BJJ-världsmästaren Janni Larsson var på den absoluta toppen inom BJJ när hon tillsynes tvärt lämnade tävlandet.
Idag har vi en temadag vi kallar ”Svenska Fighters”. Under hela dagen publicerar vi en hel rad med spännande intervjuer med svenska fighters. För mer information läs HÄR.
Den fantastiskt skicklige BJJ-spelaren Janni Larsson intervjuas här om sitt beslut att sluta tävla och mycket mer. Janni är en spännande person med en speciell berättelse om framgång och att välja att skifta fokus.
”jag minns i slutsekunderarna när jag kollade på poängtavlan och insåg att vinsten var min.”
Efter otroliga framgångar inom BJJ:n så bestämde du dig för att sluta tävla. Är det något du ångrar?
Beslutet att sluta tävla togs efter flera års övervägelser och det är absolut inget jag ångrar. Att elitsatsa inom idrott vid sidan av fulltidsstudier, är krävande och det kostar mycket tid och energi. Jag tog på mig för mycket under flera år, och det slutade med att träningen blev ett måste och att jag tappade glädjen med att tävla. Direkt efter att jag vunnit VM i 2014 så började jag ana att jag inte hade särskilt många fler BJJ-tävlingar i mig. Jag hade ingen hunger efter att vinna kvar i mig, och det måste man ha om man tävlar på den nivån.
Det har tagit lite tid, men nu känner jag att jag har en bättre balans i mitt liv. Efter jag har slutat tävla, har jag spenderat mer tid med min pojkvän och min familj. Det är en otrolig känsla att kunna umgås med dem utan att behöva känna sig stressad över att man borde träna, eller läsa så man har tid till träning senare. Jag är mindre stressad och njuter i vardagen på ett sätt jag inte kunnat göra tidigare. Därutöver så har jag haft tid till mina vänner, så det senaste året har många av mina tidigare bekanta blivit nära vänner.
Att sluta att elitsatsa var det bästa beslutet jag hade kunnat ta. Allting har sin tid, som mina föräldrar brukar säga. Det var tid för mig att fokusera mer på familj, kärlek och vänskap och det ångrar jag inte en sekund.
Kommer du kanske återkomma till tävlandet tror du?
Jag tror inte att jag kommer tävla igen inom BJJ, men att tävla är något jag fortsatt med. Jag var med till en Crossfit-tävling för några månader sedan och planerar att ställa upp i min första tävling i styrkelyft om några månader, mest för skojs skull. Utöver det så är jag rätt nyfiken på klättring, så det är möjligt att jag provar det i framtiden.
Du blev världsmästare som svartbälte 2014. Hur kändes det och vad minns du nu starkast från bradgen?
Det var en rätt otrolig känsla att vinna VM, och om jag ska vara riktigt ärlig så känns det mest som en dröm. Mina tydligaste minnen är från innan min finalmatch, då alla tävlande väntade under läktaren. Jag var så nervös över att gå ut på mattan inför så många åskådare. Nervositeten höll i sig fram till att jag fick fatt i min motståndares gi, sedan glömde jag totalt att det fanns andra i lokalen. Minnena från själva matchen är otydliga, eftersom jag hade så mycket adrenalin i kroppen, men jag minns i slutsekunderarna när jag kollade på poängtavlan och insåg att vinsten var min.
Vilken känsla det måste varit! Din tränare Shimon Mochizuki är väldigt respekterad och duktig. Hur mycket har han betytt för dig?
Det har betytt massor att ha en sådan duktig och kompetent tränare på sin klubb. Jag har bara behövt dyka upp till träningen och lyssna, så har Shimon skött resten. Jag har haft turen att träna på en klubb där nivån är mycket hög. Utöver Shimon som tränare, så har jag haft fantastiska träningskamrater som har gett mig möjligheten att utvecklas.
Att få ett pris på Kampsportsgalan förra året, hur upplevde du det och vad betydde det?
Det var helt fantastiskt att gå upp på scenen och ta emot priset som årets mästarinna. Jag tycker att det är härligt att kamsportsgalan finns och tycker att det har varit super kul att bli uppmärksammad och hyllad.
Jag kan bara hålla med dig och nu det här året satt du med i juryn. Uppenbarligen har du något som gör dig till en riktigt mästerlig idrottare. Vad är det för något som gjorde dig så bra tänker du nu såhär med lite perspektiv?
Jag tror att det som fick mig att bli så pass duktig var att jag fortsatte framåt, trots att jag stundtals inte orkade eller ville. Nu i efterhand har jag svårt att förstå hur jag kunde leva som jag gjorde, men jag är riktigt glad över allt jag åstadkommit inom idrotten.
Tack så mycket för intervjun!
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer