Fightermag.se presenterar och välkomnar en ny krönikör Jennifer Österlin, världsmästare, europamästare och svensk mästare i thaiboxning. Här är Österlins första krönika.
Tanken med mina krönikor här, är att jag vill dela med mig lite av mina tankar, världen så som jag ser den. Jag kan inte lova att just precis alla kommer hålla med, eller tycka om det jag skriver. Men det kommer i alla fall vara ärliga ord. Så som jag tycker, tänker och känner. Kanske det kan vara givande, om inte för alla – så kanske i vart fall för någon. – Jennifer Österlin
De flesta saker i livet är okej, förlåtligt och mänskligt. Det är inget konstigt att en vän tar fel, gör misstag, har en dålig dag eller helt enkelt inte är särskilt bra på något visst. Alla gör misstag heter det. Alla har svagheter.
Samtidigt som man inte ens behöver fundera en sekund, på om man älskar även de små skavankerna, rynkorna och in-perfektionerna hos sin mamma, syster eller älskade. Så lägger många en blick i spegeln, och kallar sig själva fula, svaga och konstiga. För precis samma saker som de nyss uppskattade hos de som de står närmast.
Hur går det ihop?
Jag förlåter min bästa vän på en sekund. Jag har överseende, omtanke och värme. Säger att ”ta det lugnt idag, du ser trött ut”. Men till mig själv säger jag ibland något helt annat… Då är det all or nothing, annars känner jag mig värdelös.
Varför är det så?
Varför är det så många ibland oss, som ser på sig själva som odugliga, karaktärslösa, korkade, långsamma och fula? När de minuten senare säger till sin träningskamrat, kollega, familjemedlem att; ”Men du blir ju bättre, ingen är perfekt. Du är jätteduktig. Practise makes perfect”. Och de menar det ärligt, uppriktigt och ur hjärtat. Jag ser det varje dag.
Varför tänker så många på andra som bättre? Mer värda än de själva?
Hur kommer det sig att man, även jag, ibland tänker saker om sig själv, som man aldrig någonsin skulle tänka om – än mindre säga till, sin bästa vän?
Varför är vi inte alla mot oss själva så som vi är mot vår bästa vän? En bästa vän är man sig själv med, och är ärlig och respektfull mot. Låt dig själv få samma förlåtelse och överseende som du ger till andra. Samma chans, och möjligheter.
Samtidigt så är det en bästa väns uppgift att tala till rätta, sätta ner foten när det behövs. Men skulle du göra det med respektlöshet och nedvärderande ord? Eller rättvist och ärligt? En bästa vän pratar man med, med öppenhet och värme. Äkta omtanke blandat med bestämdhet och rakhet.
Jag klappar min älskades kind och säger ”du är fantastisk”, och idag ska jag nog ta och göra det med mig själv… Helt utan anledning. Det tycker jag att du ska göra med. För det är precis så som det är. Jag har rätt att vara precis lika fantastiskt som vem som helst. Även i mina egna ögon.
Och du… det gäller även den där dagen när allt gick skit. När man åt för mycket julgodis. Och när man försov mig till klockan tre på eftermiddagen. Alla dagar är man inte världsmästare… och det är precis som det ska vara… För det är i uppförsbackar man bygger starka ben. Inte när det är platt eller går nedför.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer