23 boxare vägde in i 64 kg-klassen. I EM:s inledningsdag ställdes Clarence mot tysken Artem Harutyunyan. Denne tysk hade slagit Anthony Yigit i en Bundesligamatch efter OS men verkade passa Clarences stil och vi hade taktiken klar. Clarence rörliga distansboxning och snabbhet skulle göra det svårt för den kortare tysken att komma in. Men tysken satte en konstant, kontrollerad press på Clarence och blev ofta först i slagväxlingarna i inledningen. Rent träffmässigt var det inte mycket som skiljde men tysken såg ut att dominera händelserna. I andra ronden kom Clarence igång bättre och förhoppningen var att om han vann sista ronden klart kunde det gå vägen. I sista ronden hittade Clarence sitt avstånd. Han läste tysken bättre och satte in klara träffar och var även mer stabil när de hamnade nära. Två domare gav Clarence sista ronden men tysken vann med domarsiffrorna 30-27, 29-28, 29-28. Detta var Clarences första seniormästerskap och en god erfarenhet inför framtiden. Tysken gick sedan vidare med samma stil i alla sina matcher. Han vann mot en lett och en turk innan han föll, tveksamt i våra ögon, 2-1 mot en moldavier i semifinalen. Ryssen Armen Zakaryan vann klassen och slog sina motståndare klart i semi och final. Ryssen hade sina svåraste matcher tidigare i turneringen mot britterna Josh Taylor (Skottland) och Sam Maxwell (England).

Clarence prövar en uppercut.

Tysken fick se upp med Clarences vassa kroppslag.

Detta var det första mästerskapet som utkämpades med det nya “10 point must system”, d.v.s. 10-9 systemet. Det har blivit många regeländringar de senaste åren och det gäller att hänga med i svängarna. Det nya bedömningssystemet blev en intressant historia för sig. När matchen startar väljer datasystemet ut tre (av fem) poängdomare och det är de tre som räknas (fast alla fem sitter och dömer ovetandes om de är med i matchen eller inte). Vi såg att de jämna matcherna bedömdes väldigt olika bland domarna. I nära 40 % av alla matcher som gick tiden ut var domarna oense i minst två ronder av tre. I mindre än 30 % av matcherna hade alla tre domarna samma siffror i varje rond. I de jämna matcherna var det väldigt svårt att gissa vem som vunnit. Farhågorna att endast de offensiva boxarna skulle premieras stämde inte utan det var lika mycket de defensiva boxarna som vann de jämna matcherna. Det gick inte att hitta något mönster förutom att domarna dömde väldigt olika. Vad som bedöms är fortfarande väldigt subjektivt och det märktes att domarna premierar olika saker.

Mycket positivt var ringdomararbetet som nu blivit mycket svårare då domarna måste vara mer alerta på fötterna och ingripa snabbare och dessutom gå närmare boxarna och gå in och bryta i många situationer. Antalet varningar för fasthållning borde ha minskat rejält jämfört med tidigare.

Det bästa var att den nya bedömningen leder till en aktivare boxning där ingen springer undan (eller slänger sig på golvet) i slutet av ronden utan det gällde verkligen att försöka övertyga domarna om rondseger på slutet (även om domarna fick starka indikationer att inte döma enbart på de sista 30 sekunderna).

Ryssland var överlägset starkast och de hade sex man i final och tog fem guld. Irland var det stora utropstecknet med fyra finalister och två guld. Med Irland kan man inte längre prata om överraskning då de varit på frammarsch under en längre tid och verkar ha etablerat sig i världstoppen. Team GB har tappat många namn och endast walesaren Andrew Selby (som en gång förlorat en landskamp mot Salomo Ntuve) vann guld i stor stil. Ryssen Aleksander Besputin, JEM-mästare i Szczecin 2009, imponerade i alla matcher utom en (då han såg ut att ha förlorat mot fransmannen Souleymane Cissokho). Att Besputin, som var lika imponerande 2009 som nu, fått vänta fyra år på ett stort mästerskap visar bara vilken hård konkurrens det finns i Ryssland om landslagsplatserna. Alexey Egorov, endast tvåa i Ryssland, körde över alla sina motståndare och såg ut som en kopia av Rakhim Chakhiyev (OS-guld 2008).

Ukraina hade inte med Vasyl Lomachenko eller sina andra OS-medaljörer men visade sin bredd genom att trots Lomachenkos avsaknad få en europamästare i 60 kg genom deras tvåa Pavlo Ischenko.

Vitryssland fick ett silver och tre bronsmedaljer och det var i underkant för dem. Hemmanationen fick flera ytterst jämna matcher emot sig och det gällde även finalmatchen där Vazgen Safaryants lika gärna kunde fått segern.

De nordiska länderna fick inga framgångar alls. Både Danmark och Finland hade fyra boxare med och alla förlorade i första matchen. Norge och Island deltog inte.

Invigningen

208 boxare från 37 länder deltog och det är en något mindre siffra än de senaste årens EM. Vitryska Boxningsförbundet gjorde ett riktigt bra arrangemang. Det är alltid behändigt med gångavstånd till arenan och publikmässigt blev det ett riktigt lyckat mästerskap. Nästa EM går 2015 och kommer att vara enda (?) kval inför VM som i sin tur är OS-kval. 2015 är det också premiär för European Games, ett mini-OS för Europa, i Baku, Azerbaijan. På sikt tror jag att detta initiativ kommer att bli betydelsefullt för de mindre sporterna som kommer att få värdefull TV-tid i ett stort idrottsevenemang.

Europamästarna 2013

49 kg David Ayrapetian, RUS

52 kg Andrew Selby, WAL

56 kg John Joe Nevin, IRL

60 kg Pavlo Ischenko, UKR

64 kg Armen Zakaryan, RUS

69 kg Alexandr Besputin, RUS

75 kg Jason Quigley, IRL

81 kg Nikita Ivanov, RUS

91 kg Alexey Egorov, RUS

91+ kg Magomedrasul Medzhydov, AZE

Samtliga resultat finns här.

Santiago Nieva, Clarence Goyeram och Klas Sanberg i Minsk.

EM 2013

Minsk, Vitryssland
64 kg Artem Harutyunyan, GER – Clarence Goyeram, SWE 3-0 (29-28, 30-27, 29-28)

Sveriges trupp:

64 kg Clarence Goyeram, IF Göteborgs Team Box

Ledare: Santiago Nieva & Klas Sandberg

/Santiago Nieva, Rikstränare