Intervju med Sanny Dahlbeck

SUPER-SANNY

Sanny Dahlbeck är ett stort namn inom thaiboxningen. Fighter Magazine hängde med på en träning och tog en lång sittning med killen som är huvudmatch på galor som vi andra får betala stora pengar för att sitta i publiken på.

Den söta, klibbiga doften av liniment ligger tung i luften. Platsen är en källarlokal vid Odenplan, klubben kallas för ”instagramklubben”. I mindre än ett år har den legat här, men redan har en känsla, eller kanske snarare en attityd, hunnit sätta sig i väggarna. Jag är här för att träffa en av Odenplan Fightgyms grundare, tillika en av Sveriges absolut största talanger inom thaiboxning, Sanny Dahlbeck.

När vi träffas är det mindre än två veckor kvar till hans match mot britten Jordan Watson på galan Yokkao 12. Den hårda sparringen är över, nu är det bara finslipning kvar. Sanny sitter på en säck en bit in i lokalen. Fortsättningsgruppen är mitt uppe i ett pass, Sanny har precis varit ute och sprungit åtta kilometer på stadens gator. Nu väntar ett gäng tuffa ronder på mits och ytterligare några ronder på säck innan vi kan påbörja intervjun. Man får inte låta sig luras av den lättsamma atmosfären och att tränaren går och fixar frisyren i spegeln mellan ronderna – träningen är stenhård.

Under den korta sträcka som jag och Sanny tar oss, från källaren på Hagagränd till ett bord på den nyöppnade restaurangen Yuc, så hinner vi möta flertalet personer han känner och hälsar på. Det är tydligt att Sanny är en social kille, det stämmer helt överens med bilden jag har av honom. Men allt eftersom kvällen fortlöper så fördjupas och förändras min bild av honom. Mycket.

Sanny började träna kick- och thaiboxning när han bodde i Spanien 2004. År 2006 flyttade hans familj tillbaka till Sverige och Sanny började träna på Slagskeppet. Klubben var under åtta år hans hemvist, men efter många års trogen tjänst valde Sanny att bryta med Slagskeppet och lämna. Det var inget enkelt uppbrott, och konflikten som låg till grund för beslutet var på en personlig nivå.

När Sanny lämnade Slagskeppet gick det naturligtvis ut över både träningsglädjen och träningen i sig, eftersom han inte längre hade en moderklubb. Det var många klubbar som ville att han skulle börja träna och tävla för dem och han testade sig fram. Ingen av dem hade dock det där lilla extra, det Sanny ville ha. Det var då idén om att skapa en egen klubb formades.

– Jag gillar att få skapa någonting från grunden, och det är fantastiskt att se hur långt vi har kommit på bara ett år. Vi har vuxit så mycket mer än vad vi förväntade oss, och vi har redan hunnit göra stora framsteg på tävlingar. Målet är inte att bli den största klubben, vi vill behålla den familjära stämningen som vi har lyckats skapa. Alla ska känna sig sedda och välkomna när de tränar hos oss, berättar han.

Jag frågar hur hans egen träning har påverkats av flytten från Slagskeppet, då Sanny numera inte bara är en elev på en klubb utan även ska hinna med att agera ledare och coach. Sanny berättar att flera av hans egna coacher, som har varit med från början, också har följt med honom i flytten, och att hans egen träning inte alls har påverkats negativt av bildandet av Odenplan Fightgym. Mycket beror på personerna runt omkring honom, berättar Sanny. De stöttar och hjälper till med alla förberedelser inför match.

Och när vi ändå är inne på matchförberedelser – vad rör sig i huvudet på Sanny innan en match?

– Jag är alltid som mest nervös i början, precis när jag får matchen. Då tänker jag alltid att jag kommer få sjukt mycket stryk, men den känslan lägger sig ju närmare match jag kommer. Återigen så handlar det om att ingen är mer än människa – vem du än möter i ringen så är det bara en människa.

Balansen i livet är något som är viktigt för Sanny. Jag frågar honom om när han tog beslutet att satsa fullt ut på thaiboxningen, och han ler och säger att det är ett beslut han ännu inte har tagit.

– Jag vill hålla alla dörrar öppna. Går du in i någonting för hårt, får tunnelseende och bara fokuserar på en enda sak i livet, då är du körd. Vad ska du göra den dagen du inte längre kan thaiboxas? Jag vet att jag har potential att bli en av de allra bästa i världen på det jag gör, men jag går inte runt och tänker på det, det är inte mitt största fokus i livet.

– En del lär ju hata mig för det, men jag tränar inte lika mycket som alla andra. Jag känner min kropp och vet att jag går sönder, blir skadad och sjuk om jag tränar för mycket. Även om jag har ökat min träningsdos avsevärt så tränar jag fortfarande mindre än många andra. Men när jag väl tränar, då kör jag 100 procent alla gånger. Det spelar ingen roll hur trött jag är, hur förbannad jag är på tränaren eller hur jävligt det känns. Så länge jag inte är skadad så kör jag på.

När vi börjar prata om krigarmentaliteten, att fortsätta köra även när det tar emot, så kommer vi in på att prata om Sverige som thaiboxningsland. Energin i samtalet går direkt upp, och det är tydligt att det här är enfråga som engagerar Sanny och gör honom väldigt frustrerad.

– Sverige skulle kunna vara så mycket bättre än vad vi är. Jag vet inte exakt hur det skulle gå till, men fokus måste ändras om vi ska kunna bli en riktigt stor nation inom thaiboxningen.

– Visst, vi plockar hem medaljer på amatörtävlingar och mästerskap, men vi producerar näst intill noll proffs. Förut var det fler som blev professionella, men idag ligger fokus i stället på att optimera våra fighters efter poängregelverken så att vi ska kunna ta hem medaljer på EM och andra tävlingar. Men vi skapar inga thaiboxare som kan ta nästa steg. Vi borde sträva efter det mer.

– Det är egentligen löjligt. Inte för att klanka ner på någon utövare, men ett EM-brons får mer uppmärksamhet i tidningar och annan media än när jag vinner en riktigt stor match utomlands. Och det kan vara ett brons där det var så pass få tävlande att personen i fråga inte ens vann någon match. Jag är inte bitter över det, men jag tycker att det är ett symptom på vad som är skevt i Sverige när det kommer till thaiboxningen.

När Sanny tävlar ligger fokus aldrig på att plocka poäng – han menar vartenda slag, vartenda knä och varenda spark. Verkligen menar. I sin senaste match, mot Yoshihiro Sato på K1 World Grand Prix i Japan, så krossade han benen vid en knoge på vänster hand i första ronden. Han fortsatte köra, trots att handen för varje rond kändes mer och mer som en pulserande svamp. Han gick in för att avsluta och fick in knocken på Sato som bara knockats två gånger tidigare – den ena av dessa i en tidigare match mot just Sanny.

– Jag skulle verkligen vilja lyfta thaiboxningen i Sverige. Det är ett av mina långsiktiga mål som jag jobbar efter, att förändra bilden av thaiboxning och ge sporten den status den förtjänar. De senaste åren har MMA fått ett otroligt lyft, men det är också den kampsport som är mest publikfriande av alla. Det är inte samma sak att titta på en thaiboxningsmatch – det krävs mer förförståelse, och därför uppskattas sporten inte av lika många.

Det finns idag inga pengar att tjäna som professionell kampsportare i Sverige om du inte är på den absoluta toppen – och knappt ens då. Många kampsportare brottas idag med den problematiken, och så även Sanny. Men när han pratar om pengar är det på ett väldigt odramatiskt sätt – visst skulle det vara fantastiskt om man som thaiboxare kunde försörja sig på sin idrott likt en fotbollsspelare eller ishockeyspelare, säger han, men han lever utifrån sina tillgångar. Jobbet som bartender på nattklubben Berns ger tillräckligt med pengar för att klara utgifterna samtidigt som det ger honom friheten att själv planera sina dagar och sin träning. Och behöver han åka bort, eller inte kan jobba, så är chefen lugn med det. Återigen lyfter han fram att det handlar om balansen, att kunna kombinera jobb och träning på ett sätt som gör att livet flyter på.

– Det är inte pengarna som är det viktiga. Hade jag varit ute efter pengar hade jag börjat med MMA eller boxning, och jag hade plockat pengar ut ur Odenplan Fightgym. Men det är inte för pengarna jag tävlar och det är inte heller därför jag driver klubb – om pengarna är motivet där så kommer det förr eller senare gå åt skogen. Mycket vill ha mer.

När vi börjar runda av vårt samtal över en kaffe på maten så erkänner jag för Sanny att den bild jag fått av honom under de timmar som passerat är helt olik den jag hade förväntat mig. Jag förväntade mig att möta den snorvalp som han ofta framställs som i intervjuer, och han berättar att han egentligen inte har problem med den bilden. Resonemanget bakom detta är att när han träffar någon ny så visar han själv vem han är, och om personen i fråga inte släpper sin förutfattade mening om honom så är det ändå ingen han vill ha i sitt liv.

– Jag har börjat klippa banden med de som ger mig negativ energi och som drar ner mig. Jag behöver inte dem i mitt liv. Jag vet vem jag är och hur jag är, och om du ogillar mig så är det inte mitt problem.

När vi sent omsider skiljs åt kan jag inte låta bli att reflektera över den sinnesnärvaro som Sanny besitter gällande sitt liv. Hans filosofi om balans och fotfäste genomsyrar allt, och han lyckas vara både fokuserad och avslappnad när det kommer till hans fightingkarriär. Och bara 24 år gammal. Oavsett vilken väg han väljer är jag säker på att han kommer nå långt.

TEXT ELIN BLADH • FOTO EMIL LEONARDI

Fakta om Sanny Dahlbeck

Ålder: 24 år (född 1991) Uppväxt: I Trångsund söder om Stockholm, bor numera i Stockholms innerstad.Familj: Mamma, pappa, storasyster och lillebror. Samt en halvsyster på mammas sida, som bor i Seattle. Hon var försvunnen under 23 år, men nyligen hittade mamma henne, och vi har blivit supertighta sedan dess.

Fightrecord: 34-8-0, 20 K.O

Meriter (i urval):

• 2009 IFMA Muaythai World Championships B-class Gold -67 kg

• 2010-2012 IFMA Nordic Muaythai Championships Gold -67 kg

• 2011 SMTF Swedish Muaythai Championships Gold -67 kg

• 2012 WMC Nordic Muaythai Welterweight Champion

• 2015 YOKKAO World Champion -70 kg

Förebilder: Mina tränare och de som tror på mig. Jag har inte direkt förebilder på det klassiska sättet, och många av de som har inspirerat mig genom åren fightas jag nu emot. Men min absoluta favoritfighter är ändå Saiyok Pumpanmuang, han är ond på riktigt.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!