Alexander Gustafsson står inför sitt livs största match. Han möter den regerande mästaren Jon Jones om titeln i lätt tungvikt på UFC 165 natten mellan lördag och söndag. Jon Jones har varit helt överlägsen i divisionen och mött de allra bästa. Alexander Gustafsson har fått vänta på chansen att gå om titeln i lätt tungvikt …
Jon Jones har varit helt överlägsen i divisionen och mött de allra bästa. Alexander Gustafsson har fått vänta på chansen att gå om titeln i lätt tungvikt och har mött på pappret allt bättre motstånd den senaste mot Mauricio Shogun Rua där han visade var skåpet skulle stå. Men Alexander Gustafsson har på långa vägar mött fighters av samma kaliber. Om man ser till statistiken så talar det mesta för Jon Jones. Han är mästerlig i sitt nedtagningsförsvar och tillhör toppskiktet i UFC oavsett vilka paramterar man tittar på. Så oddsen är verkligen i Jones favör vilket också förhandstipsen siar om. Jones är favorit och en rättfärdigad sådan.
Som jag ser det är Alexander Gustafssons chans att vinna detta på KO och gärna i första eller andra ronden innan krafterna börjar tryta och innan mästaren börjar läsa Gustafssons attacker. Jones blir sällan träffad och frågan är vad som händer om och när Gustafsson träffar Jones? Kan Jones förbereda sig på det? Klarar Jones av att bli träffad? Eller kommer hans primala fly eller illa fäkta reaktion att kicka in? Det är då rädslan över slagen tar vid. Rädslan över att det gör ont. Jag har sett den skräcken och det obehaget på många fighters på olika nivåer på nära håll. Då slutar den tanke och viljemässiga kamplusten avta markant och många väljer att ge upp där och då. Strax därefter kommer stoppet, eller att man blottar sin hals för en rear naked choke. Alexander har gjort det förr och kommer att göra det igen. Faktum är att flera av Alexanders vinster har kommit på rear naked choke, det beror inte på att han är en sån övergrym grappler som brottar ner sina motståndare och tar ryggen på dem. Nej det beror på att han tvingar dem att välja att antingen ta emot fler slag i ansiktet eller ge bort ryggen. Ett praktexempel på detta var mot fransmannen Cyrille Diabate som avslutades på just detta sätt.
Alexander måste överträffa sig själv på alla plan. Vi vet om att han är tuff och av det det rätta virket. Det får absolut inte bli en avvaktande match där mästaren har chansen att parera eller undvika Alexanders attacker och hitta sitt eget avstånd. Det får inte bli en match på avstånd där de mäter varandras krafter i stående kamp med enstaka slag som flyger genom luften. En sådan match kommer att sluta i Jones favör efter domslut, för det är så att man måste ta bältet från mästaren. Att vinna på poäng är bara att drömma om.
Alexander måste gå in bestämt och sätta slagserier om 3-4-5 slag. De första slagen i serien har Jones sett alltför många gånger innan och kommer inte ha några svårigheter att ta. Alexander måste också fightas smart för att undvika bli nedtagen där hans chanser till vinst minskar och chansen att Jones får utrymme för sin ground and pound är uppenbara. Det är någon av dessa slag som sitter och skakar om mästaren som det roliga börjar. Jones kommer inse att han är skakad och på djupt vatten. Att han måste finna en annan väg till vinst. Det är då matchen avgörs. Kommer Alexander fortsätta att kunna plantera sina händer i Jones ansikte och komma närmare ett avslut, eller kommer Jones att finna ett sätt att neutralisera Alexanders attacker.
Alexanders chans finns i viljan att vinna och det har vi hört gång på gång i intervjuer. Han behöver plocka fram det ursprungliga i sig, den okuvade fightern utan rädsla, han ska nästan fightas som han fightades tidigt i sin karriär, då han bokstavligen fightades för sitt liv. De bilderna, den aggressionen och intentionen finns kvar på näthinna än idag från hans tidiga matcher. Då en talangfull fighter som fightades med hjärtat.
Det som utvecklat Alexander mycket är hans träning till idrottsman. Han har visat på en annan kyla i sina matcher och kunnat taktiskt vinna matcherna på domslut efter att i princip kunnat göra vad han ville med sina motståndare. Det kommer tyvärr inte räcka denna gång. Det som blivit hans styrka i jakten på att bli världens bästa fighter i sin viktklass: kylan, timingen, taktiken, fotarbetet kan också visa sig bli det som fäller honom. För enbart det räcker inte mot mästaren Jones. Alexander behöver plocka fram det där extra och använda sin inre motivation och vilja att vinna och göra sitt yttersta och fightas med hjärtat, först då finns bältet inom räckhåll.
Alexander behöver minska avståndet till Jones och komma på sin distans, som när han sänkte Vladimir Matuyschenkno. Frågan är bara hur han tar sig dit då ingen annan lyckats med den bedriften tidigare. Han behöver hamna på en distans där det är öppet krig där vem som helst av dem kan gå ner. För vi vet att Alexander kan ta en smäll för att ge en. Alexander skall jaga sitt byte. Få honom på reträtt, träffa hårt och precist, först då kan skrällen vara ett faktum. Det är då Alexander Gustafsson skriver in sig i historieböckerna som den förste svensk och europe att ta hem UFC:s mästarbälte. Det är då sagan om pojken från Arboga når sin kulmen. Det är då svensk kampsport når nya höjder och kampsport blir mainstream. Det är när Alexander vinner matchen som drömmen äntligen blir sann. Det som han så länge vetat att han ska bli – världens bästa fighter i sin viktklass och den nya mästaren i lätt tungvikt i UFC.
Text: Marko Gyllenland
Kommentarer