inte glädja sig åt vinsten utan hoppades på att Frida skulle bli bra igen.
Jag själv funderade på riskerna med kampsport. Aldrig någonsin har jag sett någon segna ner så efter match. Riskerna finns där, ändå är kampsport en så stor del av mitt liv.
Men faran lurar bakom hörnet.
Det gäller att vara medveten om hur illa det kan gå. Jag har dömt över 2000 matcher och aldrig bevittnat något liknande. Den har kvällen gick allt fel. Så jävla fel.
Mina tankar går till Frida Wallberg och hennes familj. Jag hoppas innerligt du repar dig, att du kommer att bli bra. Det är med sorg jag lämnar Stockholm denna gång. Jag söker febrilt på nätet efter besked på allt är ok. Jag har en stor klump i magen. Jag saknar ord för det jag känner.
/Marko Gyllenland
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer