Julintervju med MMA-fightern Aisling Daly

Med en oemotståndlig irländsk accent inleds samtalet. Aisling Daly frågar hur jag mår, helt enligt den brittiska artighetskotymen. Jag svarar att jag mår bra och vänder på artighetsfrasen och frågar hur det känns efter att hon smält sin submissionvinst mot Alex Chambers på TUF 20.

– Nu glädjs jag något otroligt åt den och bara matchen i sig var en drömchans efter att först ha åkt ut. Men på grund av invägningen så kändes det inte alls bra, inte ens när jag väl stod i buren.

Att delta i The Ultimate Fighter medföljer ett ganska stort mediaintresse. Balansgången mellan att vara offentlig och samtidigt kunna fokusera till 100 procent på sin träning visade sig vara svårare än vad Aisling trott. Viktnedgången gick därför inte riktigt som beräknat och hon misslyckades att väga in, för första gången i sin proffskarriär.

 

Svårt att släppa viktmissen

– Känslan av att inte ha klarat invägningen följde med mig hela vägen in i buren. Men det gällde att försöka skaka av sig det och bara gå in för ett avslut. Min gameplan var att vinna på ett armlås, gärna i första ronden. Jag hade sedan innan visualiserat mig att matchen skulle avslutas fort. Vilket den gjorde.

4.53 in i den första ronden. Sedan hade 14 vinster blivit 15 för Aislings del och Alex Chambers var en slagen kvinna. Antal submissionvinster: nu uppdaterat från sju till åtta. För många kanske det bara är mer siffror och ytterligare fakta som rabbblas men du som sett ”The Bash” vet att de flesta av hennes vinster gör på just submission. Och hon fortsätter att plussa på dem i sin databas. Hon är även uppe i sju matcher som avslutats redan i den första ronden.

– Jag strävar alltid efter perfektion, det är en av sakerna som gör mig riktiga bra. Bättre än andra. Jag jobbar även mycket med mental träning och min främsta styrka är egentligen mitt psyke. Jag kan ta emot riktigt mycket stryk utan att känna mig skakad och sen vända och komma tillbaka.

Stärktes av sin depression

När jag frågar hur hon byggt sin mentala styrka så svarar hon att det är genom livserfarenhet. Runt 2012 så drabbades hon bland annat av en depression, mitt under proffskarriären. Att kunna tävla och kämpa mot sitt tillstånd krävde en hel del av henne.

– När du jobbat dig igenom en sådan grej, som upptar en som stor del av ditt liv, så känns en MMA–match som väldigt liten. Kontrasten gör att du enklare kan fokusera på uppgiften utan att känna att den stressar dig.

Efter att nu ha krigat, kämpat och svettats ihop sina 15 vinster så ser hon ljust på framtiden. Nu anser hon sig ha en plattform där hon kan tävla och samtidigt livnära sig på sin sport. Något som var betydligt svårare under åren som Cage Warrior–utövare.

– Skillnaden mellan UFC och CW är egentligen obefintlig. Du tävlar på samma nivå, mot lika tufft motstånd, men du får så mycket sämre betalt när du går match i CW. Jag har tävlat sen 2007 och MMA har länge varit mitt liv och snart är jag där jag vill vara.

Tar juledigt

Innan vi avslutar vårat samtal så frågar jag hur framtiden mer konkret kommer att se ut för henne? Hon svarar att hon inte har någon match inbokad men att hon planerar att besöka UFC-galan i Boston under början av nästa år.

– Sen kommer jag såklart att ta det lugnt, umgås med familjen och bara njuta av julhelgen.

Jag önskar henne en God Jul och även ett tidigt grattis på födelsedagen. Inte bara Jesus fyller år på julafton. Även ”The Bash” gör det.

Foto: JEFF BOTTARI / ZUFFA LLC

 

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!