Trötta veteraner, en blytung knock och en knappt andfådd mästare. UFC 191 bjöd på det mesta under lördagens gala. Här är resultaten!
Galans huvudkort kickades igång med påläggskalven Page VanZant mot Alex Chambers och som vanligt i stråvikts-divisionen var det fullt ös. Matchen såg stundtals missmatchad ut då VanZant totalt dominerade Chambers överallt i oktogonen: huvudsakligen i sin thaiclinch där hon levererade otaliga knän mot Chambers kropp. Knäna visade sig ge utdelning i tredje ronden när Chambers såg nästintill fallfärdig ut efter två ronder som slagpåse.
En minut in i tredje ronden avslutade VanZant matchen med en vacker armbar som med all säkerhet kommer att skicka den unga fightern långt fram i ledet till en titelfight.
Matchen som följde, mellan Corey Anderson och Jan Blachowicz gick fulla 15 minuter. I första ronden tycktes Jan Blachowicz vara den bättre fightern och övertygade hela ronden med tunga tekniker. Om det var “the vegas heat”, uteblivna konditionspass eller bara att Anderson hittade sin rytm, går bara att spekulera i. Men i både rond två och tre tog amerikanen Anderson över samtidigt som Blachowicz blev tröttare och tröttare. Anderson tog hem matchen via enhälligt domslut.
Att Anthony “Rumble”Johnson skulle vara revanschsugen efter sin förlust i titelmatchen mot Daniel Cormier var det nog ingen som betvivlade. Att då stå i mitt emot denna man som är bland dem läskigaste i världen är nog inte en önskan för många. För Jimy “PosterBoy” Manuwa var det dock just det, något som han nu kanske ångrar att han sagt. Om han har vaknat än det vill säga.
Första ronden bjöd på stenhårda tekniker från båda hållen, och en del grappling från Johnson. Något som han har gett sig in på att förbättra. Drygt 30 sekunder in i andra ronden skickade han iväg en höger som träffade Manuwa rakt på hakan och fick hans ögon att gå i kors. Lyckligtvis var domare Jason Herzog snabbt framme och stoppade matchen innan Johnson hann göra potatismos av Manuwa.
För matchen fick Johnson $50 000 i och med en Performance of the Night Bonus.
Veteranfighten mellan Frank Mir och Andrei Arlovski lämnade mycket i övrigt att önska. Det visade sig bli en riktigt slö match där varken Arlovksi eller Mir fick mycket uträttat. Arlovski fick inte till sin stand-up och träffade Mir med några fina slag, men utan någon direkt fantasi. Mir fick inte till något och stod mestadels och tittade på Arlovski, eller låg på honom.
Personligen tycker jag att det vore dags för Mir att lägga MMA-handskarna på hyllan för gott.
Var co-maineventet mellan tungviktarna slött och utdraget, så var the main-event – Johnson vs Dodson – det absolut motsatta. Är man ett fan av snabbhet, teknik och fotarbete så är det häpnadsväckande att se på “Mighty Mouse” när han befinner sig i oktogonen. För sjunde gången i rad försvarade han sitt bälte, med bravur. Det blev inte en jämn rematch. Återigen dominerade Johnson på ett sätt som bara han kan och satte konstant press på Dodson i 25 minuter, som knappt fick ett enda tillfälle att ta ett andetag. Inte ens efter en felriktad spark mot Johnsons skrev. När domare Hearb Dean ville pausa för att Johnson skulle få återhämta sig blev han bortviftad med kommentaren “No no no. Get out of the way!”.
Johnson, som såg oförskämt fräsch ut efter 25 minuter titelförsvar, vann med övertygande domarsiffror och bevisade ännu en gång att han är helt överlägsen i sin division.
AV OSKAR DAHLGREN
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer