Karo Parisyan vill inte bli bortglömd

“Jag tycker inte att det var en särskilt stor grej ens från början. Men folk verkar vilja göra en stor sak av det.”

Om du har följt Parisyan sedan början på hans karriär – han gjorde pro-debut som 16-åring och UFC-debut som 21-åring – så vet du säkert vad det är han refererar till.

Först var det receptbelagda och utskrivna smärtstillande, därefter kom panikattackerna. Han fick en andra och en tredje chans. Efter att han dragit sig ur en match mot Dustin Hazelett dagen innan invägningen till UFC 106 så blev han avstängd på livstid från UFC. Parisyans före detta träningskamrat Neil Melanson sade vid den tidpunkten att Parisyans beroende av opiater var källan till problemen.

Melanson:

“Karo hade beroendeproblematik vad gäller smärtstillande medicin på grund av en skada han ådragit sig några år tidigare. Därefter började han få problem med ångest och det verkade inte som att den antidepressiva medicinen hjälpte honom. Det enda som kunde råda någorlunda bot på ångesten var de smärtstillande preparat han tagit för sin skada. Det var då allt började gå utför.”

“Om du tänker dig en situation där två killar sitter och tar en drink. En av killarna kan gå hem och han är okej men den andre killen måste gå ut och bli packad varje gång därför att han är alkoholist. Jag tror kanske att Karo är den andra killen fast med tabletter istället för alkohol.”

Trots allt detta så återvände Parisyan till UFC-buren i november 2010. Han mötte Dennis Hallman på UFC 123 och förlorade den matchen via TKO. Därefter gick Parisyan två matcher till i mindre promotions och förlorade. Det kändes som att karriären var över där och då, och han var inte ens 30 år fyllda.

Parisyan:

“Men jag är en av dem, som när jag faller, så ställer jag mig upp igen. Det spelar ingen roll för mig. Jag vet inte hur man ger upp.”

Parisyans största problem med folks uppfattning om hans problem i UFC är att det helt enkelt inte vet eller förstår.

“När jag drog av min knäsena så skrev läkaren ut smärtstillande till mig. Jag skulle ta dem mot smärtan men en kemisk obalans i hjärnan åsamkade mig mycket mentala problem och jag insåg inte det där och då. Jag började få ordentliga panikångest attacker, och jag skulle fortfarande gå ut och fightas. Människor som vet vad en panikångest attack innebär förstår hur svårt det är.”

Folk menade på att Parisyans problem var att han var svag mentalt men Parisyan menar att de inte kunde ha mer fel. En del nätter var fightingen det enda som fick honom att ta sig igenom timmarna till gryningen.

“I sjuttio procent av mina matcher var jag inte i bra form. Jag vann framförallt på min talang och mentala styrka. Jag har aldrig varit rädd för någon. Ingen skrämmer mig. När det fysiska i panikattacken biter tag i dig så kan du inte andas. Jag klarade av att ta det. Mitt hjärta som slår snabbt, ett blodtryck som rusar i höjden, jag kan ta det också. Det är när mitt medvetande och mina tankar skenar som jag inte klarar det. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan inte stävja det. Det är då folk börjar fundera på självmord. Det är fruktansvärt. Och jag var tvungen att gå ut på arenan och gå match.”

Idag säger Parisyan att panikattackerna och smärtstillande preparat hör till det förflutna. Han säger att han inte längre brukar smärtstillande och att det är över ett år sedan han senast hade en panikattack.

På senare tid har Parisyan märkt en förändring. Han omges hela tiden av personer som varit fans av MMA sedan flera år och att de pratar om fighters Parisyan aldrig har hört talas om. Det är fighters som bara var barn när han själv började fightas i UFC. Han hör om Ronda Rousey som är den första fightern som bevisat hur effektivt judo är i MMA. Parisyan undrar om han håller på att glömmas bort.

“Ronda är som en lillasyster för mig. Hon är en grym fighter, grym person och grym judoka. Men samtidigt vill jag inte att folk ska glömma bort vem som tog judon till MMAn från början. Ingen kan förneka att det var jag som satte judon på kartan. Det fanns hundra grabbar som representerade brottning, hundra som representerade kickboxning och jiu-jitsu men bara en som representerade judon. Jag bryr mig inte vad som sägs. De kan säga att jag är kaxig och arrogant, men det är sanningen. Det fanns bara en person som framhöll judon, och det var jag.”

Kanske är det just det som driver Parisyan eller så är det att han fortfarande känner att han har mer kvar att ge. Han är trots allt bara 31 år gammal.

Parisyan fightas nu för Bellator MMA som plockade upp honom efter att han radat upp flera vinster i Gladiator Challenge. Parisyan förlorade sin första match i Bellator (mot Rick Hawn) men kom igen och vann på knock mot Ron Keslar i april i år. Efter den vinsten säger Parisyan att mobilen snabbt blev full med grattis-meddelanden, bland annat från Phil Baroni.

Kort därefter fick Parisyan ett matcherbjudande från Bellator om att möta just Baroni (15-17 MMA, 3-7 UFC) på Bellator 122 den 25 juli i Kalifornien. Baroni är före detta träningskompis till Parisyan och en vän sedan länge så Parisyan svarade att han ville prata med Baroni först.

Parisyan:

“Men eftersom Baroni var en av dem som skrev ett grattis-sms till mig, och skrev att jag såg grym ut och skojade om att vi kanske skulle ta en match så tänkte jag att han kanske redan visste om matchförslaget och hade accepterat. Jag svarade därför Bellator att om han vill gå så är det inga problem för mig. Han är en gammal vän och träningskamrat till mig men jag måste sätta mat på bordet, och det måste han också.”

Om matchen mot Baroni som alltså är bokad till den 25 juli säger Parisyan:

“Jag vill påminna folk och vem Karo Parisyan är”

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!