Vägen till The Ultimate Fighter

Idag har vi en temadag vi kallar “Svenska Fighters”. Under hela dagen publicerar vi en hel rad med spännande intervjuer med svenska fighters. För mer information läs HÄR.

Den här artikeln har tidigare publicerats i Fighter Magazine nummer tre 2015.

Conor McGregor slänger käft med några av deltagarna i det amerikanska laget och provocerar en av dem så pass att det uppstår tumult. Längst fram på den europeiska sidan står en Stockholmskille som inte tänker låta motståndarna ta sig några friheter med hans lag.

– Vi var väl alla där för oss själva, men visst jag är gammal fotbollsspelare och gillar inte sånt där så jag är väl ganska snabb med att stå upp för laget och så.

Killen heter David Teymur, pratar annars lågmält och avspänt, gillar hundar och är bland de ruggigaste thaiboxarna som finns.

Du har gått en massa proffsmatcher redan innan TUF, hur har det och training camps kunnat samsas med ett vanligt jobb?

– Det är ganska tufft faktiskt. Man kan inte jobba som alla andra när man tränar så pass mycket. Därför behöver man sponsringen, så man kan utnyttja timmarna i gymmet. Det är speciellt tufft i början, fram tills man kan få det stora genombrottet som så många av oss fighters hoppas på. Sedan kan man köra heltid. Själv har jag alltid jobbat deltid.

Hur såg vägen till TUF ut för dig?

– Jag fyllde i ansökningar hemifrån Sverige och pratade med min manager, som tyckte det var en bra idé, innan jag ansökte i mars-april. Det var massor som hade sökt, närmare 10 000 personer. När man sedan blir utvald är det uttagningar i Las Vegas, där vi först fick visa upp grapplingen. Sedan fick de som gått vidare visa sitt stående game, köra på mitsar. De sa ganska snabbt att de var nöjda med vad de såg. Gillar de dig där får du fortsätta till intervjuer. De vill se hur man reagerar och är framför kameran. Det är ju showbusiness. De skulle höra av sig till dem som skulle få komma tillbaka och vi fick också genomgå en massa läkarkontroller. Efter lång väntan kom kallelsen och jag blev överlycklig. Samtidigt hade jag ett jobb som truckförare sedan sex år tillbaka, där jag var fast anställd. Tyvärr kunde jag inte få ledigt för att vara borta så länge, så jag fick säga upp mig för att gå all in.

Med ena laget från USA och andra laget från flera olika länder, gjorde det någon skillnad? Och fanns det någon lagkänsla?

– Det var inte riktigt Team Europe och Team USA, utan jag såg det mer som att alla var där för sig själva. Lite märktes väl att Team USA samlades runt sin flagga och så, men klart mer fokus låg i den individuella prestationen.

Hur funkade det att bo ihop?

– Det funkade bra. Alla skötte sig, alla var fokuserade på sin sak med träning och kost och allt. Sedan fanns det vissa enstaka som kanske hade druckit en kväll, du vet, de hade alkohol i huset också. Då hände det någon gång att någon ställde till med en liten scen…

Kände du några sedan tidigare?

– Martin Svensson och såklart Franz Slioa, vi tränar på samma gym här hemma. De andra kände jag inte sedan tidigare, men vi tre höll ihop en hel del.

Får ni någon ersättning?

– Inga större summor, men det här är det enda för mig så jag måste satsa. Jag har lagt mitt liv på det här.

Upplevde du att det var stor skillnad i kvalitet på fighterna i huset?

– Absolut, jag har ju min thaiboxning sedan många år där jag är skolad. Samtidigt kunde jag se på flera av de andra att de inte hade någon tydlig fightinggrund att stå på. USA-laget hade en duktig brottare i John Nuñez och en bra grappler i Ryan Hall, men i Team Europe fanns det fler som höll bättre klass än snittet i team USA.

– Sedan är det ju också så att har man väl kommit in i huset så har UFC ögonen på dig, även om du inte vinner tävlingen. Är du en bra och underhållande fighter så kan absolut nya möjligheter komma din väg. Och det var så klart kul att Dana White kom fram till mig efter att jag fightats och gav mig beröm.

– Sedan ska man veta att hela grejen med huset är helt annorlunda än när du förbereder dig för match annars. Inga telefoner, ingen TV, inte dina vanliga tränare. Sedan kunde vissa få ganska lätta motståndare på vägen medan andra fick möta tuffa killar. Det och att man hade olika lång tid för återhämtning efter sin match kunde ställa till det. Ibland hade till exempel ena fightern dragit på sig skada på vägen medan motståndaren var skadefri.

Hur var McGregor som tränare?

– Han brukade komma in på eftermiddagspasset. Han var cool, liksom. Han höll i de sena passen, men annars var det hans tränarstab som vi tränade med. Han var dock alltid närvarande på matcherna. Själva träningen var också annorlunda än vad jag var van vid. Sparringen var mycket lättare, men utan skydd och med tunna handskar.

– Vi gick ju matcher hela tiden, så det ingick ingen uppbyggnadsfas –  konditionen förväntades vi ha ordnat innan. Hemma kör vi på med skydd och ganska hårt och jag och min bror Daniel är vana vid tuff sparring från Holland. Hårt men kontrollerat, så man inte åker på skador.

Lärde dig något av TUF?

– Absolut, jag känner mig mycket varmare i MMA-kläderna. Förut var jag hemma inom K1 och thaiboxningen.

Hur hittade du till kampsport från första början?

– Jag växte upp i en bra och städad familj med tre bröder och en syster. Ingen problembakgrund eller sådant, utan bra disciplin. Jag var alltid den där energiske killen som inte kunde sitta still, utan var aktiv från morgon till kväll. Fram tills jag var 13-14 var det fotboll som gällde, men jag och brorsan kollade mycket på Bruce Lee, Mike Tyson och så. Det där med att komma från ingenstans och bli någon, det tilltalade mig. Min bror Daniel började på thaiboxning och drog med mig, och jag gillade det direkt.

Beskriv en vanlig träningsdag.

– En vanlig dag kan börja med en promenad med hunden i trekvart och sedan gröt till frukost. Träningskläderna har jag lagt fram kvällen innan. Sen åker jag till klubben och tränar ett pass, kan vara boxning, grappling, lite olika. Sedan käkar man ihop efter träningen. Det händer att jag tar morgonpasset själv med Daniel, men eftermiddagspassen är på klubben. När vi kör själva kan det bli terränglöpning, intervaller eller simning.

Med tanke på att din bakgrund ligger i striking, hur har du gjort för att stärka grapplingen?

– Det är med hjälp av Alan Finfo som vi byggt upp mitt groundgame, men även grabbarna på klubben hjälper mycket. Alexander Gustafsson, Reza, Bäckström, Ilir…

Stopp ett tag, går du upp och brottas med Ilir Latifi?!

– Haha, alltså han är en lyftkran Ilir. Han är en go person dock, så jo, vi har kört några gånger.

FAKTA – DAVID TEYMUR
Född: 1989  Bor: Stockholm Födelseort: Järfälla
Längd: 178 cm Vikt: 77 kg Viktklass: 70,7
Meriter: Thaiboxning/K1: 42 fighter 40 vinster 4 Swe 1 Nordic 3rd place IFMA VM A-class fick Golden gloves landslagets bästa fighterprestation. King in the ring tournament champion Holland. MMA PRO: 3-1.
Kampsportsbakgrund: Thaiboxning

FAKTA – THE ULTIMATE FIGHTER
Den amerikanska realityserien är producerad av UFC. I serien får professionella MMA-utövare som ännu inte slagit igenom på allvar tävla mot varandra för titeln som The Ultimate Fighter och ett “sexsiffrigt” (i dollar räknat) kontrakt med UFC. Serien startade 2005 och är nu inne på sin 22:a säsong.

Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!