Att tvingas byta fightshorts mot kostym var den värsta upplevelsen i hans liv. Nu vill han tillbaka. Fighter Magazine träffade den brittiske fightern i Göteborg.
Dan Hardy och Nick Hein, två UFC-profiler, står på en grön kampsportsmatta på GBG MMA i Göteborg. Nick Hein visar tekniker från när han håller tag om Dan Hardy bakifrån, och levererar den något opassande kommentaren ”I can give him some presents from behind”. Dan Hardy tittar upp och höjer på ögonbrynen med ett snett leende, samma leende som på presskonferensen när han skulle möta Marcus Davis för fem år sedan. Humorn har han kvar.
– Jag saknar syftet. Jag saknar nervositeten. Jag saknar pressen. Men det jag saknar allra mest med att tävla är det totala fokus som man får under tiden man är i oktagonen, säger Dan Hardy efter att passet är slut.
Han hade missat att vi skulle träffas för en intervju, men tog sig ändå tid för en pratstund. Kvällens seminarium är det sista han ger innan han lämnar Sverige.
–Jag älskar att lära ut, det är jätteroligt. Jag känner att sedan jag tvingades sluta tävla så har jag kunnat lära mig mer om fighting genom att vara utanför just själva tävlandet. Jag har blivit mer komplett som fighter på grund av det.
Fighter med varghjärta
För snart två år sedan fick Dan Hardy diagnosen Wolff-Parkinson-White Syndrom, ett hjärtfel som tvingade honom att sluta tävla. Men det var långt ifrån ett frivilligt beslut, eftersom han aldrig känt några symptom av sjukdomen.
– Jag har alltid tävlat och att tvingas sluta var den värsta upplevelsen i mitt liv. Jag kände att jag förlorade mitt syfte, och jag höll mig borta från kampsport i sex månader efter det. Jag var tvungen att kämpa för att hitta tillbaka.
Dan Hardy berättar att vägen tillbaka till kampsporten blev genom jobbet som UFC-kommentator. Han säger att det viktigaste för honom just nu är att representera sporten. Men tävlingslusten finns fortfarande kvar.
–Jag vill göra comeback. Jag vill fortfarande fightas och utvecklas för min egen skull. Jag vill bli mer dynamisk som fighter. Förut gick jag för långt in i rollen som atlet. Jag känner att vi måste vara atleter i metoden men kampkonstnärer i approach.
Några motståndare vill han inte räkna upp just nu, men Dan Hardy säger att han definitivt skulle vilja gå ner en viktklass i en eventuell comeback. Och det finns fortfarande hinder som behöver övervinnas. Först och främst måste han bli godkänd av en läkare.
–Det finns en behandling, men varför ska jag ta den om jag inte har några problem? De vet inte ens om de kan hitta problemet, och om de hittar det så kanske de kan fixa det. Men jag känner inte att jag behöver fixas. Min vilopuls var på 42 slag per minut när jag tvingades sluta, så jag vet att jag var i form. Mitt hjärta slog två slag åt gången. Jag känner inte att det är en nackdel. Kanske är det rentav en fördel?
Joel Larsson
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer