Under ytan

Jag sitter och tittar ut över Indiska oceanen på den lilla ön Zansibar strax utanför Tanzanias och Kenyas kust. Den kritvita stranden breder ut sig och palmerna vajar i vinden mot den klarblå himlen. Vattnet ser minst sagt inbjudande ut och bottnen ser härligt vit ut. Detta till trots har vi av vår guide blivit uppmanade att iakttaga försiktighet när vi skall bada eftersom det kan dölja sig olika faror under ytan. Det kan finnas farliga fiskar som kan sticka en i fötterna, vassa koraller som inte syns som kan vålla allvarliga skador. Man uppmanar att man skall ha skor på fötterna för att vara på säkra sidan. Märkligt att något som kan vara så inbjudande vackert kan dölja så många fallgropar under ytan. Detta till trots får det bli bad lite senare. Utan skor! Lite risker får man ju ta i livet eller hur?

Jag sitter och funderar lite över hur många gånger man tyckt att en glänsande yta har sett inbjudande ut men där det har visat sig att sanningen varit en annan. En hel del sk ”kampsportsmästare” har genom åren med glättiga fasader och en välpolerad yta lockat till sig elever med olika löften om allt möjligt. De har uppgett sig att inneha olika kunskaper, grader och titlar. Vid en närmare kontroll har det i många fall visat sig vara starka överdrifter och i vissa fall rena påhitten.

Kan man gardera sig mot dessa lurendrejare på samma sätt som man kan skydda sig mot farliga koraller och fiskar i Indiska oceanen? Ja till viss del faktiskt. I dag är de allra flesta kampsportsklubbar organiserade inom något av alla kampsportsförbund som kommer ur Svenska Budo & Kampsportsförbundet. Tränar man idag ex MMA eller liknande så är det idag en bra kontroll både på klubben i sig och deras instruktörer. Skall man tävla så anordnas det en mängd olika amatörtävlingar som förbundet SMMAF står bakom och det garanterar en bättre säkerhet. Så har det inte alltid varit!

Detta till trots är det stor variation på olika evenemang som arrangeras runt om i vårt land. Massor av gamla och nya organisationer bjuder in till galor som är mer eller mindre påkostade. Man bör då tänka på att alla inte har de ekonomiska musklerna att göra ett UFC arrangemang som de som gjorts på Globen de senaste åren. Trots detta så ger den polerade fasaden sken av att det är just detta som man erbjuder. Fräcka posters, massiv annonsering och lockrop om en gala som skall få taket att lyfta skyltas det med var och varannan helg.

Enligt mitt förmenande är det bra att det arrangeras tävlingar och galor, missförstå mig inte nu! Men det är alldeles för många på den starkt begränsande svenska marknaden anser jag. Många galor får ställas in eftersom intresset är för lågt eller för att det krockar med andra galor antingen geografiskt eller i tid. Strykningar pga skador kan alla råka ut för men i många fall är förhoppningen att göra en bra gala större än förutsättningarna. Vi borde kanske kunna enas kring ett kalendarium där de olika arrangörerna kan samsas om både publik och fighters så att utbudet kan vara fortsatt högt? Så har till viss del både SW och BJJ klubbarna lyckats genom att vissa tävlingar alltid ligger vid samma tid år efter år. Det gör det lättare att planera och det blir ofta bra tävlingar. Den svenska MMA ligan är ett steg på väg när det gäller amatörtävlingar och kanske går det att göra något liknande med de stora proffsgalorna.

På 90 talet kom begreppet Kampsportsgala till Sverige. Jag hade fördelen att arbeta med Benny Hedlund på Svenska Fighter ( senare Fighter Magazine) och vi arrangerade en kampsportsgala i Kungliga tennishallen i Stockholm 1992. Vi hade världstjärnor på rad för första gången på svensk mark och Kungliga tennishallen var utsåld. Åren som följde så arrangerades det Kampsportsgalor överallt. En del bra men många red på namnet och hade inte krage att arrangera på rätt sätt. Efterhand så hade man tappat trovärdigheten att använda namnet ”Kampsportsgala” och vi är lite på väg in i samma trend nu.

Jag anser att det bör finnas tävlingar och galor i olika nivåer. En del skall vara de här stora och påkostade galorna som kan fylla Scandinavium, Globen, Malmö Arena mm. Andra galor och tävlingar skall sikta på en lite mindre påkostad nivå och vara en språngbräda in i de stora galorna. Det fungerar det till viss del så även idag men jag anser att det kan bli bättre.

Det behöver inte alltid vara påkostat för att det skall bli bra. Jag var på en resa till Okinawa för ett antal år sedan och fick uppleva något av den bästa träningen jag sett i en pytteliten karatelokal uppe på taket i ett bostadsområde. Inga skyltar, ingen annonsering men oerhört bra träning. Vid en resa i Italien för många år sedan hamnade jag på en restaurang utan riktig meny, ingen vinlista och första känslan var att åka till någon annan restaurang. Problemet var att det fanns ingen annan att välja på. Motvilligt stannade jag kvar och i efterhand var jag oerhört tacksam för det.

Det blev den bästa måltiden på hela semestern! Köttet var fantastiskt, vinet som kom in var producerat på den egna gården och var utsökt. Personalen var oerhört trevlig och hela kvällen blev oerhört lyckad. Tänk vad man kan missta sig ibland. Under ytan döljer sig även en del pärlor ibland som man har svårt att se från ytan.

Våga titta ner under ytan med ett öppet sinne och våga att både berömma och kritisera när det behövs. Under ytan kan du upptäcka saker som förändrar dig för evigt! Våga titta!

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!