Nordic Historical Fencing League avgjordes igår i Örebro och vi har tagit oss ett snack med guldmedaljören, Stigmannen, Kristofer Stanson.
Kristofer Stanson har gått från klarhet till klarhet inom HEMA-tävlandet det senaste året och han är nu att betrakta som en stjärna inom sporten. Fightermag tog oss ett samtal med en trött, men glad Stigman på väg hem från vackra Örebro. Den alltid trevlige Kristofer Stanson och jag har ett förflutet som träningskompisar och det är därför lite extra kul att se honom nå sina många framgångar.
NHFL avgjordes igår och HÄR är resultaten.
Grattis Stanson till framgångarna Stanson, hur var ligan för dig?
Det har ju gått välidigt bra, etta, två och femma i rapiren gjorde att jag säkrade Guldet på totalpoäng. Något jag känner mig väldigt stolt och nöjd över. Ligan har möjligjort att jag fått testa på olika motståndare och tekniker samtdigt som det har funnits utrymme för att göra misstag. Det märks att sedan NHFL startade så är den generella kvalitén på tävlingsmatcher ökat.
Vem är egentligen Kristoffer Stanson, vad har du för bakgrund inom kampsport och HEMA?
Någon gång i tonåren körde jag Bujinkan ett kortare tag och HEMA började jag med för ca 13 år sedan även om jag inte har varit så aktiv åren 2007-2012. Fokus i början låg på sabel och långsvärd men senaste åren har det bara varit enhandsvapen, gärna med något i andra handen till exempel en bucklare eller en dolk att parera med. Har i och för sig en fundering på att plocka upp långsvärdet igen.
Du har haft en riktigt imponerande tid som tävlande i HEMA den sista tiden (sedan Swordfish 2015). Vad har gjort att du tagit det där lilla extra steget?
Det tog väl egentligen fart redan året på ILHG i Nederländerna och ett halvt år senare på PurpleHeart i Texas när jag vann i guld i båda turneringarna mot tufft motstånd och insåg att ingen är omöjlig att slå för mig. Det handlar bara om att hitta sättet att slå dem på och ju mer tävlings- och matchvana jag fått desto mer bättre har jag blivit på att agera och anpassa mig i tävlingsmatcher. Om det går dåligt så har som oftast endast tre minuter på sig att hinna märka vad man gör fel samt korrigera det och ta igen det.
Vad tycker du HEMA-scenen kan utveckla mer när det gäller tävlingar?
Vi är i en utvecklingsfas och vi kommer förhoppningsvis fortsätta vara det väldigt länge. HEMA har ändrats mer de senaste fyra åren (sen 2012) än vad den har gjort de 15-20 åren innan det. En trolig orsak är att vi fått bättre skyddsutrustning och fedrar (sparringsvärd) som möjliggjort att göra alla historiska tekniker även i tävlingssammanhang. Vi kommer se många fina tävlingar längre fram i takt med att regel- och poängsystem finslipas och en erfaren dommarkår växer fram.
Vad anser du om Kristine Konsmo, Dennis Ljungkvist och Sara Vertanen – de andra guldmedaljörerna?
Bra vinnare allihopa, de har alla ett fint utbud av tekniker som de utför distinkt. Har både vunnit och förlorat mot Kristine och Dennis så jag vet precis hur tufft det är att möta dem. Det är alltid utvecklande att möta dem.
Sara är fortfarande i början på sin karriär och både Kristine och Dennis har flera år kvar så vi kommer säkerligen att få se mer av dem.
Berätta om klubben du fightas för. Ställer du upp i SM i år och i så fall i vilka klasser?
Stockholms Stigmän är ingen klubb som så utan vi träffas för sparras och lära varandra tekniker och vill fokusera på det istället för att behöva fokus och energi till administration och organiseringen av en klubb. Detta gör att vi även inte bemödar oss med att skaffa en träningslokal utan kör utomhus året om.
SM kommer ha fyra vapenslag representerade, om möjligt tänkte jag ställa upp i tre av dem, svärd & bucklare, rapir & dolk och sabel. Det är bara långsvärdet som kommer utebli för mig men jag hoppas få vara huvuddomare och därmed ha första klassens plats för att se matcherna.
Hämtad från Streamen av NHFL 2016
Vad är dina planer i sommar?
Närmast här är det Astolat HEMA Open i London (ställer upp i fyra grenar) och Longpoint på amerikanska östkusten (2 grenar). Jag har goda medaljchanser i samtliga grenar så hoppas på regn i ädla valörer. När jag ändå är på amerikanska östkusten så kommer jag såklart passa på att spendera lite tid och besöka en av de större fäktskolorna i NewYork. Därefter väntar svenska skärgården samt instruera fäktning i Visby.
Om du själv får säga det – vilka är dina främsta styrkor och svagheter som HEMA-utövare?
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!Min räckvidd först och främst i och med att det är det att jag får höra från mina sparringpartners. Sedan så vet jag att jag har ett bra ben och huvudhugg från vänster som kommer ur tempo för många (dvs påbörja ett anfall och bryta sitt eget tempo på anfallet och gå på ett annat målområde). Fick höra igår att en annan fäktare refererades till att anfalla i Stanson-tempo. Har även märkt att jag en hyfsad läskig precision i mina snabba stötar som jag börjar känna mig nöjd över.
De jag brukar ha tuffast med är de som stormar rakt längs linjen med ett snabbt anfall. Ofta blir de träffade av mig påvägen eller direkt efter. Men jag håller på att jobba in mer fotarbete för att komma undan sådana attacker helt och hållet. Tidigare nämnda anfall slutar ofta i klinch något som jag trots min storlek inte behärskar fullt ut.
Kommentarer