Vem vill vara normal då? Herre gud va tråkigt…

Jag har ett och annat att säga om psykisk ohälsa efter många yrkesverksamma år inom habilitering och psykiatri. So hear me out.

Psykisk sjukdom finns runt omkring dig varesig du vill det eller inte. Så vad är det för konstig känsla du får när du precis fick höra att någon är sjuk?
Vad har det för betydelse om sjukdomen sitter synlig på halsen eller är totalt omöjlig att upptäcka för en utomstående? “-Absolut ingen alls såklart. Men…”
Det är det där ordet “men…” som ligger i vägen hela tiden. För det finns alltid där. Bara tre bokstäver men betyder så oerhört mycket mer för så många.

Tänk att du får veta att någon du känt i hela ditt liv visar sig vara manodepressiv eller schizofren. Allt “crazy” personen gjort under åren visar sig inte alls bara var “crazy”.
Det var sjukdomen hela tiden.
Hur känns det nu? Blev det obekvämt?

Du får reda på att en klubbkompis du har sparrat hundratals timmar med får psykoser (förvrängd verklighetsuppfattning) om hon inte äter mediciner ordentligt.
Hur känns det nu? Blev det obehagligt?

Du får reda på att bästa kompisen, tuffaste killen, har suttit och toklipat i bilen på parkeringen i tre timmar innan han bestämmer sig för att åka hem igen för att han inte vågar gå hem till dig för han tror du skall bli arg om han är ledsen. Tuffaste killen med största depressionen ever.
Är han samma människa i dina ögon nästa gång ni träffas?

Naturligtvis spelar det roll att den inte syns. Både för dom som är sjuka och för dom som är närstående och vänner och kompisar.
Det är väldigt annorlunda. Personen ser ut som vanligt men är inte sig själv. Hur förhåller du dig till det? Spelar du med om kompisen är konstig eller försöker du hjälpa till? Låtsas du som ingenting eller skall du själv vara annorlunda på något vis?
Det är fan inte lätt att veta. Hur skall du kunna det liksom?

Våga prata med personen! Se personen rakt in i ögonen och fråga själv. Ofta är det allt en psykiskt sjuk person vill ha. En rak och ärlig fråga ifrån någon som inte tror att psykisk sjukdom är samma sak som förståndshandikapp och att det bor en byfåne i huvudet på henne.

Ingen långtidssjuk person vill ha ömkan. Man vill bli behandlad som alla andra.

Inte som en pestsmittad parasit.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!