Eye of the tiger? Eye of the Mad Dog!

Det märks i intensiteten när han sparras och det glöder nästan i skinnet på honom när han berättar om vad han gått igenom sedan sin senaste match 2013. Det hade kanske varit ett tacksamt klickbete att raljera och skriva något halvvitsigt om hur Mad Dog trivs bakom galler, i fängelset såväl som i oktagonen. Den här artikeln handlar emellertid om att ta smällar i livet, i matcherna och att sedan samla ihop allt och resa sig igen.

Reza dömdes för grov stöld till 19 månaders fängelse och fick sitta av 14 innan han släpptes. Han har hela tiden nekat till anklagelserna, vilket man kan tycka vad man vill om men alla fakta finns det nog bara en person som sitter inne på, Reza själv.

Under försommaren kom samtalet som skulle ge honom en ny chans i UFC. Han hade erbjudande om Skottlandskortet, men avstod för att han inte skulle hinna vara hundra procent från en skada han ådragit sig. Fängslad och uträknad, nu får Mad Dog en chans att ta sig tillbaka.

– Det har varit den värsta perioden av mitt liv. Därför vill jag inte prata om det. Men om jag är tyst så säger folk att jag har saker att dölja. Inte alls. Men det har kostat mig mycket. Inte bara de 14 månaderna, utan det här kommer att förfölja mig under hela mitt liv. Jag blev uthängd i media, förlorade kontraktet med UFC, sponsorerna drog, många vände mig ryggen och framför allt satt jag i fängelse när mitt barn föddes.

Hur lyckades du vända det? För idag ser du allt annat än nedslagen ut.

– Jag är bra på att ta smällar. Har du sett mina matcher så har du sett mig ta rejäla smällar, men jag reser mig igen och fajtas tills det är över. Det är samma sak här. Jag har min familj och även när haters pratade sin skit så förlorade jag aldrig hoppet om att få en ny chans med UFC.

Haters verkar ha en speciell plats i ditt hjärta, du återkommer till dem i sociala media och i intervjuer.

– Ärligt talat å ena sidan skiter jag i dem, jag begriper inte hur man kan sitta framför datorn och ösa ur sig så mycket elakheter om andra människor. Inte bara mot mig, jag hörde om amerikanska sidor där svenskar skriver ner Alexander Gustafsson. Jag menar, vad fan är det? Jag må ha mina brister som både människa och fighter, men när vi går matcher så sätter vi Sverige på kartan. Haters will hate, men för mig blir det sedan bara ett extra bränsle när jag ska vinna.

På tal om att vinna, nu ska du möta Irländaren Norman Parke. 28 år, rankad som numer 36, southpaw, atletisk med bra uthållighet och bra groundgame.

– När jag först fick reda på att jag skulle möta honom visste jag inte vem det var, men jag har kollat upp honom och han verkar bra. Ett par killar här på gymmet har hjälpt till och kollat på hans matcher. Själv vill jag inte kolla för mycket på motståndaren förrän närmare match. Jag vill sköta min egen träning och tänka på mitt eget game. Låser man sig för mycket på motståndaren kan han ha tränat in sig på något annat och så sätter man sig i en onödig fälla. Jag har själv tränat stenhårt på alla sidor, men speciellt mitt stående. Sedan som Mike Tyson sa: “Everyone has a plan until they get punched in the mouth.”

– Det är ju så, jag kan gå in och svinga, men åka på en smäll och sedan falla hem till brottningen. Man vet inte förrän man är där.

Du är 37 år nu, har kontrakt med UFC för fyra matcher, hur ser du på framtiden efter det?

– Inte för att vara kaxig, men jag tror verkligen att jag är one of a kind. Hur många känner du till som varit där jag varit, i min ålder och kommit tillbaka? Det är en extra press absolut, varje match betyder så mycket mer då jag vet att jag kommer inte att kunna tävla inom MMA för alltid. Jag har en stor kärlek för kampsport och MMA så jag vill fortsätta arbeta med det i någon form, men så länge jag har en aktiv karriär vill jag inte tänka för mycket på vad som kommer efteråt.

Förutom din egen match finns det någon annan som du ser fram emot särskilt?

– Alexander Gustafsson mot Daniel Cormier. Alex har fått så mycket skit för sin senaste förlust, men jag tror och hoppas han tar hem ett bälte till Sverige. Jag tycker verkligen han är värd det, både som person och som idrottsman. Han är verkligen en förbild för mig.

Den här artikeln är en förkortad version av en längre intervju med Reza Mad Dog Madadi. Intervjun i sin helhet kommer publiceras i pappersupplagan av Fighter Magazine.

AV PETER KJÄLLKVIST • FOTO DAVID LAGERLÖF

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!