Coaching: påverkan i match

Här om dagen gick jag förbi ett gäng grabbar som körde skateboard nerför en backe. Precis när jag gick förbi sa en av grabbarna till en annan: “I förra åket ramlade jag inte, men skaten stack ifrån mig” alldeles innan de skulle köra en repa nerför en hyfsat lång och brant backe. Ingen av dem kom längre än 50-70 meter innan deras skateboard smet iväg under deras fötter. De lyckades precis rädda sin balans så att de inte ramlade genom att springa några steg… Observera vad de just skapat för bild i huvudet på varandra genom vad de pratade om alldeles innan åket. Precis det de pratat om hände igen.

Händelsen påminde mig om ett par andra situationer. När jag jobbade med Freestylelandslaget på skidor för ett antal år sedan var vi på träningsläger i Zermatt ungefär den här tiden på hösten. Jag stod uppe vid starten när en åkare, vi kan kalla honom Peter, just skulle köra ett träningsåk. Precis innan det var dags kom en turist åkande förbi alldeles i närheten av starten. Peter tittade till på den förbipasserande turisten, när han vände blicken framåt igen var det hans tur att åka och han drog iväg… för att efter tre – fyra pucklar köra ur puckelpisten. Jag åkte ner för backen och tog liften upp tillsammans med Peter och passade på att fråga om han tänkt på vad han gjorde alldeles innan åket…? Nja, var svaret men när jag påminde om turisten kom han ihåg det och jag frågade hur han trodde det kunde ha påverkat hans koncentration och vi växlade några ord till om vad han brukade göra för att förbereda sig inför ett åk. Nästa träningsåk såg minsta sagt annorlunda ut, både innan och under åket. Innan start ställde sig Peter i tydlig beredskapsposition, han slog stavarna i båda skidornas sidor, både fram och bak, spände blicken i backen och lutade sig lite mot stavarna. Sen drog han iväg med ett ordentligt tryck och genomförde ett nära på perfekt träningsåk.

På kvällen satte jag mig ner med hela puckelpistlandslaget och berättade vad jag observerat under träningen och Peter fick själv reflektera över vad som hände. Vad han gjorde det andra åket var att han gjorde precis som på tävling. Det vill säga han hade en liten rutin med sina stavar och hur han fäste blicken i backen för att koppla på sin koncentration på uppgiften fullt ut. Han hade inte tänkt helt på att det var det han gjorde det andra åket, det bara kom automatiskt. Men det fungerade ju betydligt bättre än åket innan… De andra åkarna började då fundera vad de hade för “rutiner” som de använde på tävling för att koppla på sin koncentration. Dagen efter kunde jag observera att alla funderat mer på hur de kunde använda sina tävlingsrutiner även på träning för att koncentrera sig fullt ut och då också få ut bättre kvalitet i varje träningsåk.

När jag jobbar med coacher och aktiva gör jag ofta besök på träning eller vid tävling, vad jag kallar ’gå och se coaching’. Det jag gör då är delvis att försöka observera yttre tecken på bl.a. koncentration och lyssna på vad som sägs innan sparring eller match och mellan ronderna (då det är möjligt).

Under ett landslagsläger såg jag först hur en fighters ögon irrade omkring och fightern verkade inte riktigt ha bestämt sig för vad denne skulle fokusera på. Något som också gjorde utförandet av teknikerna lite tveksamma och otydliga (obeslutsamma). Jag frågade coachen under ronden om han också sett hur fightern irrade med blicken… det hade han inte, men när jag frågade så upptäckte han det också och i rondpausen frågade han fightern om denne tänkt på vad denne hade sitt fokus. Nja vad svaret. Vad vi kommit överens om i vår lilla rondcoaching var att coachen skulle försöka få fightern att testa att fästa blicken mer på ett ställe på motståndaren och sen ha ett tydligare uppgiftsfokus i nästa rond (utifrån hur motståndaren hade agerat i ronden innan). Skillnaden i teknikutförande och beslutsamhet mellan den första ronden och den andra var minst sagt tydlig.

Exemplen ovan kan vara värda att fundera över. Vad vill du att din fighter skall föreställa sig att han eller hon gör under matchen? Hur kan du som coach hjälpa dina fighters att förbereda sig mentalt på bästa sätt genom att prata om det som behöver förberedas för att få ut det bästa i matchen och inte skapa “bilder” som gör att de “ramlar”. En story som jag berättade i förra coachingartikeln var om två fighters vars tränare i all välvilja varnade sina aktiva för hur hårt deras motståndare slog och att de måste se upp så de inte blev knockade. Om ni minns så kom ingen av dessa två fighters till sin rätt i de matcher de förberett sig för och den ena blev också knockad… Så frågan är vad din coaching till för “bilder eller filmsnuttar” i huvudet på dina fighters? Vilka “bilder och filmsnuttar” vill du hjälpa till att skapa…?

I de andra exemplen nämner jag koncentration, speciellt kopplat till hur vi kan använda vad vi fäster blicken på som ett sätt att skapa fokus. Men också på att hitta ett tydligt och bestämt uppgiftsfokus – baserat på de process- eller uppgiftsmål fightern har – snarare än ett resultatmåls fokus.

Tidigare har jag skrivit om hur ett skifte från resultatmål, mer till prestationsmål och processmål, kan hjälpa fighters att fokusera mer på det de själva konkret kan påverka. Processmålet handlar ju mer om hur fightern vill lyckas utföra uppgiften som sådan, än om resultatet. Det vill säga teknikutförandet, viljan och orken, faktorer som en kan förbättra hela tiden genom medveten träning. Resultatet å andra sidan beror på en mängd faktorer. Även om en fighter gör sin bästa match någonsin kan motståndaren vinna, beroende på att denne är bättre, att din fighter skadar sig eller något annat. Vad jag är ute efter är något som jag observerat ett antal gånger. Coachens sista ord till sin fighter innan denne går upp på mattan, in i ringen eller buren; “Nu tar du det här!” För många fighters innebär det här – oavsett hur mycket ni preppat teknik, taktik och strategi – att fokus plötsligt blir nu “måste jag vinna det här!” Okej, för en del fungerar det faktiskt, det vill säga de som alltid är bättre på match än på sparring (Ca 10-20% av de jag jobbat med fungerar så… Hur många sådana har du?). De som däremot oftast eller alltid har svårt att nå upp till sin bästa sparringnivå under match, de stjälper du lätt till att känna en ökad press och nervositet när det gäller. En press och nervositet som gör att de spänner sig och inte får till varken teknik, precision eller ork. En högst trolig förmodan är att det inte är vad du vill skapa. Din uppgift som coach bör snarare vara att ta reda på vart dina fighters fokus skall vara, vilket kan vara olika för olika fighters, och hur du som coach kan hjälpa dem att först hitta sin optimala koncentration och sen fokusera på rätt sak för att få ut det bästa i utförandet av uppgiften?

En fråga som jag kommer ta upp mer i nästa artikel är vad som är skillnaden mellan att vara instruktör och coach? I många fall ser jag tränare som agerar instruktörer två minuter innan match… Jag menar att de då inte coachar sina fighters att förbereda sig på uppgiften de har framför sig på bästa sätt… Frågan är i och för sig om det finns ett bästa sätt? Kanske mer ett bästa sätt för var och en… Vad jag menar är att det finns ett antal saker som kommer före instruktioner inför en match. Men mer om det senare… Till dess, fundera gärna över vad du ser för skillnader mellan att instruera och coacha, och hur det kan skilja sig mellan hur du coachar nybörjare och elitutövare?

 

Skriven av:

Po Lindvall

Doktorand, fil.mag, ledarskapscoach, mental coach knuten till Svenska MMA förbundet, Svenska Boxningsförbundet och med i Riksidrottsförbundets idrottspsykologiska resursteam.

Grundare av Slagskeppet Muay Thai och bl.a. tränare till de flerfaldiga världsmästarna Martin Holm (RIP) och Jörgen Kruth. Graderingar; 6 dan Kick-Boxing, 5 dan Shidokan Shin Kakuto Jutsu Karate och 2 dan Shorinji Ryu Renshinkan Karate.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!