I helgen besegrade Josh Barnett BJJ-Legenden Dean Lister på Metamoris 4. Dean Lister, som sett ut att vara helt submission-säker i hela 16 år föll på den kanske äldsta tekniken i grapplingboken, ett gammalt hederligt nacklås.
Brasiliansk jiu-jitsu är inte längre en okänd sport. För några år sedan var triangellås, giljotin och armbar något okänt för gemene man. Att förklara en form av brottning där offensivitet kan betyda att ha benen runt sin motståndare och där alla dessutom bär en sorts pyjamas, var svårt.
Idag har MMA och diverse hollywoodfilmer tagit sporten vi kallar BJJ till någon sorts mainstreamstatus. Det har tagit många år för sporten att ta sig från Jiu-Jitsun i Japan via Judon till idag, där de största bjj-spelarna ses som en sorts kampkonstmagiker och där MMA-fighters utan BJJ-träning utgör sällsynta undantag.
Men i helgen hände något ovanligt i kampsportsvärlden. En av de största grapplingtrollkarlarna och en tvättäkta BJJ-legend, Dean Lister, stod öga mot öga med Josh Barnett på Metamoris 4. Efter 20 minuters kamp stod Josh Barnett som segrare. Då hade han inte bara krossat Dean Listers 16 år gamla rekord som osubmittad, utan även på sina ladugårdsbreda axlar lyft en urgammal form av brottning från västerländsk kampkonsts dunkla vrår, nämligen Catch-Brottningen.
En obekväm dans
Josh Barnett kontrollerade Dean Lister under hela matchen och använde till stor fördel sin tyngd för att skapa press mot Lister hela tiden. För en BJJ-utövare kan det vara svårt att skapa vinklar och kontra rörelser om motståndaren rör sig metodiskt och med små rörelser med konstant press, vilket Barnett utnyttjade. Under hela matchen rörde sig de två kämparna egentligen bara mellan ett fåtal positioner.
Barnett gjorde utväxlingarna plågsamma för Lister genom att exempelvis nagla fast hans arm, huvud eller ben mot marken med sitt knä, eller genom att använda sig av en cradle, det vill säga att trycka ihop motståndaren med ett grepp om dennes knä och nacke. När Dean försökte trycka sig bort och skapa utrymme (”räka”), hotade Barnett honom med kimura-lås, även kallat ”double wrist lock” i catch-brottning. På det sättet kunde Barnett hålla sig ovanpå Lister konstant och pressa med höfterna
Dean Lister hade svårt att skapa några hotande tekniker över huvud taget, och mot den sista minuten blev det tydligt hur mycket energi Josh Barnett’s kvävande stil hade sugit ut ur Lister, när han relativt enkelt passerade till hög sidkontroll och tog ett nackgrepp (kesa-gatame i Judo). Genom att pressa samman och vrida Listers nacke fick Barnett så till slut, med mindre än en minut kvar på klockan, sin motståndare att ge upp. Den 15 kg tyngre Josh Barnett hade gjort ett ordentligt avtryck i grapplingvärlden.
Klassisk västerländsk kampkonst
Catch-Brottning eller ”Catch-as-Catch-Can” -brottning är en västerländsk form av grappling som skapades under slutet av 1800-talet. Stilen fokuserade på olika lås och submissions, vilket var ovanligt för västerländsk grappling på den tiden. Det blev populärt för kringresande cirkusar att utmana publiken på brottningsmatcher där den som kunde besegra catch-brottarna fick ett pris.
I takt med att catch-brottning utvecklades vidare hölls det gammaldags stil-mot-stil matcher där till exempel Judoka tävlade mot catch-brottare för att bevisa vilken stil som var bäst. Catch-brottarna vann förvånande ofta, och byggde in många av de tekniker de stötte på i sin egen stil.
Fotnot: Josh Barnett’s utstyrsel på Metamoris 4 var sannolikt inte en hyllning till Dan Severn, vilket kommentatorerna hävdade, utan Karl Gotch, en känd catch-brottare på 70-talet.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer