Om ett halvår fyller jag 30. Ingen ålder på en häst, men jag vill ändå tro att jag hunnit göra tillräckligt många tabbar under de åren för att det ska ge mig någon, om än begränsad, form av erfarenhet. På något vis har jag börjat se mönster av olika handlingars konsekvenser och i allt större …
Om ett halvår fyller jag 30. Ingen ålder på en häst, men jag vill ändå tro att jag hunnit göra tillräckligt många tabbar under de åren för att det ska ge mig någon, om än begränsad, form av erfarenhet.
På något vis har jag börjat se mönster av olika handlingars konsekvenser och i allt större grad bygger jag mitt liv på principer.
Många frågar förvånat hur jag får ihop min elitsatsning nu när jag bildat familj. Svaret kan jag brodera ut men det grundar sig på en princip; köp inte hypen om pengar.
Alldeles för många är låsta i sin skit. Omgivningens normer och förväntningar har blivit deras egna och undergivet låter de sig piskas fram till den 25:e varje månad. Då kan de tillåta sig själv att andas och må medan de konsumerar. En köpfest som drivs av behovet av andras bekräftelse. Tillfredsställelse och existensberättigande när någon uppmärksammar de nyinköpta skorna.
Pooler som det aldrig badas i. Glänsande kastruller och polerade bänkskivor i kök där det knappt kokas ägg. Möblemang så påkostat att det behandlas som ömtåliga antikviteter som bärgats från havets botten och förvandlar vardagsrummet till en utställningslokal.
Självklart känner jag också glädje när jag köper något jag velat ha. Det är en go känsla att unna sig. Men jag vet bättre än att värdera mig själv utifrån vad jag köper.
Jag har insett att jag inte mår bättre av ett nytt kök. Arbetet som krävs för att ha råd med det är liksom inte värt det. Istället arbetar jag lite mindre för att kunna träna lite mer och hårdare.
Följer man tvättinstruktionerna håller kläder och skor förvånansvärt länge. Tänker man till är det väldigt lite som egentligen krävs för att vara lycklig. Det bästa i livet är dessutom ofta gratis.
Skala ner helt enkelt.
Vi har byggt vår samhälle och ekonomi på tillväxt i oändlighet. Så det är kanske ett sundhetstecken att vi uppmuntrar varandra till konsumtion i en bizarr kapprustning? Jag vet inte. Men jag vet att jag förmodligen är iväg och tränar när den här krönikan publiceras. I gymmet förbereder jag mig för bedrifter och prestationer som jag tycker definierar mig långt mycket bättre än kläderna jag bär.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer