Han är en av Sveriges mest lovande MMA-utövare och mest meriterade kampsportare och beskriver sig som människoälskare. Att han endast har en tredjedelen av sin syn kvar anser han inte ens vara ett handikapp. På IRFA, den 5 april, söker han sin andra vinst i buren.
Träna själv, träna andra, träna själv. Så ser vardagen ut för Sadibou Sy. Jag möter honom nere i Kampsportsgymmets källarlokaler där han precis hållit ett pass för en grupp tjejer som med glada ansikten säger hejdå till tränaren innan de släpar sig uppför trappan. Idag har tagit eftermiddagen ledigt för en intervju bland säckar och träningsredskap medan han äter sin matlåda och berättar om hur allt började.
– Jag kom till Wasa Kampsports-Center precis när de höll på att skolas om från en renodlad Taekwondoklubb till att inkludera kickboxning 2002. Det har präglat min stil och gjort mig mer oförutsägbar då jag fått bitar av båda. Vilket är bra, då det är teknikerna du inte ser komma som gör mest skada, konstatarera Sadibou Sy.
Vägen in i kampsporten kom inte via en stökig uppväxt utan Sadibou Sy pratar varmt om sin barndom. Hur han växte upp med sina föräldrar som kom till Sverige i början av 70-talet från Senegal och en hel drös syskon i en lägenhet i Bergshamra.
– Jag hade en fantastisk uppväxt. Det var alltid fullt hus hos oss, med mycket spring. Hemmet var en mötesplats. Det har gjort att jag älskar människor och gillar att ha människor omkring mig.
Kampsport var det inte tal om fören sent in på tonåren, utan Sadibou var en fotbollskille som mest latchade på en sandsäck i fritidshuset med en kampsportstränande kompis. Det var denna kompis som först såg Sadibous talang och lyckades till sist övertala honom att testa ett pass. Då hade fotbollen redan börjat tappa sin charm.
– Det var inte längre lika roligt att träna fotboll som den en gång hade varit. Det kändes påtvingat, men man körde på. Men efter ett pass på Wasa var jag helt förtrollad. Vadå fotboll? Det fanns inte längre. Den terminen missade jag inte ett träningspass.
Synen då? En kronisk inflammation över båda hornhinnorna med 30% synkapacitet låter inte som jättebra förutsättningar för en kampsportare? Sadibou andas in innan han svarar- det är uppenbart inte första gången han besvarar frågan.
– När jag började träna kampsport så hade jag redan fått infektionen, därför påverkar den inte mig. Jag känner inte till något annat. Annat var det med fotbollen. Synen började försämras medan jag tränade så plötsligt märkte jag att bollen försvann när målvakten sköt upp den.
Hur inflammationen uppstod vet man inte, utan det var något som kom under tidigare tonåren. Att möjligen skulle ha gått att bota i början om det inte vore för en feldiagnos är han inte bitter över. Inte heller har han någon oro för att synen ska försämras ytterligare trots att han behövt gå igenom otaliga ögonoperationer.
– Det finns de som har det så mycket värre. Jag lever min dröm just nu och läkarna säger att det kan mycket väl fixas i framtiden så då fokuserar jag på det. Jag har ögondroppar att ta när det börjar klia, annars stör det inte mig. Det där med bitterhet eller oro hjälper inte. Jag har gått igenom det redan. Det enda jobbiga skulle vara att jag inte får ta körkort, säger han och skrattar glatt.
Det finns en ödmjukhet men samtidigt en orubblig självsäkerhet hos Sadibou Sy. Något som möjligen kommer naturligt om man redan som 19-åring fick pröva på att kliva in i ringen med kampsportseliten.
– Från ingenstans blev jag uttagen att köra EM i Tjeckien. Jag var livrädd och tänkte, va fan ska jag göra där. Men jag litar fullkomligt på min tränare som sa att jag var redo och då tänkte jag att ja då är jag väll det. Jag gick fick från att gå matcher i Stockholm till internationellt motstånd – och vann!
Och resten är historia, som man säger. Nu har han siktet inställt på IRFA 5 och sin andra MMA-match där han kommer möta Oskar Piechota från Polen. Men thai och kickboxningen tänker han inte lägga på hyllan än, han har trots allt ett bälte att försvara och andra kampsportare att träna.
– Jag tänker fortsätta att utvecklas som striker, men just nu ligger allt mitt fokus på min nästa match den 5 april. Att träna andra påminner mig om vart jag kommer ifrån och tvingar mig att repetera grunderna.
Så blir det lättare att kliva in i ringen med tiden? Sadibou Sy ler brett.
– Det gäller att ta till sig situationen, acceptera att jag kommer gå in i buren där någon vill och får spöa skiten ur mig. Sedan får man förbereda sig så gott man kan. Det gäller att ta den nervositeten och omvandla den till något positivt. I slutändan är vi alla lika.
Sadibou Sys meriter:
3 stycken VM- guld i kickboxning för organisationen ISKA
VM-guld IMFA thaiboxning klass B, sedan silver i klass A
VM silver i kickboxning för WAKO
EM-guld ISKA kickboxning
SM-guld i thaiboxning
Titelhållare av WKN Europa PRO belt i viktklassen 88,5k
Vann nu även sin MMA-debut på IRFA 4
Kommentarer