7/6 nåddes världen av den tragiska nyheten att Kevin Ferguson mer känd som Kimbo Slice hastigt avlidit endast 42 år gammal. Slice ska ha skyndats till sjukhus under måndagskvällen där han senare avled till följd av hjärtproblem. Han var vid sin död bokad för huvudmatchen på Bellator 158 i en rematch mot James Thompson.
Utan tvekan var Kimbo en av de mest välkända personligheterna i MMA och hade en bas av anhängare i delar av amerikanska befolkningen som traditionellt inte varit sportens starkaste fäste. Rapparen ”The Game” kallade honom för en Afroamerikansk inspiration och källa till hopp för dem med liknande bakgrund.
Han var också en del av MMA:s historia som ligger närmare fribrottningen och showbusiness med färgstarka karaktärer i jätteformat. Helt klart var Kimbo en seriös fighter, men han visste att spela på sin karaktär och dramatiken därikring. Oavsett vad man anser om tveksamma matchningar och ifall Kimbo och Dada5000 kunde anses vara i tillräckligt god fysisk form för att sanktioneras för professionell fullkontaktsport är det omöjligt att förneka att han varit en viktig person i MMA under 2010talet.
Det var via Youtube och Backyard Brawls grunden för hans kändisskap byggdes. I ett par brutala bare-knuckle matcher syntes en gigantisk och uppenbarligen atletisk skäggig jätte både ge och ta stryk på ett sätt som fick kommentarsfälten att undra: Vad skulle hända om han tränades och fightades ”på riktigt”. Var kanske det här den oslipade diamanten som skulle kunna besegra Fedor? En tanke som i efterhand kan verka löjlig, i buren nådde Kimbo aldrig de högsta divisionerna av sporten men det visste man inte 2006.
Klippet som gjorde Kimbo känd
När den professionella MMA-debuten tillslut kom under 2007 i EliteXC var det med stor förväntan av en hel youtube-generation. Slice var ett tidigt exempel på social medias marknadsförande kraft. Säkert var han MMA:s första talang som hittades via nätet. Lustigt nog var hans grund för kändisskap det samma som Justin Biebers, en stark följarskara online som snabbt kunde omsättas i verklig showbiz.
Snabbt avslutades tre motståndare av tveksam atletisk kaliber, passande nog en av dem var Tank Abbott en egen legend stöpt i samma form. I sitt första möte med någon som hörde till idrottarna inom MMA snarare än underhållare bröts Kimbos obesegrade record. Vad som däremot inte tog slut var hans stigande som superstjärna. En plats på The Ultimate Fighter i en av de mest sedda säsongerna någonsin fortsatte att höja hans status som en viktig fighter att ha under sin organisations tak. I UFC blev det bara två matcher, en vinst och en förlust innan Kimbo tog en paus från MMA. Detta avbrott varade till hans comeback i Bellator och avslutades nu av hans för tidiga död. Under pausen från burmatcher hann Kimbo samla ihop ett boxningsrecord på 7-0 varav 6 vinster på K.O.
I den ständigt pågående diskussionen mellan MMA-fans om hur sporten ska och borde växa var Kimbo ständigt i centrum. Han var välkänd och i sin följarskara högt rankad som en av de farligaste fighters i världen. Inom den mer insatta MMA-sfären var det många som störde sig över att någon som saknade stora delar av ett modernt MMA-game och som egentligen inte hade några idrottsliga meriter att tala om fick så mycket uppmärksamhet och pengar. Promoters ville självklart ha honom eftersom han fick ögon på sina matcher.
Att ha Kimbo på sitt matchkort garanterade att mängder av människor som annars inte skulle titta köpte din PPV. Blev resultatet en spill-over där namn som Roy Nelson själva växte av att slå honom? Stannade tittarna kvar på UFC 113 för att se Shogun mot Machida? Är fler tittare och mer exponering alltid bra? Kan man verkligen säga att ”all press är bra press” när det gäller sanktionerad fighting i en bur?
Frågorna som MMA-världen har brottats med både som fans och fighters är många. Senaste åren har i centrum för händelserna diskussionerna kretsat kring ofta funnits en skäggig jätte från Florida.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer