När det blir tyst är vi illa ute

För mig är själva grunden för just demokrati och möjlighet till ansvarstagande att det finns en känsla av delaktighet och tillräckligt mycket information för att kunna bilda sig en åtminstone grundläggande uppfattning om hur en organisation och verksamhet bedrivs. När det saknas backar jag inte för att fråga. Det finns ju alltid en olika syn på hur mycket information som behövs för att göra, låt säga, Sveriges boxningsledare nöjda och bidra till en god demokratisk anda. Så varför inte ge chansen till förändring och förbättring genom att engagera sig och ställa frågor? Tänker jag – som ägnade merparten av min tid som förtroendevald i just Boxningsförbundet åt informationsarbete och med det att svara på frågor och funderingar från boxningsledare och utövare. Helt enkelt eftersom jag anser att det här med att ta tillvara på synpunkter och idéer samt att informera och svara på frågor är en av de viktigaste uppgifterna en förtroendevald har. Hur ska förenings- och förbundsdemokratin annars kunna värnas?

Döm om min förvåning när jag, efter att ha avböjt omval vid ett årsmöte för några år sedan, märkte att den nya styrelsen inte var intresserad vare sig av informationsarbete eller av att ha en dialog med mer än ett litet urval av ledare från den egna rörelsen. Det gav förstås en frustration hos mig och många andra, det här med att ställa frågor men inte få något svar. Jag har ju ett antal ämnesområden jag tycker är väldigt viktiga och som jag dessutom hade arbetat med under mina fem år i förbundet – som jag gärna ville veta hur det gick med och om det jobbades med dem alls. Som likabehandling, pressarbete, information, antidopningsarbete och så vidare. Nu, flera år senare, har jag fortfarande en hel del sparade mejl med svar som inte egentligen har någon substans. Jag har också en hel del mejl där någon inom styrelsen säger att ”det här ska vi göra något åt”, men där inget hänt.
Med den bakgrunden gick jag återigen för min klubbs, och ytterligare ett antal klubbars, räkning till förra årets förbundsmöte. Jag hade frågor som jag och min klubb ville ha svar på, samt frågor som andra klubbledare som inte kunde närvara uppdragit åt mig att ställa. Om de ämnen jag nämnt ovan, om säkerhetsfrågor, om reseutjämningsbidrag till årsmötet från de norrbottniska klubbar jag hade förtroendet att rösta för, och så vidare. En del av dessa frågor ställde jag. Många av dem fick inget riktigt svar.

Att jag omnämnts som ”jobbig och aggressiv” av en del förbundskompisar innan årsmötet visste jag förstås, ordet sprids ju rätt fort när en har brett kontaktnät och väldigt mycket vettigt boxningsfolk i sin närhet. Jag var även medveten om att min klubb utsatts för ryktesspridning och skitsnack, vilket i praktiken främst uppstått efter just möten där jag ställt frågor eller efter krönikor om förbundsverksamheten i pappersupplagan av Fightermag (det är också anledningen till att klubbnamnet inte längre anges i presentationen här nedanför).

Att bli uthängd i årsmötesprotokollet, där flera andra boxningsledare som ställde frågor under mötet av någon anledningen inte antecknades och namngavs, var förstås något av en överraskning. Det gjorde mig inte jättemycket, det var väl snarare rätt bra att det stod tydligt att det handlade om relevanta frågor och att inga direkta svar gavs. Och jag skäms inte för att ställa de frågor jag har och har uppdragits att ställa av andra medlemsföreningar.
Men att efter årsmötet få höra att förbundspersoner och deras närstående spred snack om att jag och andra som ställt frågor ”saboterat mötet”?! Näe, där gick faktiskt gränsen. Är känslan för demokrati och synen på det viktiga i demokratisk delaktighet och öppenhet så minimal, är det ingen verksamhet jag vill vara delaktig i.

Sedan känns det förstås inte heller värdefullt att delta ur utgångspunkten att löften som uttalats under senaste års förbundsmöten inte särskilt ofta har infriats. Ett närliggande exempel är att min klubbs motion till årsmötet 2012, om att förbundsstyrelsen ska ta fram en handlingsplan för förbättrad information till medlemsföreningarna, röstades ner. Istället antog årsmötet ett uttalande från en av SBF:s styrelseledamöter om att handlingsplaner för detta ska presenteras vid ett senare tillfälle än vad motionen föreslog. Nu, ett år senare, har fortfarande ingen plan presenterats. Och informationen till föreningarna har inte blivit bättre. Snarare hör jag att allt fler boxningsledare uttrycker frustration över att inte bli lyssnade på. Det enda som har hänt är att förbundskommittén för press och information har lagts ner tillsammans med nästan alla kommittéer, utan någon förklaring om hur det skulle kunna innebära en förbättrad information till föreningarna att färre jobbar med dessa frågor.

Jag kan konstatera att en styrelse som struntar i vad som sägs och beslutas under årsmötena är en märklig styrelse. Och att en rörelse som med tystnad accepterar sådant beteende inget annat är än tecken på en döende demokrati.
Ett hett tips för förtroendevalda kommer här: Vill ni inte ha frågor under ett möte, se till att besvara dem redan innan. Frågor kan besvaras genom att informationen om verksamheten är riklig och tydlig, via till exempel en förbundssida eller medlemsmejl. Om medlemmar – boxare och ledare – kontaktar dig som förtroendevald för att diskutera eller ställa frågor, glöm inte att det är för deras skull du har din förtroendepost. Glöm inte heller att det här med att värna demokratin är något som även är ditt ansvar.
Ett annat hett tips är att det är bra med folk som tycker annorlunda. Det är väldigt bra med människor som bryr sig så mycket om sin idrott och sin verksamhet att de faktiskt gör sig omaket och tar sig tiden att kontakta just dig. Även om du inte håller med om vad personen tycker och säger, kan det finnas guldkorn däri som faktiskt kan vara till nytta. Om inte annat för att jag själv som förtroendevald kan få lite nya tankebanor. Det finns trots allt mycket forskning som visar att organisationer och företag som endast består av ja-sägare löper stor risk att stagnera och även backa i sin utveckling. Bäst utveckling får den ledning som värnar även de som tycker annorlunda och tar tillvara på deras synpunkter. Forskning visar bland annat att bollande av synpunkter där inte alla tycker likadant ger en kreativ miljö som leder till utveckling och nya sätt att jobba.

Demokrati är viktigt. Att ta sitt ansvar genom att delta under demokratiska val är väldigt viktigt. Men att rösta i frågor där informationen inte finns eller är bristfällig, är inte att ta ansvar. Det är att slentrianrösta. Att inte ställa frågor, när det finns frågor att ställa, är att inte ta sitt demokratiska ansvar.
Och mitt i allt detta är det nog viktigt att fler inser följande: Det är inte när det haglar frågor och diskussionerna går höga vi har problem i en organisation. Det är när ingen längre bryr sig eller tycker det är värt att engagera sig vi har problem. Och när det blir tyst… då är vi riktigt illa ute.

Angelica Söderberg är journalist och webbredaktör. Hon har över tjugo års vana från ideella förtroendeposter på olika nivåer, i huvudsak inom idrotten, bland annat som förtroendevald i Svenska Boxningsförbundet. Boxningstränare sedan början av 2000-talet.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!