Alla känner vi i mindre eller större grad till Jantelagen. Den genomsyrar vårt svenska samhälle starkare än någon annan norm jag kan komma på. Och jag avskyr den.
Alla känner vi i mindre eller större grad till Jantelagen. Den genomsyrar vårt svenska samhälle starkare än någon annan norm jag kan komma på. Och jag avskyr den.
Jag tror det kan vara av nytta för oss att vi först bekantar oss lite mer vad Jantelagen egentligen går ut på, och till min hjälp hämtar jag en historialektion från Wikipedia – Jantelagen.
Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt. … På engelska används uttrycket Tall poppy syndrome som betyder att någon som åstadkommit något positivt inte erkänns för att folk inte tycker vederbörande är värd det.
1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.”
Jag vrider mig i stolen bara jag läser detta, det strider så emot hur jag anser att vi borde behandla vår nästa och stötta varandra att uppnå mål och drömmar och framgång.
Sedan en vecka tillbaka befinner jag mig i the land of opportunities – USA. Och det finns en stor grund till varför det kallas just möjligheternas land. Så fort man stiger av planet möts man av en otroligt öppenhet och vänlighet. Man kan börja ett samtal med i princip vilken främling som helst och så vida ingen av er har bråttom kan samtalet pågå hur länge som helst. Det är okej att sticka ut här, det är okej att vara någon, det är okej att vara bra på något och visa det för andra – du blir till och med prisad och uppmundrad för det.
De svenskar som ofta klagar över att Amerikaners gästvänlighet och öppenhet verkar vara så ytlig är oftast de som är okunniga och som aldrig ens varit här. Jag blir så positivt överraskad varje gång någon främling börjar prata med mig eller bara fäller en kommentar om något i omgivningen. Jag kan inte låta bli att le inombords varje gång det sker.
Jag har många gånger funderat över hur vårt svenska samhälle – eller Skandinavien i sin helhet – skulle se ut om det inte varit för den anammade filosofin Aksel Sandemose kom på. Hur skulle vårt samhälle se ut om vi istället uppmuntrade och belönade de oliksinnade och de som stack ut p.g.a. sin framgång? Hur skulle det se ut om vi alla hälsade på varandra på gatorna? Hur skulle det se ut om vi pratade med varandra på bussen istället för hoppas på att ingen sätter sig bredvid oss och – Gud förbjude – säger något till oss?
Jag hade helst sett att han den där Aksel begravts med sin bok för att slippa undan denna Jantelag och medelmåtta. Denna krönika handlar inte om att klanka ner på det svenska samhället eller att prisa det amerikanska, utan vilken attityd vi har mot andra människors framgång och välgång. Gör mig en tjänst och börja med något lätt, hälsa på nästa person du passerar på gatan. Gör det med ett leende och se hur personen reagerar. Vill du förändra världen? Börja med dig själv.
Kommentarer