HEMA är på frammarsch och det visade om inte annat både det genomslag SM fick i Uppsala men också Swordfish i Göteborg som är en av världens största HEMA-tävlingar.
HEMA eller Historisk Europeisk Kampsport växer så det knakar. Kanske mer än antalet utövare ökar intresset för sporten. Det finns många likheter med utvecklingen som MMA en gång hade.
Anders Linnard är en 40-årig tvåbarnsfar från Lysekil som beskriver sig som en person som gillar natur, jakt, klassisk konst, klassiskt arkitektur, klassisk musik och antikviteter. Han jobbar tillvardags som Copywriter och har nyligen utvecklat ett utrustningsföretag (som säljer bland annat handskar) som riktar sig till HEMA -utövare. Hans stora intresse är dock sporten han bedriver som är HEMA. Anders vann både turneringen i Långsvärd på SM och sen på Swordfish. Den dubbeln är svårslagen. Långsvärd är i skrivande stund den mest populära grenen inom HEMA.
“Vi har en subtilitet som i sportfäktning, men tillåter samma slag, nedtagningar och sparkar som i MMA. Det är tekniskt och balanserat, och sedan ger ju svärden en extra dimension.”
Flera klubbkamrater och vänner grät när Anders vann första någonsin SM i Långsvärd tidigare i år. Foto: Richard Jarnhed, Svenska HEMA Förbundet.
Dina framgångar i år rent idrottsligt var extremt bra. Hur kommer det sig att just 2015 var “ditt år”?
– Jag tävlar inte särskilt mycket och har mest deltagit på Swordfish de senaste åren. Som småbarnsfar är det svårt att få till resorna till alla de stora eventen, men när jag tävlar så brukar jag placera mig. I år hade jag möjlighet att åka på tre tävlingar, och kom tvåa i Köpenhamn under Nordiska ligan, etta på SM och etta på Swordfish. Det som var anmärkningsvärt var väl att jag haft mindre träningstid än vanligt. Men jag tror att det som hållit mig tillbaka i vissa tävlingar tidigare inte handlat om teknik, utan om det mentala. Jag brukar säga till mina elever att de har alla verktygen för att vinna, de ska bara använda dem rätt. Och det är just det som stoppat mig vid några tillfällen. När man inte tävlar ofta så ökar pressen, och det har satt sina spår. Det känns som att jag nu har hittat ett lugn i mig själv som jag har nytta av i tävlingar. Jag har gjort en mental resa där faderskap och insikter om vad fäktningen är och representerar hjälpt mig att fokusera på det jag vill få ut av fäktningen. Någonstans klickade det helt enkelt mentalt för mig.
Du och HEMA-stjärnan Axel Pettersson har skapat ett eget utrustningsmärke. Berätta gärna om det och hur det gått såhär i början.
– Kul att du frågar om det, för det har varit en väl förborgad hemlighet tills nu. Vi skapade St Mark för att vi vill ta fram produkter som kan leva upp till fäktningens ideal. Fäktning är till sin natur elegant och den symboliserar klassiska värden. Då funkar det inte att man har på sig skydd som går sönder, är köpta på Biltema eller inte passar ihop. Vårt mål är att skapa produkter som gör att fäktarna kan känna stolthet inför sin idrott, och som också gör att andra kan se storheten i fäktningen utan att distraheras av taffligt utseende. Vi jobbar med fantastiska material, klassisk design och extremt hög kvalitet och det hoppas vi ska betala sig. Seriöst, jag kan faktiskt inte sluta titta på våra prototyphandskar, jag kommer på mig själv med att sniffa på dem framför Tv:n på kvällarna.
Klubben du en gång startade i Göteborg är idag den största i Sverige inom HEMA. Hur mycket tid tar det att driva en så stor klubb?
– Det tar otroligt mycket tid, men det är inte jag som lägger ner det mesta av den tiden. Vi har en stor grupp med dedikerade tränare, styrelseledamöter och aktiva som sköter det tunga arbetet. Min roll är att se bortom det dagliga arbetet, att leda klubben och HEMA vidare mot nästa nivå.
2016… Kommer du ställa upp i tävlingar eller slutar du på topp?
– Jag kommer absolut att tävla om jag har möjlighet! Jag har många saker jag vill åstadkomma i tävlingsmiljön! Att vinna är inte det viktigaste, utan hur man vinner. På tävlingar får jag möjlighet att testa tekniker under maximalt motstånd och stress, och det är värdefullt även om vinsterna uteblir. Det är först när man kan sätta en teknik rutinmässigt i tävling som man vet att den verkligen fungerar.
Som en gammal räv inom rapir undrar jag lite om du också tränar det eller om du mest är förälskad i långsvärd där du ju är outstanding?
– Jag började med rapir i urminnes tider. Jag tränade i en klubb som kallades Jeu de Salle runt -94. När den la ner så la jag rapiren på hyllan, men nu har jag faktiskt börjat igen. Jag är egentligen en mycket mer naturlig rapirfäktare än långsvärdsfäktare, och det är fantastiskt kul att ha möjlighet att träna det igen. Jag tror inte att jag är redo att tävla i rapir än, men det ger otroligt mycket, särskilt för mitt stötarbete.
Foto: Richard Jarnhed, Svenska HEMA Förbundet
Axel fick ett litet jobbigt år. Han som gått från klarhet till klarhet och anses vara världens mest framgångsrika HEMA-utövare när det kommer till tävling. Har du något betryggande besked angående Axel? Får vi se honom glänsa som “fornstora dagar” igen eller?
– Nä, han är slut som artist, jag tycker att han börjar bli mer och mer som en tant faktiskt, säger Anders och skrattar tills han fortsätter:
– Ok, han är fortfarande grym. Han valde att ta ett mellanår med långsvärdet för att börja jobba mer fokuserat även med andra vapengrenar som till exempel rapir, sen hade han oturen att åka på en elakartad lunghinneinflammation som sabbade mycket av tävlingssäsongen, men jag tror ändå att han sammanlagt plockade mer medaljer 2015 än något annat tidigare år, så vi kan nog vara lugna på den fronten, även om motståndet såklart fortsätter att bli tuffare och tuffare.
Foto: Richard Jarnhed, Svenska HEMA Förbundet
För den som inte fattar riktigt varför en ska syssla med HEMA, vad är charmen?
– Man ska syssla med HEMA för att man vill återkoppla till den europeiska kampkonsttraditionen och få en förståelse för de system som utvecklades här när man tränade för strid på liv och död, men också för nöjes skull. I Europa har vi varit bra på nästan allt vi företagit oss, och våld är inte undantaget. Det är en hel skatt av kampsportsgodis som är dold i källmaterialet. HEMA är också otroligt varierat. Vi har en subtilitet som i sportfäktning, men tillåter samma slag, nedtagningar och sparkar som i MMA. Det är tekniskt och balanserat, och sedan ger ju svärden en extra dimension.
Nidbilden av fäktare är att det är lite löjligt och någon myntade det nu legendariska uttrycket “Kampsportens badminton”. Hur ser du på sånt? Vi som känner till HEMA väl vet ju att det kan smälla på rejält, men samtidigt att det inte är en styrkesport.
– Haha, det har jag inte hört förut, jag tycker mer att vi är kampsportens hästpolo. Alltså, folk har ju föreställningar om alla möjliga saker. De får väl komma och testa helt enkelt. Själv försöker jag ha respekt för andra idrotter, och särskilt andra kampsporter.
Har du någon du gärna tackar eller något att tillägga så passa gärna på.
– Äh, klyschigt, men jag tackar min familj. Utan Mia skulle jag inte kunna tävla, och utan mina barn skulle jag inte hittat hem i mig själv på samma sätt.
Med de orden låter vi Anders fortsätta med julförberedelserna. Vi kan konstatera att HEMA växer hela tiden och en förgrundsfigur som Anders har bidragit och fortsätter att bidra med mycket. Nu önskar Fightermag Anders med familj samt hela HEMA-familjen en riktigt god jul!
Fotograf: Samliga foton av Richard Jarnhed, Svenska HEMA Förbundet.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer